Sextio Uppsalastudenter, av dem fyra färgade stipendiater, bytte av i ständig hedersvakt vid Dag Hammarskjölds bår i Uppsala domkyrka. av FN-soldater, Svea livgardes musikkår och en rödakorsvakt uppställda, och fungerande ordföranden i säkerhetsrådet Natan Barnes. Vidare märktes talrika representanter för utländska statsöverhuvuden, för svenska och utländska organisationer m. fl. Efter jordfästningen fördes kistan i procession till den Hammarskjöldska familjegraven på Uppsala gamla kyrkogård, varvid vägen lades förbi Dag Hammarskjölds barndomshem, Uppsala slott. Minneshögtid På begravningsdagens kväll var en minneshögtid anordnad på Gärdet i Stockholm. Dit marscherade i tysta led tusenden och åter tusen-den stockholmare i 8 000 facklors sken som en manifestation för världsfred och en hyllning åt Dag Hammarskjölds minne. Tal hölls av FN:s chef i Kongo docent Sture Linnér, av utrikesminister Undén, av indiske premierministern Nehrus syster och av chefen för Dramatiska teatern dr Karl Ragnar Gierow. Antalet deltagare i minnesstunden uppskattades till närmare 100 000 personer. Minnesfonder Otaliga var de bevis på sorg och de minnes-gärder som från en hel värld ägnades Dag Hammarskjöld. Den förnämsta minnesgärden var otvivelaktigt Nobels fredspris som tilldelades honom postumt av stortingets Nobelkommitté, möjliggjort genom att han före sin död inom föreskriven tid föreslagits som kandidat. I flera länder, främst givetvis i Sverige, bildades minnesfonder med syfte att befrämja internationellt samförstånd i Dag Hammar skjölds anda. Enbart den svenska minnesfonden hade omkring årsskiftet tillförts 6,6 milj, kr. Då framkom även tanken att samordna de olika nationella insamlingarna och att skapa en enda stor världsomfattande fond. Ett annat uppslag att hugfästa Dag Hammarskjölds minne gavs av studentkårerna vid Uppsala och Lunds universitet som i skrivelse till konungen föreslog att professurer i internationell rätt bärande hans namn skulle inrättas. 15 225