och idealitet, som var hans adelsmärke, fick diplomater och press på FN-högkvarteret dagligen bevis på. De kommer länge att bli påminda om storheten i hans gärning också inom den internationella enklaven på Manhattan — om nu någon påminnelse skulle behövas. Det är nämligen i hög grad Dag Hammarskjölds förtjänst att generalsekreterareämbetets oberoende och integritet samt sekretariatets internationella karaktär har kunnat bibehållas trots de ryska stormangreppen. Han lyckades under de sista årens oavbrutna kamp mot Sovjetblocket övertyga nästan alla medlemsstaterna utanför detta att varje manipulering med ämbetets struktur eller sekretariatets karaktär var en direkt attack mot själva grundvalarna för FN. Att en efterträdare slutligen kunde överta ämbetet intakt kan otvivelaktigt räknas som en av Hammarskjölds största insatser i världsorganisationens tjänst. Det var i april 1953 som Dag Hammarskjöld talade om ett kanske för tidigt experiment i internationellt samförstånd. Han hade av en besviken Trygve Lie, som efter ”tövädret” efter Stalins död verkligen hoppades på omval, fått höra att han skulle överta ”världens omöjligaste jobb”. Det dröjde inte länge innan den 48-årige svensken, som så plötsligt och oväntat Dödstrött Hammarskjöld lutar huvudet i handen under en Kongodebatt i FN, där Guineas delegat fordrar hans avgång. kommit i världens rampljus, tyckte att den norske företrädarens ord var alltför berättigade. Han talade själv efteråt om ”en kort men intensiv mardröm”. Huvudanledningen till detta var inte några internationella konflikter utan en djupgående kris inom själva FN-högkvarteret. McCarthyismen florerade som värst i USA. Trygve Lie, som efter den ryska bojkotten av hans ämbete blivit alltmera beroende av amerikanskt stöd, hade tvingats att ge efter för påtryckningar från Washington och avskeda en rad amerikanska FN-tjänstemän såsom varande ”prokommunistiska”. Dessa avskedanden förklarades sedermera obefogade av FN:s administrativa domstol och de avskedade fick betydande skadestånd. Men moralen bland de 3 500 anställda på sekretariatet var nere i botten och Hammarskjöld fick använda en stor del av sitt första år som generalsekreterare att försöka reparera den. Han satte upp nya regler för sekretariatet och fick generalförsamlingen att godkänna dem. Huvudpunkten var understrykandet av sekretariatets internationella karaktär och den absoluta friheten från nationellt inflytande över dess medlemmar. Men Dag Hammarskjöld hade inte hunnit få sitt ”hus” i ordning när rent politiska uppgifter tilldelades honom. De avslöjade snart den enorma diplomatiska begåvning, som inte minst torde ha överraskat hans närmaste medarbetare i Sverige, inom och utom regeringen. Generalförsamlingen gav honom på hösten 1954 i uppdrag att på FN:s vägnar söka utverka frigivandet av 11 amerikanska flygare från Koreakriget, som Kommuni stkina inte utlämnat i enlighet med vapenvileavtalet utan dömt för spioneri. Detta var början till den ”aktive generalsekreteraren”. Hammarskjöld handlade med en dramatisk snabbhet som sedermera skulle bli legendarisk. Mindre än en halvtimme efter församlingens beslut telegraferade FN-chefen till utrikesminister Chou En-lai och erbjöd sig att omedelbart resa till Peking och dryfta frigivandet. När han kom tillbaka i januari 1955 utan synbart resultat var den av spiondomarna upprörda amerikanska opinionen inte sen att ropa ”fiasko”. Men generalsekreteraren själv var säker på att frigivandet snart skulle komma. Kineserna presenterade honom också med en första grupp på fyra i samband med hans 50-årsdag i juni — Peking hade noga förhört sig om datum — och de övriga släpptes i augusti. Hammarskjöld hade inlett sin bana som FN:s chefsförhandlare och var på väg mot den aktivaste ”stillsamma diplomati” som världen dittills skådat. Uppgifterna kom slag i slag. Under 1955 228