Jacob Engvall mastade av och förlorade ett givet SM. Mästare blev i stället Schrauder från Schweiz, en alplandets son som visade sig behärska havssjön bäst. * Med sina tre flottiljer dominerar starbåten kappseglingsklasserna på Västkusten. I Mar-strandsregattan startade ingen 5,5 m, i drakklas-sen Bengt Palmqvist, medan däremot starbåtar och finnjollar var rikt företrädda. Marstrandsynglingen Göran Andersson är på god väg att bli svensk segelidrotts första idol. Endast ödets nyck berövade honom EM i Finnjolle vid Travemünde. I sista seglingen som Göran vann låg på tredje kryssen en ryss på andra plats långt före västtysken Kuhweide. Ryssens mastfot stoppade ej i det hårda vädret utan masten fortsatte genom bordläggningen. Kuhweide vann därigenom en placering och den poäng som behövdes för att slå Göran. På de hårda kryssbenen visade sig Göran vara den konditionsstarkaste, ett resultat av hans föredömliga träning. I SM vid Rasta i Mälaren dokumenterade Göran sin överlägsenhet genom att vinna samtliga seglingar. I ett fält på 80 finnjollar tvingades han i en segling starta om i köns tjockaste och trögaste ända, men seglade ändå hem en seger. VM vanns av belgiern Nelis men tre svenska båtar placerade sig bland de tio främsta i 90-mannafältet. De främsta tre var plastjollar. Inte mindre än 47 regattor hade de svenska finnjolleseglarna att välja på 1961 och det råder ingen tvekan om att i denna klass seglas hårdast och flitigast. OK-jollarnas första SM vanns av 17-årige Karlstadspojken Gunnar Andersson vid seglingar vid Vindhem i Sundsvall med 48 deltagare. I SM i snajp med 42 startande båtar korades också en 17-årig mästare, KSSS-junioren Viggo Almkvist, med Bernt Pråhl som gast. Över 50 nya snajpar, huvudsakligen i plast, tillkom under året. På Vättern tävlade inte mindre än 14 FD om mästerskapet som vanns av Staffan Carlens, KSSS. Per Möllerström vann SM i kanotsegling. Bäste svensk i VM i England blev 9:e. 31-årige brittiske mästaren Alan Emus vann och nu har de svenske beställt engelska kanoter av lan Proctors senaste konstruktion, liknande rundbottnade ärtskidor. * Tyngdpunkten i internationell bankappsegling har flyttat över från kölbåtar till nu förhärskande lätta planande centerbordsbåtar. Småbåts-klubbarna har fått mer likhet med en idrottsförening med konditionsträning och segling året runt och båtbygge och juniorverksamhet på kvällar och sommarlov. FARTGRÄNSERNA Vid sex tillfällen gällde under 1961 generell hastighetsgräns för all trafik på landsvägarna. Regeringen hade som ett led i kampen mot trafikolyckorna funnit skäl att besluta om särskilda fartgränser främst i samband med helgerna. Den första fartgränsen började före jul 1960 och gällde till över nyår 1961. Därefter var det fartgränser vid påsk, pingst, midsommar samt vanliga dagar mellan två veckoslut. Slutligen var det fartgräns från julen 1961 till över nyåret 1962. Den generella fartgränsen var hela året föremål för debatt. Många hävdade att fartgränsen vållade flera olyckor än vad som eljest skulle ske eller att gränserna i varje fall inte hade någon positiv inverkan. En expertgrupp bearbetade under året ett omfattande statistiskt material från polisen samt från specialobservatörer utefter landsvägarna. Vidare gjordes sammanställningar av antalet olyckor med bortsortering av sådana olyckor som säkert måste ha skett även om det inte funnits någon fartgräns. Experterna tyckte sig kunna konstatera att antalet olyckor minskat men vågade inte dra någon säker slutsats på det material som fun nits. Man önskade i stället fler liknande fartgränsperioder för fortsatta studier. Fartgränsfrågan blev också behandlad i riksdagen. Kommunikationsministern besvarade en interpellation. Han konstaterade då bl. a. att upprepade försök var nödvändiga för att man skulle kunna få bättre underlag för bedömningarna huruvida nedgången av olycksfrekvensen var en följd av fartgränsen eller hade andra orsaker. Kommunikationsministern meddelade vidare att det givetvis är värdefullt att få erfarenheter av fartgränser vid olika årstider och under olika vägförhållanden. En annan sak som måste övervägas är den lämpligaste hastighetsgränsen. Under 1961 gällde 80 eller 90 km. 1 samband med fartgränsperioderna hade polismyndigheterna i landet fullt övervaknings-pådrag. Man ordnade med radarkontroller och konstaterade efter alla fartperioderna att allmänheten skött sig utmärkt och att förvånansvärt få överträtt gällande fartgräns. Och beträffande dem som körde för fort var det vanligtvis fråga om glömska. Polisen nöjde sig med att rapportera de bilister som tydligt överskridit fartgränserna. 262