Det svenska damlaget, som tog silver vid EM i Torquay. Från vänster Rut Segander, Gerd Möller, Lotty Saabye (lagkapten), Vera Voss Schrader, Karin Stenhammar, Britta Werner och Eva Mårtensson. BRIDGEKRONIKA Av ERIC JANNERSTEN Världsmästerskapet år 1961 spelades i Bue-nos Aires 15—23 april. För första gången gick VM-tävlingen annorstädes än i Europa eller Nordamerika. Det var dessutom premiär för fyra nationers deltagande. Hittills hade Europamästarna, de nordamerikanska och sydamerikanska mästarna fått göra upp om VM-titlarna men fr. o. m. 1961 är också en plats vikt för de olympiska mästarna, oavsett från vilken världsdel de kommer. I egenskap av Europamästare ställde Italien upp med i stort sett samma lag som mäktat vinna de tre senaste VM-tävlingarna, D’Alelio, Belladonna, Avarelli, Chiaradia, Forquet och Garozzo, den senare nykomling i laget. Frankrike deltog i egenskap av olympisk mästare men med ett genom nationella konflikter mycket försvagat lag. USA som mästare i Nordamerika och Argentina som sydamerikansk mästare fyllde ut kvartetten. Under de nio dagar turneringen pågick fick italienarna rika tillfällen att på nytt demonstrera sin absoluta särklass. Samtliga tre motståndare besegrades, Argentina med 422—283, Frankrike med 370—261 och USA med 372— 263. USA kom tvåa genom att besegra Frankrike med 262—236 och Argentina med 411— 184. Frankrike klarade sig undan bottenplace-ringen genom att slå Argentina med 339—287. Engelsmännen var värdar för 1961 års Europamästerskap och hade förlagt turneringen till Torquay. Sjutton nationer hade anmält sig till öppna tävlingen men av dessa gav Portugal återbud i sista stund. I damtävlingen deltog elva lag. De svenska lagen hade nominerats genom uttagningstävlingar. I öppna klassen representerade stockholmarna Wohlin—Lundell—Hjert-strand—Nygren, Nevell, Karlskoga, och Rådberg, Göteborg. I damtävlingen spelade stockholmskorna Möller—Voss Schrader—Mårtensson—Stenhammar—Werner, Stockholm, och Segander, Skövde. Av någon underlig anledning hade samtliga toppnationer denna gång mönstrat sina ”andra-lag”, varför det mer än eljest blev en öppen tävling med god chans för många att beröva ”de tre stora” (Italien, Frankrike, England) deras hegemoni. På försök användes vid detta EM en ny poängskala och en differentiering av matchpoängen med 6—0 som största utdelning. De svenska herrarna började mycket bra och tog 6—0 mot Egypten men sedan kom bakslagen på 263