november (16 delt.): 1) Kortjnoj, Sovjet, 1136 p., 2—3) Bronstein, Sovjet, och Filip, Tjeckoslovakien, 936. Internationella turneringen i Zevenaar, Holland, i november (16 delt.): 1) Matanovic, Jugoslavien, 11 p., 2) Bobotsov, Rumänien, 936, 3) O’Kelly, Belgien, 916, 4) Guimard, Argentina, 9, 5) Ståhl-berg, Sverige, 9 poäng. Stockholm var på nyåret skådeplatsen för en starkt besatt internationell turnering med deltagande av dåvarande världsmästaren Tal, stormästarna Kotov, Sovjet, Uhlmann, Östtyskland, och Unzicker, Västtyskland, internationelle mästaren Böök, Finland, Nordenmästaren Johannessen, Norge, lands-lagsspelaren A. Nielsen, Danmark, samt stormästaren G. Ståhlberg, Sverigemästaren E. Lundin och landslagsspelarna Z. Nilsson, M. Johansson och A. Burehäll. Bland dessa tolv utgick Tal som segrare med 936 p. före Uhlmann 9, Kotov 8, Böök 636, Unzicker 6 och Johannessen 536, varpå följde bäste svensk, Z. Nilsson, med 5 p. Jämsides med den internationella kraftmätningen spelades en sanktionerad mästarturnering med tio deltagare. Segrare och uppflyttad i landslagsklassen blev K. Arnstam, Hälsingborg, på 636 p. före B. Jonsson, Göteborg, ävenledes 636. I en samtidig juniorturnering med tio deltagare segrade K. G. Dahl, Estuna, på 736 p. På den inhemska fronten kan noteras att Sveriges schackförbunds kongresstävlingar med SM ägde rum i Avesta och Krylbo 30 juni—9 juli och samlade nära 500 deltagare i de olika klasserna. I landslagsklassens Sverigemästargrupp, som omfattade 11 tävlande, delade E. Arnlind och E. Lundin, Stockholm, segern med 636 p. vardera. Närmast följde S. Buskenström, Avesta, och E. Jonsson, Göteborg, på 6 p. I landslagsklassens andra grupp, 8 deltagare, utgick B. Ekenberg, Hälsingborg, som segrare på 436 p., vilken siffra uppnåddes även av J. Ljungdahl, Hälsingborg, och S. Nilsson, Härnösand. Segrare i mästarklassgrupperna och uppflyttade i landslagsklassen blev Olof och Ove Kinn-mark, Göteborg (farfar och sonson), samt G. Forslund, Sund. Även Bengt Andersson, Stockholm, som blev tvåa i sin grupp, avancerade till lands lagsklassen på grund av tidigare odelad andrapla-cering. Först i november ägde särspel om Sverigemäster-skapet rum i Stockholm mellan Arnlind och Lundin. Efter fyra partier stod Lundin som segrare med siffrorna 236—136. Under kongressen avverkades de förberedande omgångarna för junior-SM. Som gruppsegrare utgick L. Esselius, Borås, F. Nordström, Stockholm, R. End, Stockholm, och E. Wadensjö, Malmö. I augusti ägde finalen mellan dessa rum i Fagersta, varvid Esselius segrade på 4 p. medan End och Wadensjö fick 3 och Nordström 2 p. I årets junior-VM i Haag deltog Ove Kinnmark, Göteborg, som bland 29 deltagare slog sig fram till finalen, där han emellertid på grund av speltrötthet inte kunde göra sig själv rättvisa och slutade på ll:e plats. Titeln juniorvärldsmästare erövrades av Parma, Jugoslavien. Tvåa blev Gheorghiu, Rumänien, och trea Kuindsji, Sovjet. Nordiska schackförbundets kongressturnering ägde rum i Reykjavik i början av augusti. Bland nio deltagare blev Ingi Johansson, Island, Nordenmästare på 736 p. före landsmännen J. Torsteins-son 6 och J. Palsson 536 p. Svenskarna J. Ljungdahl, K. E. Gannholm och H. Brynhammar kom på 5:e, 7:e resp. 9:e plats. En dubbelrondig stadsmatch Stockholm—Helsingfors över 12 bord spelades i maj i Solna sporthall. Kampen hann inte slutspelas på ordinarie tid; efter andra dagen ledde Helsingfors med 936—636, och åtta partier gick till avdömning av den norske mästaren O. Barda, vilken fastställde finländsk slutseger med 1436—936. Sverigemästaren E. Lundin vann vid första bordet mot Finlandsmästaren K. Ojanen med 136—36 p. I en inofficiell dubbelrondig juniorlandsmatch Sverige—Sovjet 4—5 november i Stockholm över nio bord gjorde de svenska spelarna en utmärkt prestation genom att förlora med blott 7—11. Allsvenska lagserien spelades 4—-5 november. I div. I segrade Stockholm, lag 1, med Dalarna på andra plats. Div. II, norra: 1) Mälardalen, lag 1, 2) Norrbotten. Div. II, södra: 1) Östergötland, 2) Jönköping. HÖGERTRAFIKUTREDNINGEN Debatten om en övergång till högertrafik blossade upp under 1961. I början av året lade högertrafikutredningen fram en kostnadsutred-ning som visade att en övergång till högertrafik skulle kosta landet 325 miljoner kronor. Utredningen hade gjorts av tekn. lic. Åke Claesson i Allmänna ingenjörsbyrån. I november lade överdirektör Gösta Hall vid väg- och vattenbyggnadsstyrelsen fram sin utredning. Den hade begärts av kommunikationsminister Gösta Skoglund. Hr Halls utredning visade att kostnaderna skulle bli omkring 340 miljoner kronor om övergången skedde 1966. Utredaren hade också utanför själva utredningsuppdraget tagit upp finansieringen och konstaterade att en extra drivmedelsskatt på 2 öre per liter fram till 1967 skulle täcka utgifterna. Två rådgivande nämnder för handläggning av tekniska och ekonomiska frågor respektive trafiksäkerhets-, utbildnings- och upplysningsfrå- gor bör tillsättas, ansåg hr Hall. Han räknade också i sin utredning med att ett principbeslut i högertrafikfrågan skulle fattas av riksdagen under 1962. Högertrafiken skulle gälla väg- och gatutrafik samt spårvägstrafik. Senvåren eller försommaren ansåg hr Hall vara bästa tidpunkten för en övergång. För att underlätta trafikföretagens kapitalanskaffning för ombyggnader m. m. säger utredningsmannen att man kan tänka sig en statlig lånefond. Utredningen överlämnades snabbt till en rad remissinstanser landet runt. Av dessa svarade de flesta före remisstidens utgång. Och praktiskt taget alla som uttalade sig i själva högertrafikfrågan ansåg att vi i vårt land nu måste besluta oss för att övergå till högertrafik. Helt naturligt sade vänstertrafikföreningen nej till högertrafik och förordade som enda alternativ en ny folkomröstning. 266