Hans Lohmander Sven Lovén Gustaf Lundberg Gustaf Lundberg myre glasbruk. Efter andra världskriget ställde han sig till Röda korsets förfogande och organiserade barnbespisningen i det svårt härjade Ruhrområdet. Han har målande skildrat denna tid i sin bok Ur gruset. Han har vidare utgivit Bland skandinaver och storvilt i Östafrika och Från Kolmården till Karpaterna. Död 1 maj. Ragnar Lindblad, f. 1893, generalmajor, f. d. inspektör för luftvärnet. Han var en av pionjärerna inom det svenska luftvärnsvapnet och kom 1933 till Karlsborgs luftvärnsregemente, där luftvärnet började uppbyggas, blev överste och chef för regementet 1941 samt samma år chef för Östgöta luftvärnsregemente. År 1946 blev han inspektör för luftvärnet. Död 13 januari. Gustaf W. Lindeberg, f. 1878, f. d. lektor, mis-sionshistoriker. Han blev 1918 teol. dr i Lund på en avhandling om protestantismens historia i Japan och bröt därmed väg i Sverige för missionshistorien som ett fullvärdigt vetenskapligt forskningsområde. Som redaktör för Lunds missionssällskaps tidskrift Den evangeliska missionen hävdade han genom talrika artiklar sin ställning som en av våra främsta kännare av den nutida världsmissionen. Han var 1919—1943 docent i missionshistoria vid Lunds universitet och lektor vid Lunds folkskoleseminarium. Död 13 juli. Hans Lohmander, f. 1896, zoolog, museiintendent. Redan under studieåren i Lund gjorde han sig bemärkt som vårt lands förnämste kännare av en rad djurgrupper inom den lägre markfaunan. Från 1934 var han knuten till Naturhistoriska museet i Göteborg och förestod vid sin bortgång dess avdelningar för entomologi och geologi. Hans inventering av södra Sveriges lägre markfauna innebär en insats som även ur internationell synpunkt betraktas som banbrytande. Hans samlingar som tillföll museet torde vara de mest omfattande som någon enskild svensk zoolog sammanbragt. Död 2 januari. Sven Lovén, f. 1879, f. d. försäkringsdirektör. Han var först officer men övergick 1905 till försäkringsväsendet och blev 1908 verkställande direktör i Försäkrings-a.-b. Fylgia, där han kvarstod i 20 år. Under denna tid grundade han bolagen Val-kyrian och Land och Sjö. År 1920 företog han en naturvetenskaplig expedition till Östafrika tillsammans med Gerhard Lindblom och lektor Hugo Granvik, vilken följdes av flera under hans medverkan organiserade expeditioner. Han utgav Kring Mount Elgon med vita vänner och svarta, Natur och arkitektur, tillägnad Stockholms stadsplane-nämnd, samt Parklandskapet och dess vård, tillägnad Stockholms stadsfullmäktige. Död 10 september. Gustaf Lundberg, f. 1882, prof, em., f. d. rektor vid Skogshögskolan. Efter jägmästarexamen 1904 blev han lektor vid dåvarande skogsinstitutet 1908 samt professor i skogsteknologi, byggnads- och av-dikningslära vid Skogshögskolan från 1916 till 1947 och var högskolans rektor från 1937 till 1947. Han framträdde även som skriftställare inom sitt specialområde och utgav bl. a. handböcker i skogsdikning samt trädstammens byggnad och virkets användning. Han var även erkänd som landets främste jaktbiolog. Död 12 maj. Gustaf Lundberg, f. 1901, professor. Efter civilingenjörsexamen i Stockholm 1925 och fil. mag.-examen vid Stockholms högskola 1926 var han några år verksam som lärare vid olika skolor och var 1937—1942 beräkningsingenjör vid SKF. Sistnämnda år blev han professor i elasticitets- och hållfasthetslära vid Chalmers tekniska högskola. Han har bl. a. utgivit en del skrifter över hållfast-hetsproblem och om rullagrens teori. Död 5 oktober. Hjalmar Lundqvist, f. 1881, f. d. direktör för Svenska järnvägsföreningen. Efter examen vid tekniska högskolan 1905 anställdes han först vid Statens maskinavdelning, var sedan några år maskiningenjör i Karlskrona och Nora och anställdes 1918 vid de enskilda järnvägarnas arbetsgivareförening, först som teknisk ombudsman och under åren 1938—1951 som verkställande direktör. Åren 1932—1938 var han chef för de s. k. Kalmar-banorna. Död i Strasbourg 12 augusti. Melcher Melchers, f. 1882, professor, kompositör. Han genomgick musikkonservatoriet i Stockholm, vistades därefter i Paris i 14 år, varunder han även var elev vid konservatoriet där, studerade 1921 dirigering i Bryssel och Sondershausen och blev efter återkomsten till Stockholm biträdande lärare i harmoni vid musikkonservatoriet och 1934 —1947 lärare i kontrapunkt, komposition och instrumentation. År 1939 erhöll han professors namn. Bland hans kompositioner kan nämnas Kantat vid invigningen av Svenska kyrkan i Paris 1913, Svensk rapsodi för orkester 1914, konserter för piano och violin och orkester, stråkkvartett, symfoni, sonater för violin och violoncell med piano m. m. Död 9 april. 291