lare Johan Hagander, direktör Carl Albert Anderson, landshövding Thorwald Bergquist, direktör Bo Ekelund, fru Stina Engström, universitetskansler Bengt Petri och bankdirektör Marc Wallenberg. Kungssången sjöngs kraftigt av alla och sedan 150 sångare, ledda av professor Einar Ralf, exekverat ”Sveriges flagga”, framträdde statsministern ledigt och hjärtligt (hans tal liksom konungens återges separat) och överlämnade därefter det fyra kilo tunga silverskrin som innehöll bankboken med de fem miljonerna. Då inleddes en kamp om skrinet som kungen själv vandrade bort med och placerade på ett bord, avvisande dem som ville ta det ifrån honom. Han behöll sedan greppet om det under hela högtiden. Kungen tackade grundligt och med verklig födelsedagsbarnsglädje för nationalgåvan. Han talade familjärt och värmande och utbringade ett leve för Sverige. Man sjöng ”Du gamla, du fria”, även de kungliga sjöng med, men sen blev det ingen riktig regi på finalen i Blå hallen. Efter en stunds ytterligare kamp om skrinet, som flera närstående ville vara med och bära, tog kungen det under armen och klev upp till Gyllene salen och den väntande födelsedags-lunchen. Påvens gåva till konungen — påvens signerade porträtt och hans medalj. 13-årige samepojken Guttorm Valkeapää överlämnar kungastafetten i Stadshuset och får redogöra för hur det står till i Karesuando. ”Ja må han leva” blev nya kungssången ”Ja må han leva” blev den nya kungssången vid riksdagens stora lunch för kungen. Den sjöngs spontant två gånger helt utanför programmet och blev ett direkt svar från de 600 lunchdeltagarna på kungens med stor värme framförda tack för att ”riksdagen denna dag velat inbjuda mig och min familj till denna ståtliga fest”. Ingenting kunde ha gjort mig gladare, sade kungen. Jag försäkrar att jag under hela min återstående levnad kommer att bevara denna riksdagens vänlighet mot mig i mycket kärt minne. Man fick vara med om något så överraskande som att en högofficiell lunch med mycket god mat i Gyllene salen blev en lunch en famille, sällsport trivsam med glada skratt över partigränserna och en smula skadeglädje åt de många riksdagsmän som i stället valt att fara hem för att fira fars dag. 5