KONUNGENS TAL: Stöd åt ungdomens daning Jag vet verkligen inte huru jag skall kunna nog varmt tacka för den stora gåva som nu överlämnats till mig. Jag kan bara försäkra, att ingenting kunde bereda mig mera glädje än detta bevis på varma känslor, på vänligt förtroende från de djupa leden av det svenska folket. I detta för mig högtidliga och betydelsefulla ögonblick säger jag därför det enda lilla ordet: Tack. Djupt känner jag det ansvar, som är förbundet med utdelandet av den nya kulturfond, som ställts till mitt förfogande. Min avsikt är, att medlen skola användas efter samma principer som tillämpats för 1952 års fond. De böra sålunda komma den svenska kulturen i vidsträckt bemärkelse till godo. Medlen böra enligt min mening främst stödja sådana personer, sådana initiativ, sådana institutioner och företag, som uppenbarligen te sig lovande ur olika synpunkter. En annan princip bör vara att sätta in ekonomiskt stöd där allmänna medel ej stå till förfogande eller befinnas otillräckliga. Härvid bör givetvis i görlig mån samförstånd sökas med eventuellt redan befintliga organisationer och företag samt allmänna institutioner. Vår svenska odling har många olika sidor. En sida vetter åt skön konst, detta ord taget i dess vidsträcktaste betydelse. Skriftställarskap och dramatik höra därvid nära ihop. De bildande konsterna, måleri, skulptur, konsthantverk, höra nära samman med varandra och med arkitekturen. Musiken utgör ett annat viktigt konstområde. Att uppmuntra och sprida kännedom om konstarterna, att göra allt flera medborgare delaktiga av såväl deras äldre som deras nyare manifestationer från in- och utlandet, det bör vara en angelägen uppgift. En annan sida av vår odling utgöres av vår vetenskapliga forskning, både på det humanistiska och på det naturvetenskapliga-medicinska området. Genom insatser här kunna viktiga resultat uppnås, resultat, som, det veta vi alla, kunna få stor betydelse även utöver rent kulturella gränser. En viktig sida av svensk kultur, en sida vars betydelse kanske inte alltid står klar för oss svenskar, utgöres av äldre eller nyare minnen från gångna släktens liv och arbete. Vår odling bör naturligtvis vara framåtsträvande, inriktad på att komma upp på ett allt högre plan. Men den har ingalunda därför råd att i en känsla av egentillräcklighet försvaga eller kanske t. o. m. helt avskära sambandet med det förflutna. Nu tida odling är och måste helt naturligt vara grundad på framfaren tids kultur, lika väl som framtidens ej kan klippa av sambandet med det som nu är. En bildad ungdom tillhör ju i allra högsta grad ett kultursamhälle. Ett folks bildningsnivå grundlägges emellertid främst genom den omfattning och genom det sätt, på vilket denna bildning bibringas ungdomen. Insatser för att vidga det unga släktets daning i detta avseende böra därför anses välmotiverade och leda till mognare omdöme, till vidare kringsyn, till mera objektiv och rättvis bedömning av både medmänniskor och förhållanden såväl i eget land som utanför dess gränser. Av det hittills sagda torde framgå, vilken vikt och betydelse jag för min del tillmäter en hög kulturell standard i vårt fädernesland. Mitt starka intresse för hela detta område av svenskt liv förstärkes emellertid även av en annan sak. Vår tid utmärkes ju bland annat av ett allt snabbare utplånande av avstånden mellan individer och folk. Ju närmare och snabbare kontakten blir, desto större möjligheter skapas för folken att lära känna varandra. Det man förr på sin höjd någon gång läste om i mer eller mindre fullständig form, det läser man nu dagligen om i den flod av uppgifter om andra folk och länder som sprides genom pressen. Och för allt flera människor har det numera blivit möjligt att genom självsyn bilda sig en uppfattning om främmande land och folk. Den bild som utlandet skapar av Sverige beror då i hög grad såväl på vår materiella som på vår kulturella standard. Jag tror att man ingalunda skall underskatta betydelsen av denna sistnämnda faktor, ty kulturnivån i världens olika länder torde i våra dagar vara föremål för en närgången granskning och jämförelse. Låt oss även av den anledningen göra allt det vi kunna, för att jämförelsen må utfalla till vår förmån. Låt oss heller aldrig för det rent materiella glömma eller föra åsido de djupare, ofta nog ovägbara värden, som en hög kulturell standard skänker oss. Vi vilja här, som på andra områden av mänsklig verksamhet, utan varje spår av själv-förhävelse dock gärna gå i spetsen då det gäller mänsklighetens sunda framåtskridande. Jag tror, nej, jag är säker om, att vi alla förenas i denna känsla och i en känsla av fast inbördes gemenskap, då jag föreslår att vi gemensamt höja ett kraftigt fyrfaldigt leve för vårt land! Leve Sverige! 6