STATSMINISTERNS TAL: Oväld, pliktkänsla, värdighet Omfattningen och karaktären av de hyllningar, som under dessa dagar ägnats Eders Majestät, vittnar om den ställning, som Eders Majestät vunnit hos Sveriges folk. De har präglats av respekten inför en imponerande personlighet men också av den personliga värme, som tillgivenheten skänker. De är också uttryck för den beundran vi alla känner inför en vitalitet, som synes sakna gränser och som möjliggör för Eders Majestät att med levande intresse ta del av utvecklingen på skilda områden såväl inom som utom vårt land. Från alla håll strömmar i dag till Stockholms slott önskningar om kommande arbets-fyllda lyckliga och ljusa år för Eders Majestät. I dessa välgångsönskningar vill vi som i dag samlats i Stockholms stadshus av hjärtat instämma. Vid en hyllning för landets Konung är det naturligt att erinra om vad Sveriges folk med gemensamma krafter skapat under Eders Majestäts regeringstid. Ofta har Eders Majestät framträtt som talesman för nationen. Därvid har Eders Majestät funnit vältaliga uttryck för den glädje som vi alla känner inför den utveckling, som inneburit ett rikare och ljusare liv för medborgarna och en allt starkare förankring av demokratien i folkets medvetande. Det parlamentariska styrelsesättet har i Eders Majestät en övertygad anhängare. I ett parlamentariskt styrt land ställes statschefen inför uppgifter vars lösande kräver oväld, pliktkänsla, värdighet. Ingen har kunnat undgå att konstatera, att dessa egenskaper har präglat kungagärningen. Var och en som haft förmånen att samarbeta med Eders Majestät har känt respekt och beundran för Eders Majestäts vilja och förmåga att, på grundval av en ingående och noggrann kännedom om fakta, skapa sig en bild av ärendenas och spörsmålens väsentliga innehåll. Genom öppenhet och samarbetsvilja har Eders Majestät gjort arbetet till en stimulerande upplevelse. Med stor tillfredsställelse konstaterar vi, att Eders Majestät städse strävat efter att skapa ökad förståelse och vidgat intresse för de kulturella värdena. Eders Majestät äger en klar insikt om de naturvetenskapliga och tekniska framstegens betydelse för vår ekonomiska och sociala utveckling. Med särskild värme har Eders Majestät sökt stödja den forskning, som sysslar med den mänskliga odlingens källsprång. Eders Majestät har samtidigt ett levande intresse för den svenska ungdomens strävan till utbildning, förkovran och vidgade kontakter över gränserna. Ökade möjligheter att i praktisk handling utöva denna verksamhet till gagn för svensk kultur och för svensk ungdom skapades genom den jubileumsgåva, som överlämnades i samband med Eders Majestäts 70-årsdag för tio år sedan. Med stor skicklighet och insikt har fördelningen av dessa medel handlagts av Eders Majestät. Vi är förvissade om att den nya national-gåva, som i dag överlämnas, skall innebära ett värdefullt stöd för svenskt kulturliv. Den har tillkommit genom insatser av ett mycket stort antal medborgare från alla delar av Sveriges land och är ett uttryck för den tacksamhet och glädje vi alla känner på denna Eders Majestäts högtidsdag. Det är för mig en kär plikt att nu som ett uttryck för dessa känslor få till Eders Majestät överlämna natio-nalgåvan. Idrottsjolkets hyllning ”Kungastafetten 1962” fick sin final i Blå hallen, dit man vandrade efter lunchen. Under prins Bertils ledning överlämnades de 13 budkavlarna, som förts genom landet på olika linjer, den längsta från Karesuando, 2 227 km. Slutkurir för den var den 13-årige samepojken Per Guttorm Valkeapää, som dock till en början glömde att överlämna budkavlen, så mycket som kungen pratade med honom. Många applåder fick fru Wally Martinsson som neg i bygdedräkt och gjorde god reklam för Smögen, Sveriges spänstigaste kommun. Kungen önskade glädje och hälsa åt alla kuri-rer när han till slut stod där med famnen full av budkavlar. Adjutanten överstelöjtnant Jonas Wærn försökte några gånger hjälpa kungen att ta hand om budkavlar, men kungen ville denna dag själv bära sina gåvor. 7