De nya biskoparna David Lindquist, Växjö (t. v.), och Sven Silén, Västerås, utanför Uppsala domkyrka efter biskopsvigningen den 23 september. KYRKOKRÖNIKA Av redaktör LENNART EDSTRÖM Vid årsskiftet 1961—62 hade det gått tio år sedan religionsfrihetslagen trädde i kraft, och Svenska Dagbladet gjorde med anledning härav en uppmärksammad sammanställning av utträdessiffrorna ur kyrkan i Stockholms stad under dessa gångna tio år. Någon exakthet kunde icke nås, eftersom det förefanns en viss risk för dubbelföring genom att många flyttat mellan olika församlingar inom staden. Undersökningen visade emellertid att 6 129 personer utträtt ur kyrkan, d. v. s. 0,76 procent av stadens hela befolkning. Men samtidigt kunde konstateras att 1 108 inträtt i kyrkan, de flesta sannolikt sådana som i och med lagens tillkomst utträtt eller i samband med kvinno-prästdebatten blivit förargade och lämnat kyrkan men som sedermera ångrat sitt steg. ”Nettoutträdet” skulle alltså bli 5 021 personer eller 0,62 procent, en utomordentligt låg siffra. Sannolikt ligger Stockholm högst i fråga om utträde, varför utträdessiffran för landet i sin helhet skulle ligga ännu lägre. En annan undersökning som väckte ett stort intresse presenterades av det under året startade religionssociologiska institutet i Stockholm under docent Berndt Gustafssons ledning. Den gällde kyrksamheten i Stockholms stad den 18 november och omfattade icke blott svenska kyrkan utan även alla andra trossamfund som har verksamhet i huvudstaden. Undersökningen visade ur svenska kyrkans synpunkt att kyrksamheten där är på uppgång och framför allt har ökning skett i Söderort och Västerort, där icke blott församlingsdel-ningar skett under senare år utan även en rad nya kyrkor tillkommit. Så mycket torde stå alldeles klart genom denna undersökning att med nya kyrkor kommer nya skaror av människor till gudstjänsterna. Någon ”uttunning” av besökarantalet i innerstaden noterades nämligen icke vid detta räknetillfälle. Ett upprepande av undersökningen kommer att ske med jämna mellanrum i framtiden. Det är f. ö. med stort intresse man avvaktar vidare material från det religionssociologiska institutet — landets första i sitt slag. Folkets attityder till kyrka, religion m. m. kommer att kartläggas och närmast håller man nu på med människors attityd till döden samt deras upplevelse av religiösa texter. Det finns de som menar att när institutet arbetat en tid sådant material skall komma fram som tvingar kyrka och frikyrka att ompröva sina hittillsvarande arbetsmetoder på åtskilliga områden. 5 65