S:ta Birgitta kyrka i Nockeby, som invigdes andra advent av biskop Helge Ljungberg i närvaro av kungaparet. När vi i alla fall är inne på undersökningar så kan vi konstatera att utredningen stat—kyrka fortgår med oförminskad intensitet. Det har som man väntade på initierat håll från början blivit en både dryg och svår uppgift. Man hade väntat de första två utlåtandena från utredningen vid årsskiftet men så blev icke fallet. En del experter har knutits till utredningen för att göra vissa specialundersökningar. Ny ordförande skall det dessutom bli en bit in på 1963, då f. hovrättspresidenten Ivar Wieslander, Malmö, av åldersskäl lämnar uppdraget och efterträdes av justitierådet Erik Tammelin. Att ämnet fortfarande hör till dem man gärna debatterar har framgått av både tidningsartiklar och offentliga diskussioner. En diskussion hos studenter i Stockholm visade att både präst och ateist kan stå på samma sida i denna fråga: de ville båda att kyrkan skulle skiljas från staten. Men om majoriteten av svenska folket önskar det är betydligt mera ovisst. Kanske klargörs den saken någon gång i framtiden genom en förutskickad folkomröstning. Debattlust har icke saknats när biskopsval kommit upp på ”dagordningen”. Två nya biskopar har nämligen utnämnts under året; Uppsaladocenten Sven Silén blev John Cull-bergs efterträdare i Västerås och Erstaförestån-daren David Lindquist Elis Malmeströms i Växjö. Valen föregicks av många och långa artiklar och insändare i pressen. Men med sakligheten och framför allt kunnigheten om vad saken verkligen gällde var det skralt beställt på sina håll, inte minst hos tidningar som till varje pris skulle ha ordet strid med i sammanhanget. Inför ett prowal i Nässjö med anledning av Växjövalet förutskickades på en del håll stor och hård strid mellan de väljande prästerna. Mötet tog inte en timme och endast fem talare uppträdde för att presentera sina kandidater. Ingen kritik riktades mot någon kandidat. Det var striden det! I Växjövalet kunde man f. ö. konstatera att domprosten Gustaf Adolf Danell visserligen med knapp marginal men ändock uppfördes på sitt åttonde biskopsförslag utan att bli utnämnd. Han blev sedermera rätt hårt kritiserad bl. a. från prästhåll för sitt sätt att möta — eller snarare icke möta — den nye biskopen Lindquist när denne kom till stiftet den 1 okt. Inför Västeråsvalet hade man en grundlig diskussion i Ludvika, där samtliga parter förklarade sig vilja föra stridsfrågan kvinnliga präster åt sidan. Men listorna som presenterades tämligen utförligt i förväg kom dock att färgas av inställningen i denna fråga. Anonyma brev dök upp vid detta val och riktade sig mot den i tredje rummet uppförde prosten Ove Hassler, Linköping. Det visade sig vara en äldre man som svarat för dessa tråkiga brev. Utöver Lindquist och Danell stod domprosten Stig Hellsten i Luleå — andra rummet — på förslaget till Växjö och likaledes på andra förslagsrummet till Västerås domprosten i Karlstad Valter Lindström. Vi skall titta på ännu en debattsak under detta år. Mitt i sommarregnet meddelade, tämligen oväntat, kyrkoadjunkten Eric Grönlund i Maria församling i Stockholm att han skulle utkomma med en nyöversättning av Markus evangelium. Den skulle vara av modernt snitt, innehålla ett språk — bl. a. slang — som kunde förstås av ungdomen. Titeln var ”Vi vann! sa Markus”. Det blev ett väldigt rabalder långt innan boken låg på bokdiskarna. Diskussionen blev häftig för och främst emot. Människor som kanske annars icke har mycken tid över för Bibeln blev liksom andra, mera aktiva kristna upprörda över att Bibeln förvanskades på detta sätt. Andra åter försvarade pastor Grönlunds försök att göra Bibeln förståelig 66