för de unga, vilket också var hans huvudavsikt. Men samtidigt kunde ungdomar omtala att pastor Grönlunds slang faktiskt var överspelad för länge sedan. Men denna diskussion fördes med utgångspunkt från vissa lösryckta stycken — ännu låg icke boken på disken och kom heller aldrig att hamna där i sitt ursprungliga skick. Biskop Helge Ljungberg ingrep nämligen och hade ett samtal med pastor Grönlund, varefter de enades om att boken icke skulle komma ut. Riksförbundet Kyrklig ungdom (RKU) på vars uppdrag pastor Grönlund gjort översättningen tog tämligen klart avstånd. Men ett par veckor senare kunde ”Vi vann! sa Markus” i alla fall köpas hos bokhandlaren, dock utan slang. Pastor Grönlund hade slopat alla sådana uttryck och normaliserat bl. a. alla direkta Jesusord i anslutning till den officiella Bibelns och så ebbade småningom denna sommardebatt ut. Bibelöversättning är dock mycket aktuell. Under året presenterades vissa smärre provöversättningar av professorerna Johannes Lindblom, Harald Riesenfeld och Ivan Engnell och att ytterligare arbete på detta område är att vänta framgick av ett interpellationssvar i riksdagen, där det omtalades att en särskild utredning om förutsättningarna för en bibelöversättning skall tillsättas. De kyrkliga motsättningarna består även om några principiellt viktiga diskussioner knappast ägt rum under året. Skarpast kom det väl till uttryck vid de nämnda biskopsvalen, men även en incident i Växjö stift tilldrog sig viss uppmärksamhet. Det var en komminister som av samvetsskäl icke ansåg sig kunna pålysa en kollekt till förmån för S:ta Katharinastiftelsen, där fil. dr Margit Sahlin är föreståndarinna. Domkapitlet skall ta upp ärendet men hann icke göra det under 1962. Dessförinnan skall dock biskopsmötet diskutera problemet. Vid en nordisk prästföreningskonferens i Båstad i början av året framkastade kyrkoherde Eric Börjeson i Saleby förslaget att man skulle lämna stridsfrågorna åt sidan och gå in för en fredlig, ”tredje ståndpunkt”, en åsikt som tydligen fann gensvar på åtskilliga håll. Man kan väl säga att på församlingsplanet kommer sällan några allvarliga motsättningar i dagen. Men å andra sidan skall icke fördöljas att klyftan är bred mellan vissa grupper. Det avslöjade bl. a. en SvD-intervju med Växjö-domprosten Danell, där han antydde att en utbrytning ur kyrkan under vissa förhållanden kan bli aktuell för en viss högkyrklig grupp. Själv begärde domprosten dispens för att kunna söka lektorat. Någon större uppmärksamhet väckte det icke när de femte och sjätte kvinnliga teologerna prästvigdes. Först kom församlingssekre-teraren fru Barbro Nordholm-Ståhl, som prästvigdes för Stockholms stift, och sedan fröken Birgitta Almberg, ursprungligen från Örebro, som prästvigdes för Härnösands stift. I det senare stiftet var pastor Karin Larsson den enda sökande till en komministertjänst i det jämtländska Åsarna, där hon tjänstgjort hela tiden sedan sin prästvigning. Hon blir därmed den första ordinarie kvinnliga komministern i landet. En aktion som hade samband med biskopsvalet i Västerås tilldrog sig viss uppmärksamhet. Det var tio unga teologer, som bl. a. mot professor Harald Riesenfelds råd riktade en skrivelse till prästerskapet i stiftet och hävdade att ”en kvinnoprästvigande biskop skulle äventyra kyrkans enhet och tvinga många teologie studerande att söka sig till ett annat stift”. Aktionen föranledde domprosten Oscar Rundblom att i en skrivelse till teologiska fakulteten i Uppsala kräva besked om ”undervisningens inriktning och vilket inflytande lärarna utövar på de blivande prästerna”. Så här har Ulla Ståhlberg tecknat omslaget till pastor Eric Grönlunds version av Markusevangeliet ”Vi vann, sa Markus”. 67