Svensk utveckling Under mellankrigstiden skapades embryot till ett svenskt pansarvapen. Genom andra världskrigets tryck framtvingades en forcerad upprustning på alla områden. Ett antal förband omvandlades till pansarregementen. Pansartrupperna kom till, som självständigt truppslag 1942. Nya stridsvagnar anskaffades, däribland stridsvagn m/42 av svensk konstruktion och byggd i landet. Den utgör — försedd med ny kanon, nytt torn och ny motor — fortfarande en viktig del av vårt stridsvagnsbestånd. Under kriget uppsattes våra första pansarbrigader. De fåtaliga brigaderna var försedda med ett relativt stort antal stridsvagnar och infanteriet åkte delvis i hjulgående pansar- skyttevagnar. Samma vagnar, som nu varit så användbara i Kongo. Under 50-talet utökades antalet brigader efter nyanskaffning av engelska Centurionstridsvagnen och en uppdelning av stridsvagnarna på större antal enheter. Det åtföljande infanteriet fick emellertid av brist på pengar transporteras med cykel och traktor. En nödlösning! Nu föreligger de tekniska och ekonomiska förutsättningarna för att skapa en helt modern typ av pansarförband. Visserligen kommer möjligheterna till modernisering att försämras eller fördröjas genom det försvarsbeslut som tidigare relaterats, men i väsentliga avseenden kommer utbyggnadspro-grammet att kunna fullföljas. Modern pansartaktik Ett nära samarbete mellan infanteri och stridsvagnar har alltid varit önskvärt. I och med att man inför pansarbandvagnar så realiseras möjligheterna för en stridsteknik, där man skyddat ”åker” till stormning och där ibland också infanterister kan utnyttja sina vapen från vagnen. Hotet från atomvapen framtvingar utspridning, skydd och rörlighet. Slag styrkan i invasionsförsvaret måste kunna verka under dessa förutsättningar. Från en spridd och dold utgångsgruppering skall pansarbrigadens olika delar snabbt och i skydd av sitt pansar kunna samlas till motanfall, som skall fälla avgörandet om en fiende landstiger på vår kust eller luftlandsätts på våra slätter. Detta är tanken bakom våra nya pansarbrigader. De utökade pansartrupperna Den av riksdagen beslutade omorganisationen av pansartrupperna och pansarinfanteriet är främst betingad av att man har funnit uppdelningen i pansar- och pansarinfanteriregementen mindre lämplig ur utbildningssynpunkt. Avsikten med omorganisationen är att få överensstämmelse mellan krigs- och fredsorganisa-tionen, så att även utbildningsenheterna blir ”blandade”. Utbildning av både stridsvagns-och pansarinfanteriförband kommer i fortsättningen att bedrivas vid P 1 (Enköping), P 2 (Hässleholm), P 4 (Skövde) och P 5 (Boden) samt I 6 (Kristianstad), I 7 (Ystad), 110 (Strängnäs) och 118 (Visby). Samtliga dessa förband skall organisatoriskt ingå i pansartrupperna, som då i fortsättningen består av sju ”blandade” regementen och självständiga bataljonen P 5. Beslutet är av stor ekonomisk räckvidd, då det bl. a. innebär att en utökning och modernisering av stridsvagnsbeståndet skall genomföras. Likaså kommer ett stort antal pansarbandvagnar att anskaffas. Övningsfält och skjutfält måste utvidgas. Garage och verkstäder nybyggas. Personal omskolas. Men detta är nödvändiga investeringar om invasionsförsvaret skall kunna stärkas så att det motsvarar målsättningen. Det är viktigt att armén håller jämna steg med utvecklingen utomlands. Överste Stig Synnergren utnämndes i konseljen den 21 december till generalmajor och chef för arméstaben, endast 47 år gammal och efter en kometlik karriär. 79