folkpartiet om vänstersamverkan. Dagens Nyheter (fp) hävdade, att höger- och vänsterriktningarna inom ramen för ett stort borgerligt parti borde kunna resonera sig fram till en gemensam linje. Också SvD kom igen med tanken på samverkan, och Skånska Dagbladet (cp) replikerade, att högerpressen efter valet tycktes vara mycket angelägen om borgerlig samling. Borgerligt samarbete Diskussionen om ett borgerligt samarbete tog sig alltså mycket positiva uttryck i högerpressen men också i några av folkpartiets organ. Vid högerpartiets partirådsmöte i Uppsala i oktober uttalades, att högerpartiet ville göra vad som göras kunde för att i alla former främja ett konsekvent och effektivt borgerligt samarbete. Vid Uppsalamötet avslöjade också förre högerledaren Jarl Hjalmarson, att förhandlingar om en sammanslagning av högern och folkpartiet förts 1959. Men från folkpartihåll betecknades uppslaget endast som ett hugskott som förts på tal vid privata samtal. Vid höstens lugna remissdebatt, då högerledaren Gunnar Heckscher gjorde inviter till ett långtgående samarbete mellan de borgerliga partierna, intog folkpartiet och centern en försiktig attityd. Folkpartiledaren Bertil Ohlin upprepade vad han tidigare sagt inför förtroenderådet, att möjligheterna till en sammanslagning berodde på hur långt högern och centern förskjutits i social och liberal riktning, och centerpartiledaren Gunnar Hedlund talade om undvikande av käbbel och sade sig tvivla på att oppositionens samlade tyngd skulle bli större om partierna slog ihop sina påsar. I ett senare uttalande från centerpartiets styrelse hette det att partiet alltid var berett att främja ett praktiskt politiskt samarbete men att en partisammanslagning eller ett partiförbund inte var en aktuell fråga för centerpartiets vidkommande. Därmed var ställningen tills vidare officiellt fixerad. Men pressdebatten fortsatte, bl. a. med anledning av ett högerinitiativ till en borgerlig teknisk valsamverkan 1964 i fyrstads-kretsen. Torsten Nilsson efter Undén Det länge bebådade skiftet på utrikesministerposten kom omedelbart efter kommunalvalen. Den 19 september avgick utrikesminister Östen Undén, född 1886, och efterträddes av socialminister Torsten Nilsson, som i sin första presskonferens framhöll, att kontinuiteten i svensk utrikespolitik skulle bevaras. Ny socialminister blev socialdemokratiske partisekreteraren Sven Aspling, född 1912, medlem av första kammaren från 1956. Han efterträddes på partisekreterarposten av Sten Andersson, född 1923. Östen Undén har ingått i regeringar såsom konsult, justitieminister och såsom utrikesminister, första gången under ett par år på 1920-talet och andra gången alltsedan 1945. Han är ledamot av riksdagen sedan 1934. Han har vidare varit professor i civilrätt i Uppsala, rektor vid universitetet och även universitetskansler. SvD betygade den avgående utrikesministern sin aktning ”för en sällsynt långvarig, plikttrogen och följdriktig gärning” — en hyllning som gick igen på många håll — men konstaterade också, att ”han steg för steg förvandlat vår alliansfrihet till just det slags doktrinära neutralitet han förklarat sig vilja undvika”. I spekulationerna före utrikesministerskiftet konstaterade Sydsvenska Dagbladet (h), att Torsten Nilsson ”har en smidighet och konci- lians, som kan ge framgång i diplomatiska sammanhang”, och Skånska Dagbladet (cp) ansåg, att han var den bäste kandidaten bland regeringsmedlemmarna. Göteborgs-Posten (fp) utbrast: ”Gud bevare konungen och fäderneslandet!” Värmlands Folkblad (s) verkade litet tveksamt inför namnet Torsten Nilsson, men SvD ansåg, att Torsten Nilsson, trots att han inte hade någon större erfarenhet i internationell politik, hade många förutsättningar att bli en skicklig utrikesminister. Också socialborgarrådet i Stockholm, fru Inga Thorsson, flyttade till utrikesdepartementet; såsom UD-sakkunnig i internationella bi-ståndsfrågor. Stockholms-Tidningen (s) talade om fru Thorssons beslut att ägna sig åt internationella biståndsfrågor, vilket föranledde Östgöta Cor-respondenten (h) att fråga, om fru Thorsson och inte hr Nilsson eller hr Erlander beslutat om placeringen i UD. ”Har fru Thorsson placerats i UD för att syssla med atomvapenspörsmål eller med kartläggning av utbildningsbehovet för kvinnorna i u-länderna — det är frågan”, anmärkte SvD med anledning av ett uttalande av Arbetarbladet (s) att fru Thorssons röst inte skulle bli en av de svagaste, när socialdemokratiska partiet 1964 skulle besluta om svenska atomvapen. I samband med regeringsombildningen vänta- 98