bestäms sannolikt av utgången av årets val.” Arbetarbladet (s) anmärkte, att centerpartiet ”ogenerat opererat under våren för att bygga en plattform för valrörelsen. Det har skett genom överbud och löftesrika antydningar till en rad väljargrupper”. Efter högerpartiets och folkpartiets partikongresser konstaterade Vestmanlands Läns Tidning (fp), att båda partiledarna tröttnat ”på det Hedlundska dubbelspelet”, medan Växjö-bladet (cp) ansåg, att denna attityd satte ett ”vapen i händerna på socialdemokraterna”. Beträffande högerstämman skrev Stockholms-Tidningen (s) uppskattande om ”de nya socialpolitiska tongångarna” men menade, att attitydförändringens betydelse inte skulle överdrivas. När riksdagen slutat sin vårsession, var helhetsintrycket en arbetstermin utan våldsamma partipolitiska sammandrabbningar. Den partipolitiska atmosfären sådan den tedde sig inom riksdagens murar hade varit rofylld. Det föranledde statsminister Tage Erlander till ett konstaterande i maj inför en socialdemokratisk församling att ”ett stillsamt val hotar i höst” med tillägget, att ”vi socialdemokrater måste se upp med den allvarliga fara detta kan innebära”. Från folkpartiets interna arbete kan nämnas, att ett nytt program lades fram under våren och att disponent Sven Wedén, tidigare utsedd till vice ordförande i andrakammargruppen, valdes till partiets förste vice ordförande efter riksdagsman Waldemar Svensson i Ljungskile. De lokala valen Vid kommunalvalet avlämnades sammanlagt 4 053 405 röster, och valdeltagandet uppgick till 80,7 procent. Nedanstående tabell visar de olika partiernas röstetal vid 1962 års kommunalval, vid 1960 års andrakammarval och vid 1958 års kommunalval. 1962 1960 1958 Högern 627 332 704 365 791 022 Centerpartiet. . 529 555 579 007 510 409 Folkpartiet .. 696 429 744 142 603 923 Socialdem. 2 044 786 2 033 016 1 818 634 Kommunisterna 155 303 190 560 155 181 Den procentuella fördelningen vid samma val: 1962 1960 1958 Högern . 15,5 16,5 20,4 Centerpartiet . 13,1 13,6 13,1 Folkpartiet . 17,2 17,5 15,6 Socialdemokraterna . . 50,4 47,8 46,8 Kommunisterna 3,8 4,5 4,0 Fördelningen av mandaten i landstingsområden och i städer utanför landsting blev med hänsyn tagen till att Hälsingborg och Gävle sedan 1958 uppgått i landstingsområden: h 262 (—84), cp 228 (+2), fp 294 (+43), s 935 (+74), k 30 (—1). Olika framräknings-metoder har emellertid kommit till användning. I Stockholm blev mandatfördelningen h 23 (—6), fp 23 (+3), s 49 (+4), k 5 (—1) och i Göteborg h 9 (—4), fp 18, s 28 (+4), k 5. Den kampanj som föregick valet sysslade i hög grad med välkända frågor — ”kösamhäl let”, skattetrycket, bostadsbristen, utbildningen, jordbruket och ATP. EEC-frågan fick en speciell aktualitet genom Gunnar Myrdals, Thord Ekströms och Roland Pålssons mot en svensk associering riktade skrift. En brandfackla blev också socialdemokraternas kommunalpolitiska programförslag, där det talades om kommunernas rätt att expropriera även tätbebyggd mark för tomträttsupplåtelse, vilket från oppositions-håll ansågs allvarligt hota egnahemsbebyggelsen. Tillståndet inom oppositionen fördes då och då på tal av regeringspartiet, som bl. a. rörde sig med uttryck som ”folkpartiets högervrid-ning”. Det kanske mest karakteristiska var emellertid att valet blev ett TV- och radioval i en utsträckning som satte tidigare kontaktvägar mellan politiker och väljare nästan helt ur spel. I en första valkommentar framhöll SvD, efter att bl. a. ha pekat på socialdemokraternas skickliga utnyttjande av de nutida propagandamedlen, att oppositionspartierna måste stryka ett streck över det förflutna, glömma gamla of orätter och börja om från början. Dagens Nyheter (fp) talade om borgerlig besvikelse och konstaterade, att folkpartiet någorlunda hållit sin ställning, medan högern inte kunnat reparera bakslaget från 1960. Stockholms-Tidnin-gen (s) fann, att väljarna ”värderar fastheten och konsekvensen i socialdemokratiens handlande”, och Skånska Dagbladet (cp) väntade, att ”högern och folkpartiet nu definitivt lägger sin svävande neutralitetspolitik på hyllan”. Västerbottens-Kuriren (fp) ifrågasatte, om tiden inte var mogen ”för skapandet av ett stort reformvänligt mittenparti”, samtidigt som Sydöstra Sveriges Dagblad (s) gjorde en invit till 7 97