land, Frankrike, Italien, Nederländerna, Schweiz, Spanien, Sverige, Västtyskland och Österrike. ESRO skall bl. a. omfatta ett rymdtekniskt centrum, en datacentral, ett forskningslaboratorium och 7 stationer för satellitspårning. Vidare skall en bas för höghöjdsraketer anläggas vid Kiruna för studium av kosmisk strålning, norrsken, lysande nattmoln m. m. För andra typer av rymdforskning, t. ex. uppsänd-ning av satelliter, har man tänkt sig Hammaguir i franska Sahara eller Woomera i Australien, där startplatser redan finns. Det ur svensk synpunkt mest intressanta projektet är Kirunabasen, som väntas få stor betydelse för vår astronautiska forskning. I avvaktan på att denna bas skall bli färdig fortsattes — med start den 6 augusti — de raket-experiment i Vidsel med Areas- och Nike-Cajun-raketer, som påbörjades sommaren 1962 av en svensk forskningsgrupp under ledning av professor Bert Bolin. Fyra Nike-Cajun-raketer — startvikt 700 kg, nyttolast 40 kg och stig-höjd 80—120 km — avfyrades för studium av partikeltätheten i den högre atmosfären och dess samband med de lysande nattmolnen. Partiklar på den avsedda höjden infångades av en speciell apparat i noskonen, varefter innehållet analyserades sedan nyttolasten bärgats, vilket lyckades helt endast i två fall. Analysen är ett besvärligt arbete som emellertid gett beaktans-värda resultat. De svenska försöken bedrivs till största delen med material och erfarenheter från USA, som dessutom levererat sina Nike-Cajun-raketer till analoga försök i t. ex. Japan och Pakistan. Den första ”internationella” satelliten, Ariel, uppsändes i amerikansk-engelsk regi den 26 april. USA och Kanada samarbetade om satelliten Alouctte, som sköts upp den 29 september. Båda skulle undersöka jonosfären. De ryska ”tvillingastronauterna”. Sovjets övriga experiment Den 11 augusti sände ryssarna upp major Andrijan Nikolajev med Vostok 3, och 24 timmar senare kom överstelöjtnant Pavel Popovitj i Vostok 4. Både rymdskeppen och deras banor torde ha varit analoga med Gagarins och Titovs, fastän banorna var mera cirkelformade än t. ex. Gagarins bana och en del förbättringar rimligtvis utförts på raketerna, som sannolikt hade fyra steg och en dragkraft på 600 000 kilopond. Den 15 augusti landade båda med 7 minuters mellanrum inom samma område i Kara-ganda (Kazakhistan). Under själva slutmanövern lämnade astronauterna på cirka en kilometers höjd sina kapslar via katapultstol och landade sedan med fallskärm. Nikolajev gjorde 64 varv runt jorden på 94 timmar och 22 minuter. De motsvarande siffrorna för Popovitj var 48 varv på 70 timmar och 57 minuter. Jämfört med Titovs 17 varv på ett dygn innebär detta en kraftig ökning. De rymdmedicinska resultaten från tvillingastronauternas resa tycks berättiga den slutsatsen att människan kan tåla påfrestningarna under en kortare rymdfärd, t. ex. till månen. Det dubbla experimentet gav också andra viktiga erfarenheter, ty man etablerade här för första gången förbindelse mellan två rymd skepp i sina banor, vilket kunde ske tack vare den ballistiska precision, som utmärkte hela försöket. De båda astronauterna var tidvis ur kosmisk synpunkt mycket nära varandra — minimiavståndet uppges till 6,5 km — men någon direkt kontakt försöktes inte och ingick kanske inte heller i planerna. Däremot prövades med gott resultat radiokommunikationerna mellan de båda skeppen. Till de i Sovjet officiellt tillkännagivna astronautiska projekten hör ett, som innebär att två rymdskepp samtidigt sänds i väg till månen. Besättningarna skall hjälpa varandra att utforska månen, och i nödfall kan hemresan ske i en raket. Vostok 3 och 4 kan ses som ett led i detta projekt, men detta betyder inte att ryssarnas nästa bemannade raketer går mot månen. Andra alternativ, t. ex. direkt kontakt mellan två rymdskepp, som med en romantisk förvrängning kallas rendez-vous, eller upprättandet av en bemannad rymdstation på lämplig kosmisk höjd, verkar mera sannolika. Sovjet sände under året upp 11 Cosmos-satelliter, som torde vara analoga med USA:s Discoverersatelliter. Den 1 november startade en rymdsond sin resa mot Mars. Den är en rysk motsvarighet till Mariner 2 och bör passera Mars i juni 1963. De första amerikanerna i omloppsbana runt jorden Den 20 februari startade Mercury-Atlas 6, vars kapsel kallas Friendship 7, från Cape Canaveral med överstelöjtnant John Glenn i amerikanska marinkåren ombord. Kursen var öst, 33° syd, och färden gick över Atlanten, Afrika, Indiska oceanen, Australien, Stilla 116