havet, Hawaii, Kalifornien, Florida o. s. v. i tre varv. Glenn stod i radiokontakt med 18 kontrollstationer, utplacerade på lämpliga ställen. För omloppsbanan gällde följande data: största höjden 260 km, lägsta höjden 160 km, omloppstid 88,2 min.; hastigheten i medeltal något lägre än 8 km/sek., eller ungefär 28 000 km/tim. Mercury-Atlas-raketen var 29 meter hög och diametern på tjockaste stället var 3 meter. Motorernas dragkraft var vid starten 180 000 kilopond — då den totala startvikten var 120 000 kilogram, fanns alltså en kraft på 60 000 kilopond till förfogande för raketens acceleration. Själva kapseln hade i stora drag formen av en stympad kon med höjden 2,9 meter och största bredden 1,8 meter. Ovanpå kapseln satt ett räddningstorn med en kraftig krutraket, som skulle träda i funktion om något fel uppstod under de kritiska ögonblicken strax efter starten. Från början vägde kapseln plus räddningstornet 1 900 kg, men tornet kastades när det inte behövdes längre, och ute i banan vägde rymdskeppet 1 350 kg. Hela händelseförloppet spelades för öppen ridå: det sändes i radio och TV, Glenns samtal med kontrollstationerna togs upp på magnetband, hans fysiologiska reaktioner — andning, puls, blodtryck, kroppstemperatur o. s. v. — registrerades, hans rörelser filmades av en kamera inne i kabinen; resultatet av allt detta har bl. a. blivit böcker, som återger Glenns rapporter, och en unik dokumentärfilm i färg som även visats i Sverige. Experimentet gick på det hela taget plan-enligt: Glenn höll uppsikt över instrumentpanelens hundratals knappar, spakar och apparater och fick dessutom tid över för rapporter till markstationerna, för enkla fysiologiska experiment på sig själv, för att kika i perisko-pet eller fotografera genom kabinfönstret. Redan vid slutet av första varvet började emellertid autopiloten att krångla och kapseln girade ungefär 20° åt höger. Sådana styrfel fortsatte under hela färden men korrigerades av Glenn själv, som för hand kunde reglera styrraketerna på kapselns utsida. Ett katastroftillbud inträffade också med värmeskölden i kapselns breda botten. Dess funktion är att fånga upp både friktionsvärmen vid nedfärden genom atmosfären och hettan från bromsraketerna som sitter på skölden och avfyras framåt. Luftkudden framför kapseln får vid nedfärden en temperatur av ungefär En Nike-Cajun-raket går till väders. 117