SVERIGE OCH GEMENSAMMA MARKNADEN Av redaktör AXEL WALDEMARSON Marknadspolitiken under 1962 präglades främst av det kärva läge och de utomordentliga svårigheter, som i Bryssel mötte de brittiska förhandlare som med EEC skulle överlägga om villkoren för Storbritanniens inträde i Gemensamma marknaden. När det gällde de neutrala ländernas möjligheter att nå en associering med EEC rådde inte bara en betydande ovisshet utan även i inflytelserika EEC-kretsar liksom i administrationen i Washington ett direkt motstånd. 1 fråga om Storbritannien var det jordbruksfrågorna, som ännu vid årsskiftet inte kunnat lösas. Trots betydande eftergifter från brittisk sida ansågs möjligheterna att föra förhandlingarna i hamn endast ”fifty—fifty”. Vid årets slut började man alltmer tala om det läge, som skulle uppstå ifall Storbritannien ställdes utanför EEC. Bakom de tekniskt svårlösta jord bruksfrågorna stod också politiska betänkligheter hindrande i vägen. Den franska inställningen utgjorde alltjämt det svåraste hindret för britterna att övervinna. För Sveriges del — liksom för Österrike och Schweiz — präglades året av intensiva ansträngningar att klargöra de neutrala Eftalän-dernas speciella betingelser. I State Department i Washington var man villig att ta den diskriminering som ett brittiskt medlemskap av EEC skulle innebära, men ingalunda medverka till att de neutrala — som inte genom medlemskap ”ville stärka Europa” — fick extra favörer som USA inte kunde räkna med på det handelspolitiska fältet. De tre neutrala borde få nöja sig med handelsavtal. Inflytelserika kretsar inom EEC fruktade å andra sidan, att trestats-gruppen skulle ”urvattna” Romstadgan och förhindra eller försena den politiska integrationen. Motoffensiv Från svensk sida vidtogs motåtgärder. En förstärkning av informationsverksamheten skedde genom en samordning. Koordinerande kraft blev Sveriges ambassadör i Peking, Kjell Öberg, som hemkallades för att bygga ut den svenska informationsverksamheten utomlands. I Washington underströks Eftasolidariteten inför president Kennedy liksom de neutralas värde för Europa av skilda statsmän, bl. a. den brit tiske premierministern Macmillan. En rad ledande politiker från Ef taländerna besökte även USA. Från svensk sida ansågs förbättrade kontakter med Frankrike av särskilt värde. Mot slutet av året blev det formellt klart, att statsminister Erlander i början av 1963 skulle gästa den franska regeringen samt att konung Gustaf Adolf senare på året skulle avlägga ett statsbesök i Frankrike. ”Kärvare än tidigare” I ett uppmärksammat uttalande för Svenska Dagbladet den 19 januari förklarade handelsminister Lange, att han var väl medveten om att man på sina håll inom EEC och den amerikanska administrationen menar, att de neutrala Eftaländerna inte bör associeras med Gemensamma marknaden. En slutsats härav är, sade han, att läget är kärvt, snarare kärvare än tidigare, och svårigheterna betydande, men att detta självfallet inte minskar Sveriges aktivitet och ansträngningar. I uttalandet vände sig handelsministern med skärpa mot talet om att Sverige ville åka snålskjuts. Den tanken är rätt orimlig, sade hr Lange, eftersom vi är villiga att ta de förpliktelser och uppoffringar, som kan bli resultatet av förhandlingarna. Vi vill slå vakt om vår neutralitetspolitik, men drar oss sannerligen inte för att eljest ge för vad vi får vid de associeringsförhandlingar, som vi hoppas skall komma till stånd. 1 samband härmed berörde handelsministern president Kennedys nya tullgiv med tullsänkningar inom Gatt. De är, hette det, emellertid inte tillräckliga för Sveriges vidkommande. Inte mindre än två tredjedelar av den svenska exporten skulle gå till en utvidgad europeisk marknad. Den amerikanska handelsutvecklingen är inte jämförlig med vår egen, där exporten spelar en så ojämförligt stor roll. Såtillvida gav också ansträngningarna frukt, som att Sverige i juli fick tillfälle att inför ministerrådet i Bryssel lägga fram sin sak. Det skedde dock först sedan svenskarna — till följd av en rykteskampanj om att de neutrala slagit associeringsplanerna ur hågen och siktade till en mera lös anknytning till De sex — på 141