Biträdande utrikesministern George W. Bali och US A-ambassadören J. Graham Parsons vid den förstnämndes ankomst till Arlanda 17 maj. diplomatisk väg liksom från österrikisk och schweizisk sida betonat, att man var redo att komma till Bryssel. Någon förhandlingsinled-ning var det dock aldrig tal om. Samordning De tre Eftaneutralas första framträdande i Bryssel förbereddes också under våren vid en serie möten på tjänstemannaplanet, varvid en samordning av de undantag i förhållande till Romfördraget som neutraliteten betingade skedde. Ett av dessa möten hölls f. ö. i Rättvik. Så småningom utkristalliserades fem kardinalpunkter: Bibehållen rätt att själv sluta handelsavtal med tredje makt. Rätt att uppsäga ett associationsavtal. Gränsdragningen när det gäller överlämnande av viss beslutanderätt till övernationella organ. Den handlingsfrihet som betingas för att vid krigstillstånd uppträda som neutral stat. Möjlighet att förse sig med de strategiska varor, som krävs för neutralitet. USA och Sverige I samband med den s. k. Bilderberggruppens överläggningar i Saltsjöbaden i maj fick statsminister Erlander tillfälle att vid en lunch på den amerikanska ambassaden i Stockholm för USA:s biträdande utrikesminister George Bali redogöra för den svenska EEC-linjen. Från svensk sida torde härvid ha understrukits att man på intet vis ville hindra fullföljandet av EEC:s politiska målsättning. Efter lunchen förklarade Bali, att han haft tillfälle till intressanta samtal med både statsministern och dennes kolleger — handelsminister Lange och biträdande kabinettssekreterare Hubert de Besche. Det blev, menade Bali, ett uppriktigt meningsutbyte om de två ländernas syn på de marknadspolitiska problemen. Han var vid hemkomsten till Washington beredd att för Kennedy redogöra för de svenska synpunkterna. Under lunchsamtalen hade Bali klargjort, att USA fullt ut respekterade den neutralitet som svenskarna valt. Det var inte USA:s avsikt att på något sätt söka utöva inflytande på den svenska regeringens ståndpunkt. Inte heller ville man i Washington bestämma formerna för ett enat Europa, men man förbehöll sig rätten att bevaka egna intressen. Någon kampanj mot den marknadspolitiska linje som Sverige förordat ville självfallet USA inte driva. I stort innebar det en oförändrad amerikansk inställning. Bilderberggruppen — en informell sammanslutning av framstående stats- och finansmän från västvärlden — överläde i Saltsjöbaden under ledning av prins Bernhard av Nederländerna. Både statsminister Erlander och andra ledande svenska politiker fick under gruppens överläggningar tillfälle att inofficiellt redogöra för Sverige och EEC. T ullsänkningar Strax före midsommar sammanträdde i Köpenhamn Eftas ministerråd under ordförandeskap av dåvarande utrikesministern Jens Otto Krag. Rådet beslutade en ytterligare tullsänkning med 10 procent för att ”hålla takten med De sex”. Härmed hade Efta vid 1962 års utgång praktiskt taget — några få undantags-punkter fanns — halverat sina tullar sedan starten 1960, en utomordentlig framgång. Under sommaren gästade finansminister Sträng Sovjetunionen och hade då två samtal med vice regeringschefen Mikojan. Av samtalen torde ha framgått, att Sovjetunionen alltjämt var starkt kritiskt mot både EEC och dess utvidgning genom nya medlemmar eller associerade stater. Något officiellt uttalande om samtalen gjorde emellertid inte finansminister Sträng. 142