VÄDRET Av statsmeteorolog GUNNAR RYSTEDT Året 1962 var till stora delar ett ganska kallt väderår, präglat som det var av betydande temperaturunderskott såväl under senvintern som under alla fem månaderna maj—september och i december. Ogynnsammast tedde sig högsommaren, kylig för tredje året i följd och en av de i särklass sämsta under 1900-talet. Vintern var ganska mild i januari och februari, särskilt i Syd- och Mellansverige. Anledningen var en långt intensivare transport än normalt av atlantvindar mot Skandinavien. I januari blåste det huvudsakligen från sydväst, i februari från väst och nordväst. Den milda vintern avspeglades dels i det faktum, att sjöfarten hölls öppen i norra Bottenviken ända till 16 januari, den senaste tidpunkten under 35 år, dels i att arbetet med jorden kunde fortgå i södra Skåne hela februari och att snödroppe och vintergäck blommade där i mitten av månaden. Mars stod för en av de stora överraskningarna under väderåret 1962. I elfte timmen kom åtskillig vinterkyla. Skandinavien blev nästan helt avspärrat från mild atlantluft och i stället övervägde kalla nordliga vindar från Ishavet. Tidvis avstannade dock luftcirkulationen helt, och vid lugnt och klart väder uppträdde mycket stora temperaturmotsättningar mellan relativt milda dagar och mycket kalla nätter. Norrbotten hade sin kallaste marsmånad ända sedan 1888, och issituationen i de norra farvattnen försvårades snabbt. Efter den kalla marsvintern fanns det skäl att befara, att all magasinerad snö och is skulle ogynnsamt påverka även aprilvädret. Så blev det emellertid inte, utan milda sydvästvindar uppträdde tämligen ofta, varvid vårens försening i stort sett kunde inhämtas. Maj blev däremot molnig, solfattig och kylig nästan alltigenom och med en förunderlig avsaknad av varje stabilisering i vädersituationen. Dagstemperaturerna höll sig därför låga. I Götaland och Svealand har på de senaste 30 åren endast maj 1955 varit kyligare. Både 1960 och 1961 inleddes sommaren med en markant värmeperiod under första hälften av juni. Så skedde även 1962, men värmen blev denna gång ytterst kortvarig. Hela månaden i övrigt karakteriserades av kyliga luftmassor från polartrakterna. För tredje året i följd blev även högsommaren kylig. Juli uppvisade stora likheter med den dåliga sommaren 1928 men hade i södra och mellersta Sverige ännu något lägre medeltemperatur än då. I dessa delar av landet blev den därigenom den kallaste julimånaden sedan år 1902, d. v. s. på 60 år! Även augusti saknade helt värmeperioder. Ingen av de båda månaderna uppvisade någon enda ”sommardag”, enligt klimatologiskt betraktelsesätt en sådan dag, då maximitemperaturen överstiger 25 grader. Det gör högsommaren 1962 alldeles unik i de meteorologiska annalerna. Efter kyliga somrar har det ofta förekommit långa värmeperioder under hösten. Dessa uteblev dock i september, medan en ganska Nederbörd i procent av normal augusti. 10 145