MODET Av ELISABETH FALK Vårmodet hade genomgående en ganska smal linje med en lätt konformad silhuett och föregående säsongs omlottläggningar lyste till stor del med sin frånvaro. Förmiddagsmodet tedde sig fastare, mer symmetriskt under det att eftermiddagsmodet var mer böljande och fladdrande än någonsin i de lättaste tyger. Ett stort intresse tilldrog sig de nya mönstertrycken, än abstrakta, än naturalistiska men för det mesta av starkt dekorativ verkan. Färgskalan var lysande ljust vårlik med gult, orange och rosa i alla nyanser men också dova kontraster som svart tillsammans med brunt, mörkgrått eller mörkblått förekom. Svart, eldrött och smaragdgrönt med vitt likaså. Kragarna hade krympt ihop på alla överplaggen eller saknades och något minskad ringning här och var kan noteras. Klänningarna var oftast både krag- och ärmlösa även om kort ärm förekom. Utanpåliv, ibland av tunik-längd, växlade med släta liv eller något blusande, men modellerna kunde också vara helskurna. Kjol i tändsticksaskmodell med utåt-pressade sömmar presenterades hos Dior, eljest var kjolarna vådskurna, svagt klockade eller försedda med pannå fram. De täckte just precis knät. Något mer än midjelånga, svagt svängda jackor med smalare ärm än tidigare var den främsta nyheten liksom korta raka, öppna jackor, knutna eller knäppta med en knapp i halsen. Tubformade jackor av rocklängd fanns också. Blusen betonades mer än förut men bars mest utanpå med eller utan skärp. Redingotkappan var vårens intressantaste plagg, smal, svagt strutformad och med sju-åttondelslång ärm. I övrigt hade även de raka modellerna smalnat en hel del. Caper förekom och även om de flesta kappor var hellånga hade Balenciaga gjort sina tre cm kortare än plagget under. Mindre knappar än förut och inte fullt så mycket stickningar på plaggen hörde till nyheterna. De små hattarna visade ingen tendens att gå framåt utan de stora klockhattarna, de bulliga, ibland uppsvängda modellerna och de storbrät-tade var vårens favoriter. Intressantast i höstmodet var de långa raka eller svängda jackor som visades, i förra fallet ofta med skärp. Intresset för redingotkappan med något utställd kjol var också markerat liksom för smala fodralrockar. Som kontrast fanns kappor med en viss vidd i ryggen och i midjan avskurna modeller som t. o. m. blusade över skärp. En mängd effektfulla capetyper visades, liksom lösa huvor med axelstycke, och högt uppstående pälskragar eller djupt nedgående breda schalkragar gav också en ombonad, omsvept karaktär. Eljest var kragarna ganska små och ersattes ibland med halsduk — vanlig halsduk eller halsduk sydd dubbel och formad som en boa. Schal förekom också. Den smalare, isydda ärmen av sjuåttondels-längd vann terräng. Mest hellånga men också något kortare kappor visades. Det empireinflytande som även under vårsäsongen gjorde sig märkbart framför allt när det gällde skärningen av aftonklänningarna gick igen i höstens förmiddags- och efter-middagsmode ytterligare något betonat. Avskärningen i den högt sittande midjan stupade i allmänhet något bakåt. De smala, släta klänningarna var eljest ofta helskurna med grund ringning eller hade skärp. Utanpåliv med eller utan skärp förekom också och midjan kunde markeras precis på rätt plats eller nere på höften. Lång, smal, isydd ärm var det nyaste men mest sågs kort ärm och ingen ärm alls. Vidd samlad fram i en pannå på kjolen förekom ännu mer under hösten, eljest stod sig den svagt utställda kjolen. Klock, ståplisserade godeter och helveckning var annat att välja på. Längden på kjolen förändrades inte utom hos modehuset Cardin där kjolen förlängts flera cm i en del fall. Inom aftonmodet för både vår och höst dominerade den smala linjen men för cocktailbruk förekom mest vida kjolar. Många modeller hade försetts med jackor eller utanpåliv ofta rikt broderade. Tendensen var även här att kjolvidden samlats framåt, och vad aftonklänningarna angår kunde längden varieras från fotledslångt till hellångt. De senare var ofta smala och slitsade. Skärpen spelade en framträdande roll i höstmodet, för det mesta löst knutna. Även fickor av olika slag fick en plats i solen. Bollgarneringar förekom i alla möjliga sammanhang liksom garnering med pälsverk, och fantasiknappar och klädda knappar användes mycket, ja, t. o. m. smyckeknappar på eleganta plagg. Hattarna slöt om huvudet och satt något bakåt och turbaner förekom ofta. Även stora modeller i t. ex. pälsverk visades. Färgskalan innehöll mycket rött men även smaragdgrönt var en stor färg liksom svart som gick fram på bred front. 153