Den rikhaltiga amerikanska repertoaren erbjöd som vanligt en provkarta på varierad gångbar filmkost. Till det mest minnesvärda hörde dansdramat West Side Story, en ganska fantastisk filmadaption av den berömda musi-cal med koreografi av Jerome Robbins och musik av Leonard Bernstein som gått åratal på Broadway. Filmen hade bevarat originalets enastående rytm och vitalitet men tillfört ett nytt element av rymd och miljö i den artistiskt färgsatta dekoren. Som bild- och ljudmontage och över huvud som teknisk prestation stod den på toppen. Vidare bör nämnas Den längsta dagen, en fritt uppfunnen men dokumentärt underbyggd rekonstruktion av landstigningen i Normandie våren 1944, Billy Wilders burleska men kvicka komedi från det tudeladc Berlin, Ett, två, tre, Robert Rossens högdramatiska storstadsskildring av en professionell biljardspelares karriär i Fifflaren, George Seatons spiondrama Maskerad agent kring svensken Ericksons bedrifter under andra världskriget, Jules Dassins högspända erotiska drama på klassiskt motiv i Phaedra, med Me-lina Mercouri som grekisk tragedienne i modern fransk haute couture, samt den första cineramafilmen av spelfilmskaraktär, Så vanns Vilda Västern, ett epos kring Amerikas mest dynamiska halvsekel. Engelsk film frambragte ett par nya prov på realistisk vardagsskildring av hög artistisk karat med Att älska så och, framför allt, En doft av honung, vid sidan av pålitliga muntra-tionsnummer i kriminal- och lustspelsfacket som Massor av bovar, Bara två kan leka så — med Peter Sellers och Mai Zetterling i högform — Oskyldiga ögon och Pengarna på bordet. Fransmännen briljerade bl. a. med balettfilmen Svarta trikåer, dokumentärfilmen Vår värld — hur länge?, två högeligen roande farser, Den vackra amerikanskan och Friaren, samt Fran-gois Truffauts med suveränt lekande teknik och svart humor framställda Jules och Jim, en bisarr och virtuos triangelkomedi med tragisk tvärvändning. Från Italien kan antecknas en fullträff i den kyliga komediens tecken, Skils- Natalie Wood och George Chakiris i ”West Side Story”. mässa på italienska, en miljö- och bildmässigt artistisk 80-talspastisch, Svarta strumpor, samt ett nytt verk av Antonioni med titeln Feber. Till årets mest omtalade filmer hörde spanjoren Bunuels prisbelönta Viridiana, en med frenesi och fantasteri uppbyggd skräckskildring av moralens — i en ren och religiös ung kvinnas gestalt — undergång i en orgie av blas-fcmisk omänsklighet, en film om vars syfte publiken lämnades helt ovetande och som följaktligen aktiverade beskäftiga politiska och andra uttolkare. Från Sovjet kom en anspråkslös och mycket intagande liten film om ett gossebarn i vardagens värld, Serjoscha, en liten människa, och Danmark presenterade en välgjord film i ”den nya vågens” tecken med Ung mans duell. SVENSKA FILMER (premiärer i Stockholm 1962) Biljett till paradiset; prod. Europafilm; regi Arne Mattsson; i huvudrollerna Lars Ekborg, Christina Schollin, Per Oscarsson, Eva Dahlbeck. Briggen Tre Liljor; Svensk Filmindustri; Hans Abramson; Eddie Axberg, Sigge Fürst, Naima Wifstrand, Allan Edwall. Chans; Svensk Filmindustri; Gunnar Hellström; Lillevi Bergman, Gösta Ekman, Åke Fridell, Bertil Anderberg. En nolla för mycket; Sandrews; Börje Nyberg; Carl-Gustaf Lindstedt, Lill-Babs, Birgitta Andersson. Kort är sommaren; Sandrews; Bjarne Henning-Jensen; Jarl Kulle, Bibi Andersson, Claes Gill, Liv Ullman. Nils Holgerssons underbara resa; Nordisk Tone-film; Kenne Fant; Sven Lundberg, Max von Sydow, Annika Tretow. 157