blivit begånget redan på förmiddagen samma dag. Fru Löfgren arbetade som städerska i ett varuhus i samma kvarter och arbetsplatsen hade hon lämnat kl. 8.30. När en syster till fru Löfgren kom för att äta lunch, såsom avtalats, var ytterdörren till lägenheten stängd och ingen öppnade när hon ringde på. Med största sannolikhet var mördaren då kvar i lägenheten. En stund senare uppmärksammade nämligen en granne att dörren till fru Löfgrens lägenhet stod på glänt. Fru Löfgren hade dödats genom kvävning och oordningen i rummet utvisade att en strid utkämpats på golvet. En skjorta, som måste ha tillhört mördaren, anträffades på brottsplatsen. Sannolikt hade han tagit den av sig därför att den blivit nedblodad. Skjortan visade sig emellertid inte vara det värdefulla spår man först trott, det gick inte att finna mördaren. Polisen hade fått fram att fru Löfgren brukade ha en del besök på förmiddagarna, efter arbetets slut, och kom så småningom att intressera sig för en viss kategori personer. Vittnen hade skymtat mördaren från lägenheter mitt över gatan och man kunde göra upp ett signalement. En person anträffades också som delvis motsvarade signalementet. Omfattande konfrontationer anordnades med den misstänkte i mordlägenheten och vittnena vid de fönster varifrån de sett mördaren. Några av vittnena sade sig känna igen den anhållne som den man de sett i mordlägenheten, andra var mera tveksamma. Flera vittnen uppgav också att de sett mannen i närheten av Fleming-gatan 83 den aktuella dagen. Mannen medgav att han kände fru Löfgren och att han besökt henne tidigare men förnekade bestämt att han varit där morddagen. Mannen satt anhållen några dagar men släpptes sedan då indiciebe-visningen bedömdes som otillräcklig. Senare anhölls ytterligare en man som misstänkt för mordet. Mot honom förelåg besvärande omständigheter av annan art, men även i detta fall ansågs indicierna för svaga. Ännu vid årsskiftet arbetade kriminalpolisen i Stockholm med utredningen av mordet men några ledtrådar som verkade föra fram till ett snabbt resultat förelåg inte. Någon entydig uppfattning om motivet till dådet har man inte kommit fram till, flera möjligheter finns. Det kan förhålla sig så att fru Löfgren bragts om livet av någon tillfällig besökare. SVENSK TURIST DÖDAD PÄ MALLORCA I början av september anträffades en ung stockholmska, 18-åriga dekoratrisen Christina Fogel, död på ett pensionat på Mallorca. Flickan hade en tid haft anställning i Malmö och följt med på en sällskapsresa där deltagarna huvudsakligen var danskar och svenskar. Det framkom omedelbart uppgifter om att 18-årin-gen inte dött en naturlig död. Informationerna från Mallorca var emellertid motsägande, och ryktena spreds ända till Stockholm. Den spanska polisen var ytterst förtegen. Det framkom emellertid uppgifter om att kvinnoskrik hörts framemot morgonen och en mansröst hade ropat ”no, no, no”. Vittnet trodde att ropen kommit från svenskans rum. Senare meddelades att dödsorsaken ansågs vara hjärtslag av skräck då svenskan utsatts för ett struptag. Den spanska polisen talade om kvävning, och i obduktionsrapporten nämndes såväl kvävning som att hjärtat stannat genom tryck mot en nerv på halsen vid strypningsförsök. När den döda förts till Sverige gjordes en ny obduktion av dr Ingrid Lingmark. Den svenska experten, som måste göra vissa reservationer med hänsyn till den tid som förflutit, fann att dödsorsaken sannolikt var kvävning genom stryp-ning. Hon kunde dessutom göra iakttagelser som motsade att hjärtstillestånd uppstått på grund av från halsen utlöst nervreflex. Ett flertal personer, både spanjorer, svenskar och danskar, togs omedelbart efter händelsen i förhör. Så småningom utkristalliserades en grupp på fyra danskar, varav två polisaspiranter, mot vilka misstankar riktades. De satt anhållna men frigavs sedan med reseförbud. Två av dem fick ganska snart resa hem medan polismännen hölls kvar. Orsaken var att en nyckel till deras rum hittats under Christina Fogels säng. I början av december förklarade emellertid åklagaren att det inte fanns grund för ett dråpåtal mot någon av de två danskarna. RÅN GAV 70 000 I BYTE Den största rånkuppen i Stockholm på många år genomfördes på förmiddagen torsdagen den 27 september. Kuppen var smart planerad men utfördes så klumpigt att kriminal polisen redan samma eftermiddag hade avslöjat inte bara hur man gått till väga utan även gärningsmännens identitet. En 71-årig expeditionsvakt vid ett företag 175