som andra år bjöds det på flera svenska ur-uppföranden, beställningsverk och debutkonserter. Under året uruppfördes verk av bl. a. Gunnar Bucht, Sven-Erik Bäck, Jan Carlstedt, Gunnar de Frumerie, Bengt Hambræus, Mau-rice Karkoff, Erland von Koch, Lars-Erik Larsson, Gösta Nystroem och Hilding Rosenberg. Den senares 70-årsdag uppmärksammades genom flera framföranden under året, bl. a. av Josef och hans bröder. Flera uruppföranden ägde rum inom konsertserien Nutida musik, som fr o. m. hösten drivs i radions egen regi. Vid sidan av dessa konserter gavs även Musik i Moderna museet med ganska okonventionellt komponerade program. Låtar från Bingsjö och Ore presenterades t. ex. samtidigt som ”jazzverkstad” och moderna kompositioner. Radions offentliga Musikaliska salonger på lördagseftermiddagarna sändes vid flera tillfällen från andra orter och i samarbete med lokala arrangörer. En tyngdpunkt i den kammarmusikaliska repertoaren var Beethovens samtliga stråkkvartetter, som framfördes av Amadeuskvartetten, en serie som understöddes av tre program om kvartetternas mästare. Radions musikbildande verksamhet sökte sig fram på en del nya vägar. En uppknäppt men lärorik serie var Lilla musikskolan med Sten Broman som rektor och Bo Teddy Ladberg som ende elev. I programpunkten Musikprofilen försökte man sig på att under 15 minuter väcka både en föreställning om och aptit på en viss tonsättares verk, som de följande dagarna påpassligt spelades i andra program. De regionala musikkrönikor som under hösten började sändas över skilda stationer var ett nytt sätt att mera ingående uppmärksamma det lokala musiklivet i landet. Den seriösa musiken saknades inte heller i Melodiradion, där ett ”klassiskt” önskeprogram öppnades under den tid då Sveriges bilradio sändes i P 1, ett initiativ som snabbt vann gensvar hos publiken. Även P 3 hade sina seriösa musikprogram, där kända personer valde sin musik. Inhemskt och utländskt i Radioteatern Strindberg var det stora namnet på Radioteaterns spelplan. Serien Strindbergs dramatik som under våren bjöd på Erik XIV, Ett drömspel, Gustav Adolf, Brända tomten och Spök-sonaten avslutades i maj lagom till 5 O-årsdagen av diktarens död. Till denna dag hade Herbert Grevenius dessutom sammanställt ett dokumentärt radiospel, En dag med Strindberg. En annan svensk dramatiker, som satte färg på Radioteaterns repertoar, var Vilhelm Moberg, vars dramatiserade Utvandrarepos i tio delar gavs under sommaren och som matinérepris undei’ hösten. 100-årsminnet av Tor Hedbergs födelse uppmärksammades med tre pjäser, Antonius frestelse, Rembrandts son och Johan Ulfstjerna. Spelplanen upptog också två teater-och litteraturhistoriskt intressanta föreställningar, som två av radions P 2-värdar önskat få höra. Johannes Messenius’ Disa hade valts av Alf Henrikson och Stagnelius’ Albert och Julia eller Kärleken efter döden introducerades för radiopubliken av Olle Holmberg. Radioteaterns ambition att knyta kontakter med unga svenska författare och stimulera till nyskapande inom radiodramatiken tycks ha mött fortsatt gensvar. Sex unga författare, Hans Abramson, Lars Ardelius, Bosse Gustafson, Per Ragnar, Björn Runeborg och Nils Gösta Valdén, gjorde Dramatisk debut i radio. Dessutom kunde Radioteatern presentera ett stort antal nyskrivna svenska pjäser, de flesta skrivna direkt för radio. Bland för fattarna återfanns Lars Ahlin, Bengt Anderberg, Sivar Arnér, Werner Aspenström, Lars Forsell, Herbert Grevenius (två delar i en folkhemstrilogi), Björn-Erik Höijer, Erland Josephson, Willy Kyrklund, Olle Mattson, Erik Müller (två nya pjäser), Ingvar Orre, Björn Runeborg (som tidigare gjort debut), Bertil Schütt, Peder Sjögren (två pjäser) och Sven Christer Swahn, som skrev ett ”ohistoriskt divertissemang” till Bellmansdagen. Spelårets nya serie var ägnad ”Det romantiska dramat” och bjöd lyssnarna på flera sällan framförda verk. Under hösten presenterades Oehlenschlägers Aladdin, von Kleists Penthesilea och Lord Byrons Kain. Den utländska repertoaren var tämligen jämnt fördelad mellan de tyskspråkiga, anglosaxiska och latinska ländernas dramatik. Ger-hart Hauptmann och Arthur Schnitzler uppmärksammades i samband med 100-årsdagarna, den förre med Förmörkelsens hus, den senare med Familjeband. Hermann Hesse, som gick bort under året, hedrades med ett radioarrangemang av novellen Tragiskt. På Nobeldagen framfördes John Steinbecks Möss och människor i en alldeles färsk instudering. Till de klassiska tyska radiodramatikerna efter kriget hör Günther Eich och hans namn brukar inte saknas på Radioteaterns repertoar. I år presenterades Martyren Festianus. En annan intressant radiopjäs var schweizaren Max Frischs Rip van Winkle. Den öst- och syd 188