teksassistenter och socionomer. De kommunala chefslönerna på löneplan B höjdes generellt med 5 procent extra på samma sätt som skett inom det statliga området. Kommunernas lönekostnad för sina tjänstemän beräknas åren 1962—63 stiga med sammanlagt drygt 17 procent. Efter flera års diskussioner har de anställda fått igenom kravet på deltidstjänster med pension. Grupplivförsäkring införs den 1 januari 1963 efter samma modell som i uppgörelsen mellan SAF och LO. Några dagar senare — den 19 maj — var det klart för sjuksköterskorna. Av 15 000 sjuksköterskor anställda hos landsting eller av städer som inte ingår i landsting fick 13 500 lönegradsuppflyttningar med en till två lönegrader, medan de generella tilläggen blev desamma som för kommunaltjänstemännen. På två år (1962—63) stiger alltså sjuksköterskornas löner i regel med 15 till 20 procent. Bland övriga större avtal på tjänstemannasidan kan nämnas uppgörelsen av den 18 april för cirka 11 000 tjänstemän i försäkringsbolagen. De fick sina tarifflöner höjda med 6 procent för 1962 och lika mycket för 1963 eller sammanlagt 12 procent på två år. Fyra veckors semester införs fr. o. m. 1963. Den 29 april blev affärsbankernas avtal klart. Avtalslönerna höjdes med 4 procent för 1962 och 3,9 procent år 1963. Det märkligaste i detta avtal var att principen om lika lön för likvärdigt arbete helt godtogs och att tariffens alla kvinnolöner slopades. Samtidigt blev pensionsåldern för kvinnor lika med männens, d. v. s. 65 år. Ett par livligt diskuterade avtal slöts den 29 och 30 mars, då lönerna för detaljhandelns biträden och kontorister fastställdes efter förhandlingar mellan Handelns arbetsgivareorganisation (HAO) samt LO-anslutna Handelsan-ställdas förbund och TCO-anslutna Handels-tjänstemannaförbundet. Fr. o. m. den 1 april 1962 höjdes tarifflöner-na i samtliga ålders- och branschvanegrupper med 15,1 procent för männen och med 20,7 procent för kvinnorna. För andra avtalsåret (1 april 1963—31 mars 1964) blev den procentuella höjningen för männen 7,5 procent och för kvinnorna 12,5 procent. Även om många affärsinnehavare tidigare betalt sina anställda högre lön än tariffen angav för vederbörande grupp anställda, medförde det nya avtalet en så stor ökning av löneutgifterna, att livsmedelsbutikerna måste höja sina priser med cirka 3 procent, medan man i andra branscher höjde från 3 till 5 procent. Även andra låglönegrupper fick stora höj ningar. Så steg t. ex. manliga mejeriarbetares lön med 22 procent och kvinnolönerna i samma fack med 28 procent. Lantarbetarna fick 15 procent. Detta är inte, sade experterna, ett uttryck för lönsamheten inom jordbruket utan en av utvecklingen framtvingad handling för att jordbrukarna åtminstone något så när skall kunna hänga med i konkurrensen om arbetskraften. Befälet till sjöss fick lönehöjningar med 8 procent för 1962 och 4 procent för 1963 medan manskapet fick 10,5 procent 1962 och 4 procent 1963. Förhandlingarna om skogsarbetarnas löner blev de besvärligaste under hela avtalsrörelsen. De började i november 1961 och pågick i olika omgångar fram till den 24 april 1962, då medlingskommissionen landshövding Per West-ling (ordförande) och direktör Stig Gullberg lyckades ena parterna om nytt avtal. Ackordsförtjänsterna skulle öka med 7 procent och tidlönerna med 8,5 procent. I tekniskt avseende fick avtalet en helt ny konstruktion, som gav arbetarna åtskilliga fördelar. Tidigare hade skogsarbetarna i omröstning sagt nej till ett liknande förslag. Av Skogsarbe-tarförbundets 38 700 medlemmar hade 27 600 deltagit i omröstningen, och av dessa senare hade endast omkring 3 000 eller 12 procent röstat för att medlingsförslaget skulle godkännas, medan resterande 88 procent röstade nej. Genom att i den sista och slutliga versionen av medlingsförslaget införa en bestämmelse om att det nya avtalet endast skulle tillämpas på lönerna fr. o. m. årsskiftet t. o. m. 31 september 1962 hoppades kommissionen få skogsarbetar-förhandlarnas ja-ord. Men trots den förkortade arbetstiden sade Skogsarbetarförbundets styrelse i första omgången nej till slutbudet. LO:s styrelse, lands-sekretariatet, avslog emellertid enhälligt en begäran från Skogsarbetarförbundet om att med LO:s stöd få vidtaga tidigare varslade strejkåtgärder. Förbundsstyrelsen tog då sitt svar under förnyat övervägande. Åtta ledamöter röstade nu för medlingskommissionens bud och åtta emot. Förbundsordföranden Charles Winroth fick med sin ordföranderöst fälla utslaget. Han gjorde det till förmån för kommissionens förslag. Definitiv uppgörelse kunde sålunda träffas efter 5 månaders förhandlingar. Men kritiken inom skogsarbetarnas egna led blev så stark, att hr Winroth beslöt avgå som ordförande. Han efterträddes av hr Sixten Bäckström. Arbetarparten sade i god tid upp det nya avtalet och under höstmånaderna blev det nya 208