Svenska romaner Trots sådana med stor förväntan motsedda nyheter som Pär Lagerkvists Pilgrim på havet och Ivar Lo-Johanssons Lyckan var det yngre generationer som dominerade romanåret 1962. Sivar Arnér, Per Anders Fogelström, Ulla Isaksson, Pär Rådström och Per Olof Sundman hade markerade kritikframgångar. Åtskilliga författare med en eller ett par böcker bakom sig befäste sina positioner; till dem hörde bl. a. Loka Enmark, Gunnar E. Sandgren, Göran Tunström och — inte minst — Lars Görling som med sin roman om missanpassad ungdom i Stockholm gav ett väsentligt bidrag till den moderna samhällsskildringen. Detsamma kan sägas om Kurt Salomonssons debattroman om konflikten mellan individ och klassolidaritet. Debutanterna var många; till de intressantaste hörde Sven Delblanc och Kjell Sundberg. Gunnel Ahlin: Här dansar. Lars Ardelius: Krafter och spel. Sivar Arnér: Nätet. Erik Asklund: Bröderna i Klara. Anders Cleve: Vit eld. Sven Delblanc: Eremitkräftan. Lise Drougge: Staden under regnbågen. Margareta Ekström: Pendeln. Loka Enmark: Tjuvgods. Maj-Britt Eriksson: Dyning. Per Anders Eogelström: Barn av sin stad. Jan Fridegård: Soldatens kärlek. Bo Grandien: Att dö en smula. Gösta Gustaf-Janson: Råtunaleken. Bosse Gustafson: Gift. Lars Gustafsson: Följeslagarna. Lars Görling: 491. Karl-Axel Haglund: Klockan sex kvällen efter kriget. Björn-Erik Höi jer: Vår kära stad. Ulla Isaksson: De två saliga. Lennart F. Johanson: Under himlen. Pär Lagerkvist: Pilgrim på havet. Zenia Larsson: Livet till mötes. Jan Liedgren: Som i går. Ivar Lo-Johansson: Lyckan. Max Lundgren: Hunden som äntligen visslade. Jan Myrdal: Rescontra. Hans Mörk: Fiskleken. Oscar Parland: Tjurens år. P. H. Påwals: Om vintern och om våren. Leon Rappaport: Determinanten. Pär Rådström: Mordet. Kurt Salomonson: Skiljevägen. Arne Sand: Väderkvarnarna. Gunnar E. Sandgren: Fursten. Christian Stannow: Herkules arla. Kjell Sundberg: Offret. Per Olof Sundman: Expeditionen. Sven Christer Swahn: I oro Göran Tunström: Maskrosbollen. Leo Agren: Ballad. Novell- och aforismsamlingar Novellistiken som under 1961 visade tecken till en ny blomstring hade inte något fruktbart år under 1962. De märkligaste novellsamlingarna var Lars Gyllenstens och Artur Lundkvists. Bland aforistikerna var Olle Holmberg ännu en gång den ouppnåelige. Ann-Margret Dahlquist-Ljungbergs av henne själv praktfullt illustrerade Insekt mot ljuset innehöll sagor, aforismer och prosadikter, medan Sven Lindqvist i en svårklassificerad tankebok ventilerade värdeproblem och moralpsykologi. Lennart Blom: Stenligan. Ann-Margret Dahlquist-Ljungberg: Insekt mot ljuset. Carl-Göran Ekerwald: Kumminåkern. Lars Gyllensten: Desperados. Olle Holmberg: Tankar till tidsfördriv. Leif Landen: Reträtter. Sven Lindqvist: Praktika. Artur Lundkvist: Sida vid sida. Björn Runeborg: Vandaler. Bo Södersten: övertygelser. Sonja Åkesson: Efter balen. Romaner och noveller i översättning Till årets viktiga händelser kan man räkna den fullbordade tolkningen av Samuel Becketts romantrilogi och introduktionen av den nordtyske författaren Uwe Johnson. Av de anglosaxiska författarna har Iris Murdoch, Kingsley Amis och John Wain uppenbarligen behållit sin popularitet och har inte nämnvärt kunnat hotas vare sig av sin äldre kollega Richard Hughes, som med sitt nya romanverk glansfullt återuppstått ur glömskan, eller av nya seriösa berättare som engelsmannen Alan Sillitoe och amerikanen John Updike. En under de senaste åren märkbar expansion till tidigare mindre observerade språkområden var också under 1962 tydlig — de flesta finskspråkiga författare av betydelse blir nu också översatta och utgivna i Sverige, inte bara Linna utan också Rintala, Meri, Holappa och andra. Nya spanska latinamerikanska författare följer den redan etablerade italienska vågen. Och Japan och Afrika står i tur. * Kingsley Amis: Ta en flicka som du. Ivo Andric: Helvetets förgård. Ivo Andric: Männen från Veletovo. Samuel Beckett: Den onämnbare. Karl Bjarnhof: Jorim är mitt namn. Carlo Cassola: Bubes flicka. 213