Jurij Petrovotj Kugatjs ”Före dansen” på den ryska konstutställningen. KONSTLIVET Av LARS ERIK ÅSTRÖM Igod tid före kung Gustaf Adolfs 80-årsdag hade Nationalmuseum sin hyllningsgåva färdig åt den monark, som mer än någon av sina företrädare lagt sig vinn om museet och dess arbete, om konst och om konstforskning. Den väldiga och påkostade utställningen ”Konstens Venedig” blev helt naturligt årets mest imponerande arrangemang, som spände över konst från fem sekler och till vilket alla de stora utländska museerna och samlingarna lämnat frikostiga bidrag. Väggarna spändes med donerade siden och brokader som kunde ge mästerverken den erforderliga pompösa inramningen och i den röda högrenässanssalen bildade en magnifik svit av Tizians och Tintoret-tos dukar en självklar höjdpunkt. Värmen och den festliga bredden i den venetianska koloris-men, det kraftfulla och djärva måleriet kunde här rulla upp sig i suverän rikedom. Lika praktfull var finalen med det njutningslystna och festglada 1700-talet i salen med Guardi, Canaletto och Tiepolo. De övriga epokerna kom endast fram i enstaka vackra ansatser, men dessa båda salar var helgjutna konstnärliga upplevelser. Strax före årsskiftet bjöd en annan utställning av utländsk konst en nästan chockartad kontrast mot denna venetianska färgfest och livsglädje. Liljevalchs konsthall visade en mäktig kollektion av nutida sovjetkonst. Den öppnades i samma vecka som Krusjtjev offentligen brännmärkt och fördömt de abstrakta västerländska tendenser som börjat smyga sig in i den ryska konsten och i detta officiella urval fanns verkligen ingenting annat än den mest renläriga sociala realism. De väldiga målningarna hyllade kollektivets lycka, nybyggar-andan och den vaksamma beredskapen. Där fanns inte så många Lenin-berättelser och andra sovjethistoriska legender som tidigare varit fallet men en överväldigande rikedom av sunda och glada flickor, byggen och soldater. Kritiken betackade sig helt för denna konst och publiken var tunnsådd och kallsinnig. Som vanligt kunde året bjuda många utländska konstevenemang från skiftande världsdelar och epoker. Den gamla och nya konsten från Colombia var en officiell och grundlig utställning i Liljevalchs konsthall som gav mycket åt de arkeologiskt intresserade och samma karaktär hade den dyrbara ”Guld från Peru” i Nationalmuseum. En glimt av hur den moderna sydamerikanska konsten återspeglar Europa och Paris och de många trådarna mel 218