Förutom ett konstaterande att uppbyggandet av den gemensamma marknaden gått enligt tidtabellen innebar etappskiftet att en rad frågor som tidigare krävt enhällighet för sin lösning i fortsättningen skall kunna lösas med kvalificerad majoritet, d. v. s. ett veto från en av de stora (Frankrike, Västtyskland eller Italien) skall inte längre kunna bromsa utvecklingen. Under 1962 tog EEC bl. a. viktiga steg mot förverkligandet av en gemensam jordbruks-marknad, varom ett principbeslut — något försenat eftersom det enligt Romfördraget strängt taget skulle ha avklarats före utgången av första etappen — fattades den 14 januari 1962. Under höstens lopp trädde sedan gemensamma marknads- och importregleringsförordningar i kraft för spannmål, fläsk, fjäderfä och ägg, vilka alla syftar till att på längre sikt upprätta en enhetlig prissättning inom hela EEC. I mars trädde EEC:s kartellagstiftning i kraft, vilken principiellt förbjuder alla monopol och karteller som kan tänkas inverka menligt på handeln mellan medlemsländerna. Den 1 juli genomfördes ytterligare tullsänkningar, så att EEC-ländernas inbördes tullar på industriprodukter vid denna tidpunkt sammanlagt sänkts med 50 procent och på jordbruksprodukter med 35 procent. Mot slutet av året framlade EEC:s mäktiga beredningsorgan, Kommissionen, ett allmänt aktionsprogram för det fortsatta utformandet av en gemensam politik på olika områden (bl. a. på det ekonomiska och finansiella fältet, där Romfördragsbestämmelserna är mycket allmänt hållna). Över huvud taget kan man konstatera att Kommissionen i slutet av 1962 hade framlagt förslag för det fortsatta integrations-arbetet på en rad områden (social-, energi-, transportområdena m. fl.) vilka EEC:s beslutande instans, Ministerrådet, syntes ha ganska små möjligheter att hinna behandla inom den närmaste tiden, men som å andra sidan vittnade om styrkan hos de krafter som önskar föra Europatanken vidare. Ännu i början av 1962 hyste man ganska allmänt en förhoppning om att avgörande resultat skulle kunna nås i de sedan oktober 1961 pågående överläggningarna i Bryssel om brittiskt medlemskap i EEC under sommaren 1962. Efter en intensiv förhandlingsperiod suspenderades emellertid överläggningarna för sommarferier den 5 augusti, utan att man lyckats komma fram till en sådan ”allmän överblick”, som framför allt britterna eftersträvat med hänsyn till en förestående samväldes-konferens i september. Arbetet återupptogs emellertid därefter i oktober. I en sammanfattning av förhandlingsresultatet, som ledaren för den brittiska delegationen Lord Privy Seal Edward Heath gjorde inför underhuset strax före jul, nämnde han att ”a large area of Commonwealth matters has been provisionally agreed”. Vad gäller ett av de andra stora problemkomplexen, det brittiska jordbrukets successiva anpassning till EEC:s gemensamma jordbrukspolitik, betonade Heath att flera viktiga problem var olösta men att han hyste förhoppningar om framsteg när förhandlingarna togs upp igen i januari 1963. Ett par ytterligare nyckelfrågor i anslutning till Storbritanniens EEC-förhandlingar, röstfördelningen inom EEC:s institutioner och övriga Eftamedlemmars anslutning till EEC, torde knappast ha varit föremål för några allvarligare diskussioner. Av de övriga Eftaländerna fortsatte Danmark sina förhandlingar om medlemskap parallellt med Storbritannien, medan Norge inledde realförhandlingar om medlemskap i oktober 1961. De neutrala Eftastaterna fick under året — Sverige och Österrike i slutet av juli och Schweiz i september — tillfälle att framlägga sina synpunkter i anslutning till de ansökningar om associering, som de inlämnat till EEC i december 1961. Några ytterligare kontakter mellan de tre neutrala och EEC kom emellertid inte till stånd. Samarbetet inom Ef ta fortsatte framgångsrikt trots att alla Eftamedlemmarna under årets lopp hunnit förklara, att de eftersträvade anslutning i ena eller andra formen till EEC. Den 1 mars och den 1 november sänkte Eftaländerna sina inbördes tullar med 10 procent varje gång. I likhet med EEC uppnådde därmed Eftastaterna en sänkning av de ömsesidiga tullarna med 50 procent. Det latinamerikanska frihandelsområdet Lafta företog en första intern tullsänkning i början av 1962. Under andra hälften av 1962 upprättades vidare en portugisisk tullunion mellan Portugal och dess utomeuropeiska områden. Gatt avslutade under sommaren den stora tullkonferens som påbörjats i september 1960. Konferensen omfattade egentligen två faser med månadsskiftet maj/juni som tidsdelare. Den förra gällde s. k. återförhandlingar vid vilka EEC i stort sett fick sina yttre sluttullar godkända (tullunioner där sluttullarna inte överstiger genomsnittet av medlemsländernas ursprungliga tullar — en princip som i stort sett legat till grund för fastställandet av Rom-fördragstullarna — är godtagbara enligt Gatt). Den andra etappen avsåg förhandlingar om nya tullsänkningar. Det viktigaste resultatet av dessa blev de sänkningar med i allmänhet 20 242