procent av sina sluttullar som Romfördrags-länderna lämnade i utbyte mot främst ganska omfattande amerikanska tullreduktioner. En grund för fortsatt arbete på tullsänkningar inom ramen för Gatt synes ha blivit säkrad genom den amerikanska kongressens antagande av en ny handelsavtalslag, Trade Expansion Act. Denna lag, som bör kunna få mycket stor betydelse för den internationella handeln, gav Kennedy dels en generell rätt att under de närmaste fem åren sänka de amerikanska tullarna med 50 procent, dels rätt att helt avskaffa tullarna på sådana varor beträf fande vilka USA och ett utvidgat EEC tillsammans svarar för 80 procent av världshandeln. Kennedy fick också rätt att avveckla tullarna på tropiska produkter under förutsättning att EEC medgav motsvarande tullfrihet. År 1962 karakteriserades vidare av ökat internationellt centralbankssamarbete för att förebygga en balansstörande utveckling på valutaområdet. Nämnas må också att ratifika-tionsprocessen för den låneöverenskommelse som ingåtts mellan tio till Internationella valutafonden anslutna industriländer, bland dem Sverige, i stort sett hann avslutas. Förenta staterna I början av året väntade sig såsom antytts amerikanerna ganska allmänt att 1962 skulle bli ett gott konjunkturår. Efter hand som man började upptäcka att utvecklingen inte tycktes gå efter ritningarna gick emellertid luften ur det sedan våren 1961 pågående produktions-uppsvinget. Främst var det företagssektorn som iakttog försiktighet, vilket tog sig uttryck i att näringslivets investeringar inte utvecklades i den omfattning man hoppats på. Ej minst gällde detta lagerinvesteringarna som bl. a. påverkades i negativ riktning av en ”utebliven” stålstrejk. I juni—juli hade man kommit så långt att ett flertal konjunkturindikatorer börjat peka nedåt. Kennedyadministrationen övervägde i detta läge att införa skattelättnader redan under hösten för att stimulera konjunkturen och väl också för att dämpa den oro som uppstått på näringslivshåll sedan regeringen tvingat stålföretagen att ta tillbaka en i april utannonserad prishöjning om 3,5 procent. Trots att skattelättnaderna uteblev, vilket huvudsakligen torde ha berott på kongressens ovilja mot åtgärder som skulle kunna leda till budgetunderskott, framkom mot slutet av året vissa tecken på att den amerikanska konjunkturen möjligen stod inför en ny uppsvingsperiod. Industriens försäljning steg sålunda något och detsamma gällde de privata inkomsterna. Vidare visade det sig att 1962 blivit det näst bästa året för den amerikanska bilindustrien med en total försäljning av 6,75 milj, bilar mot 5,55 milj. 1961 (rekordåret 1955 såldes 7,37 milj.). Vid sidan av det ökade självförtroende som den lyckliga utgången av Kubakonflikten skulle ha skapat kunde också administrationens förnyade planer på skattelättnader för företag och enskilda vid årsskiftet 1962/63 anföras som förklaring till den ökade ekonomiska vitaliteten. Slutfacit av 1962 blev vad bruttonationalpro dukten beträffar en ökning med nära 7 procent i värde i förhållande till 1961. Industriproduktionen och näringslivets investeringar i anläggningar och maskiner synes vidare ha undergått en ökning av samma omfattning. Trots detta kan man inte säga att USA:s ekonomiska resurser fullt utnyttjades. Kapacitets-utnyttjandet inom industrien låg sålunda så lågt som vid 85 procent. I medeltal var också 4 milj, amerikaner arbetslösa under 1962, vilket visserligen var 800 000 mindre än 1961 men alltjämt representerade omkring 5,5 procent av USA:s tillgängliga civila arbetskraft. Särskilt betydelsefull för konjunkturutvecklingen var den ökning av de offentliga utgifterna som förekom både på federal, delstatlig och kommunal nivå. I stället för en tidigare väntad balans räknade man i slutet av 1962 med att den federala budgeten för 1962/63 skulle komma att uppvisa ett underskott i storleksordningen 8 miljarder dollar. 1,4 milj, bostäder började byggas under 1962, vilket var den högsta igångsättningssiffran sedan 1959. De privata inkomsterna i USA steg med 24 miljarder dollar (till 440 miljarder) som följd av dels relativt måttliga löneökningar, dels en viss ökning av sysselsättningen. Konsumtionen ökade med 18,5 miljarder dollar (till 357 miljarder). Konsumtionsvarupriserna gick i genomsnitt upp endast någon procent. Den förhållandevis gynnsamma kostnadsutvecklingen i USA — höjd produktivitet i förening med relativt stabila löner och råvarupriser — möjliggjorde en relativt gynnsam utveckling av den amerikanska exporten. Importen steg emellertid såsom inledningsvis nämnts betydligt mer, varför det traditionella överskottet i handelsbalansen gick ned ytterligare (till uppskattningsvis 4,4 miljarder dollar mot 5,3 miljarder 1961). Trots den försämrade handelsbalansen räknade man vid årsskiftet på offi- 243