12 månaders kapitalräkningen, räckte dels till för att öka utlåningen till allmänheten med cirka 1 350 milj. kr. (exkl. bostadsbyggnads-krediterna, som kunde avlyftas till kapital-marknadsinstitutionerna i snabbare takt än tidigare, med cirka 1 600 milj, kr.), dels till en höjning av de likvida tillgångarna genom omfattande förvärv av obligationer och skattkam-marväxlar (enbart statspappersportföljen steg med över 1 miljard). Övriga kreditinstitut synes inte ha påverkats i samma grad som affärsbankerna av förändringen i kreditpolitiken. De 84 största sparbankernas inlåning steg med 994 milj. kr. (eller 8,5 procent mot 7,2 procent under 1961) till 12,6 miljarder, samtidigt som deras utlåning ökade med 802 milj. kr. Inlåningen i Postbanken ökade med 473 milj. kr. (9,8 procent), medan kontobehållningarna på postgirot sjönk med 91 milj. kr. (3,2 procent). Under året tillkom tre nya speciella kreditinstitut, nämligen AB Företagskredit, som skall inrikta sig på sekundärkrediter till små och medelstora företag, AB Svensk Exportkredit, för långfristig exportkreditgivning, och Kommunkredit a.-b. för speciellt kommunernas finansieringsbehov. I de två förstnämnda är affärsbankerna delägare tillsammans med staten, medan Kommunkredit a.-b. tillkommit i samarbete mellan Sparbankernas bank och staten. Kapitalmarknadens resurser stärktes kraftigt genom den snabba tillväxten av ATP-fonderna, vilka under året steg med omkring 1,4 miljard, i förening med nettoamortering av statsskulden om cirka 600 milj. kr. Obligations- och förlags-emissionerna uppgick till 5,3 miljarder (varav 0,55 konverteringar) vilket var mer än dubbelt så mycket som under 1961. På grund av det minskade statliga upplåningsbehovet kom hypoteksinstitut och industrier att dominera emissionsverksamheten. De förra svarade sålunda för omkring hälften av emissionerna och industrien för 1/5 medan resten fördelade sig på stat, kommuner och banker. Nye SAS-direktören Karl Nilsson och avgående direktören Curt Nicolin skakar hand vid mötet i Oslo den 5 april, dä chefsskiftet tillkännagavs. Utvecklingen på Stockholmsbörsen kännetecknades av en accelererad sänkning av kursnivån. Enligt såväl Jacobson & Ponsbachs som Affärsvärldens industriaktieindex uppgick kursfallet till 8 procent. Betydande fluktuationer i kursnivån förekom emellertid under årets lopp; skillnaden mellan högsta och lägsta värde för index uppgick sålunda till 15 procent mot 12 procent 1961. Intressant var att den genomsnittliga direkta avkastningen under året steg till 4 procent eller till samma nivå som i slutet av det senaste lågkonjunkturåret 1958. Omsättningen sjönk med 13 procent till 277 milj. kr. Emissionerna av nya aktier uppgick till 109 milj. kr. mot 354 milj. 1961. Som jämförelse kan nämnas att kursfallet i New York under året stannade vid 11 procent trots den kraftiga nedgången där under sommarmånaderna efter New York-börsens ”svarta måndag” i slutet av maj. I London uppgick kursfallet till 7 procent och på de västtyska börserna till drygt 20 procent. 10 TONS LASTBIL FÖR 4,5 GRAM URAN Ingenjörerna Rune Nånberg och Nils Gren vid Atomenergis försöksstation i Studsvik startade natten till den 6 februari en märklig transport från danska atomförsöksstationen i Risö. Den gällde 4,5 gram uran som sändes till Studsvik för noggrann undersökning vid dess aktiva metallurgiska laboratorium, då Risöanläggnin-gen saknar härför erforderliga instrument. Då uranet efter ett halvt års bestrålning i Risö fått mycket hög radioaktivitet måste ytterst rigorösa försiktighetsåtgärder vidtas för transporten. Uranet hade placerats i en stål- och aluminiumkapsel, i sin tur innesluten i en blyflaska med en vikt av tio ton. Transporten anlände den 7 februari på kvällen till Studsvik. Ingenjör Lennart Reuterfalk vid Studsviksstationen omtalade att transporter av detta slag kommer att bli mycket vanliga i framtiden. 251