De kommunala valen När det danska folket gick till val den 6 mars, hade 21- och 22-åringarna rätt att delta i enlighet med 1961 års rösträttsreform. Det innebar en ökning av väljarkåren med omkring 200 000. Röstdeltagandet stannade dock vid 71,9 procent, vilket föranledde kommentaren att de unga i stor utsträckning inte utnyttjat sin rösträtt. Den från rikspolitisk synpunkt intressantaste frågan var om tendensen från 1960 års folke-tingsval skulle stå sig. Uppmärksamheten var framför allt riktad på Aksel Larsens socialistisk folkeparti, som debuterat nämnda år, och detta visade nu att det kunde göra sig gällande också i lokala val. Ett av valets resultat var att socialdemokraterna förlorade sin nästan traditionella majoritet i Köpenhamn, vilket säkerligen till stor del berodde på att socialistisk folkeparti kommit in i bilden. Men också konservative hade markanta framgångar i Köpenhamn med omnejd. Den procentuella röstfördelningen mellan partierna: 1962 1960 1958 Socialdemokraterna .. 39,0 42,1 38,9 Radikalerna .. 6,0 5,8 7,3 Konservative folkeparti . . 22,5 17,9 20,6 Venstre .. 22,0 21,0 24,6 Retsforbundet 1,3 2,2 2,4 Socialistisk folkeparti . . . . 5'0 6,2 0,3 Kommunisterna 1,0 1,1 3,0 Oavhängiga ... 0,7 3,3 0,4 Slesvigsk parti .. 0,3 0,4 0,4 Diverse listor .. 2,2 0,0 2,0 Före Aksel Larsens folksocialistiska parti fanns ett socialistiskt parti. Omsättningsskatt — skattelättnader Den ekonomiska överenskommelsen, som regeringen och oppositionen förhandlade sig fram till och som antogs av folketinget i mitten av juni, får ses mot bakgrunden av krympande valutareserver, en kraftig konsumtionsökning och stigande priser. Den 9-procentiga omsättningsskatt som ingick i uppgörelsen trädde i kraft den första Viggo Kampmann, Danmarks avgångne statsminister. augusti och var förlagd till engrosledet. Undantagna var bl. a. livsmedel. För helt år beräknades den ge omkring 900 miljoner, och genom inkomsterna från omsen och ett nytt premielån kunde staten under finansåret fram till den 1 april 1963 räkna med ett överskott på 500 miljoner. Dessa pengar skulle emellertid frysas in. Samtidigt skulle folk-, invalid- och änke-pensionärer få ett tillägg och de lågavlönade försörjarna en kompenserande skattelättnad. Staten däremot måste hushålla sig fram till nästa finansår med 8 540 miljoner som utgiftstak. Andra punkter i överenskommelsen var åtgärder för att dämpa byggnadsverksamheten, framför allt den offentliga, samt från den 1 april 1963 utrensning av skatter och avgifter ur det prisindex som påverkar lönerna. Det gavs också möjligheter till hyreshöjning, varvid dock en del av merinkomsten skulle fonderas för underhåll. I stort sett siktade uppgörelsen till att under det första året sanera statens finanser och suga upp inflationsdrivande köpkraft. Om förhoppningarna i denna riktning infriades och om de fyra ansvariga partierna — socialdemokraterna och radikalerna i regeringsställning samt venstre och konservative från oppositionslägret — så fann lämpligt, skulle man under det andra året övergå till skattesänkningar. Dessa skulle ske bl. a. genom att höja bottenavdraget till 7 000 kr., höja den övre gränsen för den proportionella delen av skatteskalan från 18 000 till 22 000 kr. samt sänka ut- 404