inte kunnat samla tillräcklig riksdagsmajoritet. Den Österholmska motionen, fälld i riksdagen den 14 juni, kritiserades på finskt håll för att den ensidigt skulle ha siktat till att tillgodose de svenskspråkigas intressen men nonchalerat finska intressen i enspråkigt svenska kommuner. På finlandssvenskt håll replikerades, att totalantalet finskspråkiga i de officiellt ensprå-kiga svenska kommunerna i landet inte steg till 5 000, den minimisiffra som man uppställt för svenskans bevarande i de tre hotade städerna. Regeringen Karjalainens förslag gick ut på att kommun skall vara tvåspråkig, om minoriteten, finsk eller svensk, uppgår till tio procent av invånarantalet eller räknar minst 5 000 personer. Förslaget tillgodosåg alltså även finskspråkiga minoriteters intressen i svenskdomine-rade kommuner. Det antagna regeringsförslaget säkrade alltså svenska språkets ställning i de tre hotade städerna. * Den 4 oktober begav sig president Kekko-nen och fru Sylvi Kekkonen på en semesterresa till sovjetiske regeringschefen Krusjtjevs privatvilla på Krim. På återfärden stannade man i Moskva, där presidenten och sovjetiske regeringschefen höll överläggningar. Vid samtalen redogjorde president Kekkonen bl. a. för Finlands hållning i fråga om de västeuropeiska marknadsfrågorna. Några sovjetiska synpunkter på Finlands hållning i dessa eller andra frågor hade presidenten inte att redovisa vid hemkomsten. En spänd opinion hade väntat att mötet mellan de båda statsmännen kunde medföra nya eller ändrade krav i de frågor de året före diskuterat i Novosibirsk. Varken kommunikén efter mötet, enligt vilken man samtalat i en vänskaplig atmosfär, eller presidentens uttalanden efter hemkomsten gav näring åt sådana tankar. Den 24—27 oktober gjorde presidenten och hans maka ett statsbesök i Frankrike. I en kommuniké efter president Kekkonens möte med president de Gaulle den 27 oktober hette det, att de båda statscheferna hade dryftat viktiga internationella frågor, särskilt det aktuella läget i Europa. Under samtalen hade president Kekkonen framlagt de skäl som grundade Finlands neutralitetspolitik, och president de Gaulle hade uttryckt sin fulla förståelse av dessa skäl. * De europeiska marknadsfrågorna följdes under året med noggrann uppmärksamhet i Finland. Några initiativ togs inte i EEC-frågan, i vilken Finland intog en avvaktande hållning. ISLAND Islands regering 1962: se SvD.s Årsbok 1959. År 1962 fortsatte regeringen sina strävanden för ökad liberalisering av utrikeshandeln och sanering och stabilisering av landets ekonomiska förhållanden. De valutalån som togs i samband med dessa åtgärder hos OEEC (12 milj, dollar) hade slutbetalats i februari 1962. Den allmänna opinionen anser att dessa åtgärder har haft mycket positiva resultat som man väntar skall fortsätta. Samtidigt med dessa åtgärder har isländska och utländska experter utarbetat ett långtids-program för utvecklingen av Islands ekonomi under de närmaste åren. I samband härmed har det diskuterats uppförande av ett stort aluminiumverk med elektriskt kraftverk samt en kiselgurfabrik. Det kan också nämnas, att isländska regeringen tog ett investeringslån i London på 2 milj. pund. Isländska staten tog även ett lån på 86 milj. isl. kr. hos International Bank i Washington som skulle återlånas till Reykjavik för utbyggnad av varmvattensystemet från varma källor i den avsikten att alla hus i de reguljära stadsdelarna har fått varmvatten före 1965. Bankernas valutaställning visade framgång och ökade under 1962 mera än någonsin tidigare. Ökningen av sparmedlen har också under denna tid varit större än någonsin. 1961 och 1962 är de enda åren sedan krigets slut som det icke varit underskott i utrikeshandeln. 1961 blev betalningsöverskottet 218 miljoner, 1962 280 miljoner isl. kr. * Enligt de undersökningar som ekonomidirek-toratet låtit verkställa har arbetslönernas köpkraft gällande grovarbetare, industriarbetare och fiskare ökat så att 1962 var den 42,8 % större än 1950 och 10 % större än 1958. Fiskfångsten 1962 har slagit alla tidigare rekord och uppgår till 750 000 ton. 1961, som också var ett rekordår, blev fångsten 632 000 ton. Ökningen mellan 1961 och 1962 uppgick därför till 19 procent. Om man går längre tillbaka i tiden är ökningen jämfört med 1958 — som fram till den tiden var ett rekordår — 48 procent. Totalfångsten 1958 uppgick till 505 000 ton, 1957 till 436 000 ton och 1956 411