Vid det dubbla stadshusjubileet 18 maj, då stadsfullmäktigeinstitutionen fyllde 100 år och själva huset 40 år, konstaterade Carl Albert Anderson (stående) att alla var på plats. Sittande fr. v. fru Vera Ger-hardsen, statsminister Tage Erlander, prinsessan Sibylla, konungen och prins Bertil. STOCKHOLMSKRÖNIKA Det gångna året har på många sätt varit lyckosamt för Stockholm. Näringslivet har gått framåt, företagen har haft en god tid, och åtskilliga lovande initiativ har tagits. Om likväl en del bekymmer har uppstått, så beror detta huvudsakligen på stadens snabba tillväxt och svårigheten att i vissa avseenden motsvara utvecklingens krav. I första hand gäller detta bostadsfrågan. Vad stadens folkmängd beträffar, inträffade under 1963 liksom under de senaste åren en påtaglig tillbakagång. Folkmängden minskade under året med 5 100 personer och utgjorde vid årsskiftet 1963—4964 799 000. Hela Storstockholm ökade under året med 16532 personer och hade vid årsskiftet en folkmängd av 1 162 362. Antalet utflyttade från Stockholms stad utgjorde 35 000 och antalet inflyttade 28 200. Trots folkminskningen har bostadsläget bli vit katastrofalt försämrat. Vid stadens bostadsförmedling hade man vid årets slut 120 000— 125 000 sökande i bostadskön. Antalet bostadslösa sökande översteg för första gången 50 000. Även inom de kommuner, som tillhör Storstockholms inre område, står ett stort antal personer i bostadskö. O För tre år sedan fick en bostadslös familj i Stockholm med ett eller två barn vänta drygt två år på en 3-rummare. I slutet av 1963 blev väntetiden för samma kategori inte mindre än nio år! Väntetiden för motsvarande familjer som nöjde sig med en tvårummare var år 1960 fyra år, och nu är man uppe i sju till åtta år. Man har räknat med att omkring 150 000 stockholmare hösten 1963 direkt var drabbade av bostadsnöd. ❖ 57