En del av huvudorsakerna till den uppenbara bostadsbristen ligger givetvis i bristen på tomtmark. Den egentliga stadens område räcker inte längre för att motsvara bostadsbehovet. Rivningarna i det inre av staden skapar större utrymme för kontor och industriföretag men endast undantagsvis för bostäder. Den enda utvägen har varit att låta en del av befolkningen flytta ut i förortskommunerna. Men därigenom sker ingenting annat än att bostadsbe-kymren och även trafiksvårigheterna blir av betydelse även för Stor-Stockholm med allt vad därav följer. Enligt ett aktionsprogram, som Stor-Stockholms planeringsnämnd godkänt, skall under 1970-talet 180 000 lägenheter byggas och den årliga bostadsproduktionen successivt höjas från 14 000 till 20 000 lägenheter. Stockholms stad har i sin översiktliga planering för bostadsbyggandet under de närmaste åren räknat med Sätra-Vårby-Järva som de viktigaste områdena. I Sätra-Vårby pågår inflyttning och under åren 1964—1966 beräknas 1 800, 4 000 resp. 4 800 lägenheter bli disponibla för bostadskön. Därefter återstår i huvudsak en del småhusområden. På Järvafältet skall enligt beräkningarna i den första etappen inrymmas c:a 45 000 å 50 000 rumsenheter för Stor-Stockholm. Under åren 1965—1966 blir på Järvafältet mark för omkring 35 000 rumsenheter tillgänglig. Järvafältet är beläget inom fem kommuner, Stockholm, Solna, Sundbyberg, Sollentuna och Järfälla. En samverkan förut-sättes mellan dessa kommuner. En principöverenskommelse har träffats mellan Stockholm, Solna och Sundbyberg om att dra ut en tunnelbana till fältet. För Sätra-Vårby kommer att krävas omkring 400 milj. kr. i rent kommunala pengar och på Järvafältet, där bebyggelsen blir nästan tre gånger så stor och tunnelbanan tillkommer, en väsentligt större kapitalinsats. I detta sammanhang kan det vara naturligt att rikta uppmärksamheten åt vad som förberetts och delvis genomförts i fråga om stadens city, den centrala delen av Nedre Norrmalm. En principplan förefanns redan 1946, och en del detaljbeslut har sedan dess fattats, men en omfattande cityplan förelåg utarbetad först under år 1962. Enligt denna skulle 344 fastigheter rivas i Stockholms city. Rivningarna skulle omfatta nära 300 000 kvadratmeter. Den mark, som sedan bebyggdes, skulle till 130 000 kvadratmeter utnyttjas för kontor och affärshus och till 65 000 kvadratmeter för parkering. Nybyggnadsinvesteringarna beräknades till 1,5 miljard kr., och därtill kom 100 milj. kr. för ombyggnader. Gatukostnaderna uppskattades till 450 milj. kr. Flera kända byggnader måste rivas, bl. a. Meahuset vid Norrmalmstorg, Lejas gamla varuhus vid Regeringsgatan och Notinis hus vid David Bagares gata. Denna långt gående plan väckte motvilja och kritik på åtskilliga håll. Motståndet fick ett uppmärksammat uttryck i en sammanfattande skrivelse, som 39 kända stockholmare i slutet av augusti ingav till Stockholms stadsfullmäktige. Däri underströks bl. a. att det vore förhastat att nu fatta ett principbeslut, som innebar att så gott som hela den äldre citybebyggelsen måste rivas. Planens målsättning är icke realistisk, hette det i skrivelsen, och i förslaget saknas en bärande arkitektonisk tankegång. Om man i stället för att öka de i city arbetande människornas antal till 140 000, vilket hade förutsatts, strävade att bibehålla antalet vid nuvarande 115 000, skulle trafikfrågorna lättare kunna lösas. Förslaget om trafiktunnlar under Nedre Norrmalm kritiserades, och vissa angivna objekt i bebyggelsen ville skrivelsens undertecknare särskilt bevara. Dessbättre försökte man på skilda håll uppnå en överenskommelse i godo, och när cityplanen den 13 september behandlades i gene-ralplaneberedningen, genomfördes genom enhälliga beslut väsentliga modifikationer. Sålunda ansåg man att bostadsbeståndet inom området borde bevaras och förnyas. Nuvarande hushöjder skulle bevaras. Kungsträdgårdens norra fasad skulle så långt det var möjligt räddas och därmed det Sagerska huset, som förut var starkt hotat, bevaras. Två av parkeringshusen uteslöts ur planen. Den föreslagna viadukten över Birger Jarlsgatan bibehölls visserligen, trots protester, men en ny utredning från både arkitektonisk och trafikmässig synpunkt ställdes i utsikt, Blasieholmsledens förlängning över och kring Nybroviken kommer att utredas på nytt liksom också Regeringsgatans breddning söder om Hamngatan. Generalplaneberedningen ville vidare fastslå planens översiktliga karaktär, vilket måste innebära att detaljplanerna icke kunde anses definitivt utformade. Vid den fortsatta planeringen skulle byggandet av bostäder beaktas. Kring Johannes kyrka och övre Malmskillnads-gatan samt kring Tegnérlunden skulle bostäderna alltjämt dominera, men även andra kvarter och tomter kunde befinnas lämpliga. Vidare pekade generalplaneberedningen på bostadsmöjligheter i affärshusens översta våningar och takvåningar. De för antalet arbetande i city angivna siffrorna ansågs ligga i överkant. Ett 58