MODET Av ELISABETH FALK Det franska modet bjöd inte på några större förändringar eller sensationer, varken under våren eller hösten. Redan på våren förde huset Dior fram en kraftigare markerad axel och sjuåttondelslånga ärmar och ärm med bluslinning förekom på både kappor och dräktjackor. De senare hade i många fall förlängts, en tendens som ytterligare betonades under hösten. Små kragar dominerade. Midjan var sällan hårt markerad på några plagg utom på skjortblusklänningar, cocktail- och korta aftonklänningar. De hellånga aftonklänningarna hade mest empireskurna liv och samma tendens förekom även på vardagsplagg. Kjolarna var korta men täckte knät och hade en viss rymlighet. Herrskjortan uppenbarade sig hos ett modehus som elegant damöverplagg i randigt siden och fick många efterföljare på andra modeområden. På höstvisningarna fortsatte huset Dior med den breddade axeln i en mer fyrkantig utformning och de flesta modehus visade förlängda ärmar och höga uppstående kragar. De empire-inspirerade skärningarna stod sig fortfarande för både vardag och fest; och modets hela silhuett höll sig under året smal med svagt betonad midja och en viss allmän ledighet i skärningen. Höstens främsta nyhet var de glest vävda, ofta randiga tweederna i löst spunna rätt grova och ojämna garner. Här tävlade franska och engelska vävare om äran. Stora rutmönster var en annan modetendens. Stövlar som nådde ända till knät, och för jakt även lika högt som sjöstövlar, var en exklusiv detalj som slog igenom för vintern i olika variationer, liksom mönstrade knästrumpor. En helt ny typ av hatt lanserades hos Cardin som inspirerats av franska prästhattarna. Ljusa färger fördes fram under våren och dels dova, dels kraftiga färger under hösten men bägge säsongerna var svart och vitt stora färger och användes mycket tillsammans. Modet fick under året en allt mer markerad sportig stil och filmen Jules et Jim spelade en viss roll som inspirationskälla. Det svenska modeskapandet har i allmänhet hållit sig på en blygsam nivå, som inte satt några spår efter sig i det internationella modet. Huruvida det svenska vardagsmodet med stövlar som sedan 50-talets början varit ett faktum i vårt vintermode har någon del i den stövelvåg som drog igenom vintern 1963—64 är svårt att säga. Att vi i det fallet under 50-talets mitt påverkat skoproduktdonen både i Danmark och Norge är otvivelaktigt. På ett område har emellertid Sverige på senare år börjat att öva inflytande och få ett smickrande erkännande, nämligen i fråga om det konfektionerade herrmodet. Ett systematiskt forsknings- och planeringsarbete tillsammans med sömnadsteknisk skicklighet och idérika formgivare gav svensk herrkonfektion framgångar även under 1962 vid de visningar där eliten av Europas herrkonfektionärer visade vad de förmådde. Då presenterade Sverige vad som skulle bli den rådande linjen 1963 — Royal Swedish — som vi ger ett exempel på i bildsidorna. Den svenska stilen på herrkläderna är inte fullt så strikt som den engelska men är av en ledig, för nutida levnadsförhållanden väl avpassad typ, och de betydligt lättare och smidigare tygerna har spelat en stor roll för utformningen. Jämfört med stilen på utländska kläder som visats här ser de svenska herrkläderna mer gentlemannaaktiga och mer maskulina ut trots att det. inte saknas ett och annat fantasi-betonat inslag framför allt i fritidsmodet. Just i frågan om fritidsmodet bjöd våren 1963 på en verklig nyhet inom damkonfektionen. Skräddarmästare Eric Sporrong, bl. a. lärare på Yrkesskolan, lanserade en helt ny skärning (patentsökt) på en jacka eller kolt som presenterades på Hantverket. Jackan skärs endast i två stycken och målet var att få fram en modell som kunde utföras lika bra i alla textila material och med få storlekar passa till olika figurer. En ny riddräktsskärning av samme formgivare berikade det svenska modet senare under året. Hatt i schalettmodell av svart nappaskinn från Balmain. 127