hällsföreteelser väckte våldsam indignation på sina håll, tvingades upphöra då ett par av ”skäggen” solidariserade sig med de strejkande skådespelarna. Programmets ledare, TV:s un-derhållningschef Äke Söderqvist, gjorde ett tappert försök att med sin decimerade skara fullfölja serieplanerna men tvangs ge upp. Det stockholmska söndagsmagasinet avlöste ett liknande — ehuru väsensskilt — underhållningsprogram från Malmö lett av Lars Holm-qvist. En klar strävan att decentralisera TV-under-hållningen — och för övrigt hela TV-verksam-heten — kunde iakttagas under 1963. Göteborg fick bidra med muntrationer som Synvillan och Spårhunden, Malmö producerade förutom det nämnda magasinet även hela midsommaraftonens underhållning och vidare det populära frågeprogrammet Fråga Lund där sex akademiska lärare besvarade diverse spörsmål under gemytliga former. Av övriga underhållningsprogram under året bör nämnas Hasse Ekmans Hatten, Lars Mad-séns Gille i köket, Beppe Wolgers poetisk- En dansscen ur Hans Lagerkvists experiment program i TV. drastiska funderingar om bl. a. konsten att härda ut samt Hans Lagerkvists djärva bild- och formexperiment Electronics som deltog i årets Montreuxfestival, dock utan att där bli pris-placerat. Med Karusellen försökte en stor programredaktion med Lennart Hyland i spetsen blåsa nytt radio- och TV-liv i en gammal god programidé, dock utan att hundraprocentigt lyckas. Till de totalt misslyckade produktionerna under året måste räknas Europaresan, en giss-ningstävling, samt Kerstin Ekmans thriller Societetshuset. Idén med en decentraliserad TV-verksamhet är utmärkt; en förutsättning för dess realiserande är dock att TV-producenterna ute i landet ges tillräckliga resurser. Att det ännu brister betänkligt på den punkten har underhåll-ningsgivarna från Malmö och Göteborg stundom vittnat om. De lokala nyhetsredaktionerna har haft lättare att hävda sig i ”konkurrensen” från kungl. TV-huvudstaden. Flera utmärkta kortreportage från skilda delar av landet, reportage I förbifarten, har vi fått se i rutan. Inte minst Norrlandsdistriktet med Eric Forsgren som ledande reporter har levererat högklassiga program. Men TV har ju inte enbart att bevaka nyheter och händelser inom det egna landet; hela världen är dess verksamhetsfält. Upprustningen av Aktuelltredaktionen har bl. a. inneburit att reportrar och TV-team kunnat sändas till fjärran länder. Per-OIof Karlsson gav under året reportage från t. ex. Kina och Jugoslavien, Henry Christensson for med en TV-grupp till England, och från naturmagasinet Just nu sändes en manstark trupp reportrar och fotografer till Afrika. Utländska TV-bolags dokumentärfilmer har därtill berättat för oss i text och bild om den stora världen, givit värdefulla inblickar — amerikanska CBS om Spanien, amerikanska NBC om Kreml, engelska BBC om Sovjet och Amerika för att nämna några exempel. Under sommaren — och senare under hösten i repris — visades dessutom ett tjugofemtal avsnitt av en stor engelsk dokumentärsvit om Churchill och andra världskriget; serien blev med rätta mycket uppmärksammad. Vad hände då på hemmafronten, vad fanns för TV-kamerorna att berätta om livet i Sverige? Horisont gav månatliga rapporter om vårt kulturliv, Ulrich Herz skildrade i två ambitiösa, långa serier Våra barns skola, d. v. s. den nya grundskolan, Tore Zetterholm presenterade en rad ”annorlunda” människor, s. k. åsiktsprofiler — anarkister, vegetarianer, syn-dikalister etc., Olle Berglund bidrog med ofta 138