skickligt redigerade program kring svenskt jord-och skogsbruk, John Sune Carlsson höll ett öga på dagspressen i sitt Pressfönster, Bertil Danielsson sände oss bilder av realism och poesi från sin skärgårdsö, Erik Goland och Lennart Hydbom sökte i serien Fem i toppen variera det politiska reportaget, med gott resultat, Åsa Holmsen berättade i en svit program om Familjens åldrar — en serie som avslutades med en Utan streck-debatt, en icke tidsbegränsad diskussion vars form prövades på flera ämnen under året. Och på Maranatamöte gick Roland Hjelte och Karl Axel Sjöblom den 24 juni — i uppdrag att belysa religiösa ytterlighetsriktningar. Det programmet väckte en ”folkstorm” till liv; mötet blev det allmänna samtalsämnet i Sverige under flera veckor och pressen bidrog med informerande och debatterande belysningar av det religiösa ”fenomenet”. Men vår verklighet och vår tid speglas ju också av TV-teatern. Nordiska tidsbilder hette höstens samnordiska teaterserie där Sverige bidrog med C. J. L. Almqvists Det går an. Bland anmärkningsvärda givar under 1963 bör här i korthet nämnas Hedda Gabler-föreställningen i januari med Ingrid Bergman, Ingmar Bergmans iscensättning av Strindbergs Ett drömspel på vårkanten, Herbert Grevenius Och har du en ros, Tore Zetterholms Vilddjurets bild och Bengt Anderbergs bildnovell Den osynlige. Den sistnämnda kanske inte skall räknas in bland teaterns givar; det är möjligt att filmavdelningen stod för produktionen — gränserna mellan avdelningarna kan ibland vara svävande. Från filmfronten är annars att rapportera från 1963 att sommaren kunde uppvisa en berömvärd giv av ”klassiker”, att den svenske kortfilmaren Eric M. Nilsson fick en chans att TV-berätta dokumentärt om svenska vardags-interiörer (från ett restaurangkök, från en Djurgårdsfärja) samt att en ny filmkrönikör tog plats i studion, Nils P. Sundgren. Helena Brodin och Lars Lind i TV-versionen av ”Det går an”. En hel del av TV:s program diskuterade vi alltså livligt under 1963 —■ och alltjämt måste mediet sägas vara en angelägenhet av första ordningen för vårt kulturliv och vårt nöjesliv. Antalet apparatinnehavare stiger också stadigt. På årets sista dag hade TV 1 819 333 licens-betalare. Motsvarande siffra den 31 december 1962 var 1 627 483. EN FELSPEKULATION När det gäller att räkna ut vad en kommun ämnar göra eller inte göra, får man inte vara alltför optimistisk, det visar en liten händelse som har inträffat i Stockholm. En gång, det var år 1946, byggdes en bro, den s. k. Strömbron, mellan Karl XII:s torg och Skeppsbron. Meningen var att den skulle användas till dess den planerade Blasieholmsleden blev färdig. För att bron inte skulle bli permanent byggde man den på träpålar, som inte blev impregnerade. Nå, det gick bra till en tid, och ännu efter tio år var bron förvånansvärt väl bibehållen. Men nu börjar pålarna murkna, och en förstärkning är nödvändig. Och Blasieholmsleden är än så länge bara ett löst projekt. Nu får man lov att förstärka Strömbron för minst något tiotal år. Om Blasieholmsleden under tiden kommer till stånd får man se! 139