Andra uruppföranden var Gunnar Buchts La fine della diaspora och Allan Petterssons femte symfoni. I december skulle Moses Pergaments De sju dödssynderna, som beställts av Sveriges radio, ha uruppförts i samband med tonsättarens 70-årsdag men detta omintetgjordes genom artiststrejken. Till de märkligare evenemangen under hösten hörde uppförandet av Mauricio Kägels kammarmusikaliska teaterstycke Sur scène. Den långa sändningstiden för musik i radio ger möjlighet till stor differentiering i repertoaren utan att utrymmet för den traditionella musiken behöver inskränkas. Ett rejält musikbad erbjöds varje lördag i P 2 kl. 19.30—22.00 under rubriken Musikkväll. Men vad gjordes för att väcka och stimulera musikintresset? Ett nytt initiativ var de skol-radiokonserter, som gavs i skolmiljö och som bjöd på en orkester-, en kammar- och en jazzkonsert (med Radiobandet) samt ett program med Käbi Laretei om konsten att lyssna och förstå. Ett annat publikt grepp var sommarens tävling Musikmästaren. För ett annorlunda ”in-körsprogram” till den goda musiken svarade ungdomsredaktionen, som i programmet Toppklassiker anordnade omröstningar om den klassiska musiken i stil med popmusikens Tio i topp. För att stimulera det lokala musikintresset spred Musikavdelningen ut flera av sina offentliga konserter till olika orter i landet och Högerledaren Gunnar Heckscher utfrågades av bl. a. Gustaf Olivecrona (t. v.) och Herbert Söderström den 3 januari och bet väl ifrån sig. trots att lotterimedel ej beviljades sändes Radioorkestern ut på en ny Norrlandsturné. Musikåret blev något av ett operaår i anslutning till Wagner- och Verdijubileerna. Operaföreställningarna blev tämligen jämnt fördelade mellan de båda mästarna. Under hösten startade den stort upplagda serien Operans värld, som gav en grundlig exposé över operans framväxt och utveckling. Till årets höjdpunkter hörde Igor Stravinskijs andra Sverigebesök, då han själv ledde Radio-orkestern i Eldfågeln. Svenskt i Radioteatern Fem teaterföreställningar per vecka, tre på kvällstid och två matineer, var det kvantum som Radioteatern normalt bjöd sin publik. Åtminstone två föreställningar per vecka var premiärer och av dessa var antalet utländska pjäser endast obetydligt större än de svenska. Även Radioteatern sökte målmedvetet sprida ut sin produktion utanför Stockholm och engagerade för det ändamålet Ulf Palme som resande instruktör vid stadsteatrarnas ensembler. Dramatisk debut gjordes av Bengt Bratt, Allan Edwall, Lennart Nilsén-Somre, Sture Sjöblom, Urban Torhamn och John Wede. Men spelplanen var även i övrigt full av nyskrivna svenska pjäser. Till de mera uppmärksammade föreställningarna hörde Per Anders Fogelströms eget radioarrangemang av Mina drömmars stad, som med författaren som berättare gavs i fyra delar under sommaren. En sorts pendang till denna följetong utgjorde Lars Björkmans skildring av den moderna sovstaden Trivselmyra. Årets Strindbergspjäser var tre, Bandet, Marodörer och Påsk. Författaren förekom själv som person i Colin Wilsons Intermezzo i Wien. Hjalmar Söderbergs dramatik upplevde en renässans och Radioteatern gav för första gången Den allvarsamma leken. Almquist representerades med två pjäser, Skällnora kvarn och Amorina, den senare i serien Det romantiska dramat. I denna serie gavs också Atter-boms Hemkomsten ur Lycksalighetens ö. Dylan Thomas’ Intill mjölkhagen, som gavs under Internationella radioveckan, var en av de intressantaste föreställningarna inom den utländska dramatiken. Det anglosaxiska språkområdet var rikt representerat alltifrån renässansdramat Arden från Faversham till Samuel Becketts Ord och musik. Flera irländare gav färg åt spelplanen, Synges Deirdre av Sorgerna och Hjälten på den gröna ön och O'Caseys Skuggan av en hjälte. Från andra sidan Atlanten var den viktigaste nyheten Edward Albees Så dog Bessie Smith, som ingick i Ingrid Thulins värdkväll. Till årets roligaste bekantskaper hörde den israeliske författaren Ephraim Kishon liksom 143