polacken Slawomir Mrozek. Den tyskspråkiga dramatiken var representerad av bl. a. Heinrich Bölls Signaler i väggarna och Fritz Hoch-wälders Det heliga experimentet. Anne Franks dagbok gavs som långfredagspjäs. Den franska dramatiken spände från Racines Fedra till Sart-res Äcklet och Billetdoux’ Vänner emellan. Holberg var genom höstens serie det dominerande namnet inom den skandinaviska dramatiken. Teenagerlove-författaren Ernst Bruun Olsen svarade för en ny radiopjäs Men bokhandlaren kan inte sova och av Helge Krog framfördes de båda erotiska komedierna Cirkeln och Vem vet? Underhållning med ambition och Radiovision Melodiradion, som speciellt tycks attrahera den yngre publiken, har fört med sig att underhållningen i P 1 i viss mån kommit att vända sig till en äldre, stillsammare publik. En medveten ambitiös och sober målsättning präglade serier sådana som Greta Ekmans berättarpro-gram, Bo Lagercrantz Så var det då, Den lätta musiken, som genomfördes i samarbete med Musikavdelningen, Från Albert Engströms förstutrapp, Expedition Europa med Rolf Blomberg som reporter, Hur skulle Ni döma?, Inte bara visor, där litteraturhistoriker intervjuade Evert Taube, Med KFUM-kören till Det heliga landet o. s. v. Annars var program med frågesport eller frågelek säkerligen helt dominerande. Gösta Knutsson firade 25-årsjubileum med Fråge-festival 1938—1963. Men han var inte ensam om genren. T. G. Wickbom ledde frågeprogrammet Följer ni med? och Jan Öivind Swahn tävlingen med grammofonarkivet ”i hälarna”, Nöten och skivan. Vi som vet mest fick en juniorupplaga i programmet Vi i femman. Andra varianter var Sant eller osant och Vem vet mest om pop? Knutsson ledde dessutom frågesport i Inkräktaren. Ett annat Knutsson-program kom plötsligt i rampljuset när Sickan och Kar de Mumma hoppade av som protest mot anonyma brev. Lasse O’Månsson odlade sin säregna men av många gouterade genre i Diggaren och Fox-trotklubben och han bidrog även till det så sorgligt beryktade — men eljest mycket roliga — revyprogrammet Express 19.05. Till de roligaste programmen hörde sommarserien I plommonstop och paraply med Stig Järrel och Gunnar Björnstrand. Radion drog också sitt strå till stacken i höstens stora ansträngning i radio och TV, Radiovisionen. Fredagskvällarna bjöd på karusellprogram i radio från 19.05 till 22.30, vandrande mellan P 1, P 2 och P 3 och slutligen samsändning med TV. Flera olyckliga omständigheter satte dock käppar i karusellhjulen — frufridagen firades t. ex. under intrycket av Kennedys tragiska bortgång — och skådespe-larstrejken satte slutligen definitivt stopp för radiodelen av den stolta Radiovisionen. OVÄLKOMMEN I SKÖNHETSRÅDET Trots överenskommelser som träffats råder i Stockholm på åtskilliga håll en uppenbar motvilja mot cityplanen och därmed sammanhängande rivningar i det inre av Norrmalm. Den som främst får bära ansvaret är med eller mot sin vilja borgarrådet Joakim Garpe, i vars äm-betsuppgift dithörande angelägenheter ingår. Han har också ofta nog fått känning av den missnöjda opinionen. Vid ett tillfälle gästade han Samfundet S:t Erik och förklarade därvid att det viktigaste för honom var bevarandet av Stockholms skönhet, ett påstående som möttes med ett lindrigt sagt ironiskt leende. En annan gång uppvaktades han av tio konstnärinnor, som företrädde Föreningen svenska konstnärinnor och som klagade över att ingen enda kulturinstitution lämnats kvar vid omdaningen av Nedre Norrmalm. Hr Garpe medgav att det hade blivit en ensidig övervikt för de kommersiella intressena i Hötorgscity men ville där- utöver säga att han hade en djup passion för skönheten i gamla hus, varvid han dock underströk att inte alla gamla hus är sköna. I mitten på december hade förslag väckts i stadsfullmäktige att välja in hr Garpe i skönhetsrådet. Projektet väckte en viss tvekan, och det var tal om att åtminstone begära bordläggning. Även hr Garpes eget parti, socialdemokraterna, var inne på samma linje och beslöt under fullmäktigesammanträdets första del att biträda bordläggningsyrkandet. Men medan partigruppens överläggningar hölls gick presidiet igenom föredragningslistan i vanlig ordning, och hr Garpe valdes utan ett enda ord till protest. Det skedda var en olycklig tillfällighet, förklarade man bl. a. från socialdemokratiskt håll. Därmed må vara hur som helst, borgarrådet Garpe tillhör numera skönhetsrådet, låt vara på grund av en lapsus vid stadsfullmäktiges sammanträde! 144