tionen måste därför normalt göras extra stark, vilket innebär ökad vikt, ökade kostnader och ökat djupgående. Genom att bygga fartyget i två ledbara sektioner minskas påkänningarna, och vikten nedbringas. Fartyget kan också byggas smalare, vilket gör att det också kan bli snabbare. A.-b. Hägglund & Söner har konstruerat en fartygskran, som anses vara en verklig nyhet för världens handelsflottor. Kranarna är utrustade med elektrohydrauliska högmoment-motorer, vilket ger dem utomordentliga man-övreringsegenskaper. Kranarna tillverkas med en lastförmåga på 3—15 ton och med maximal horisontell räckvidd på 24 meter. Kon struktionen är synnerligen kompakt med allt maskineri inrymt i kranhuset och kranskötaren har fått en manöverhytt, som även vid de vidrigaste väderleksförhållanden ger honom ett gott personligt skydd. Saab har i samråd med Marinförvaltningen, Flygvapnet och Försvarets forskningsanstalt byggt en markeffektfarkost (mefa) för marint bruk, som fått beteckningen Saab 401 och väger 1 550 kg. Den demonstrerades i mars, och under hösten meddelades, att en större farkost på c:a 8 ton håller på att utvecklas vid Saab. Mefans förlovade land är annars England, där idén till den patentsöktes av Chri-stopher Cockerell för tio år sedan. Forskning De totala kostnaderna för forsknings- och utvecklingsarbete i Sverige närmar sig nu 2 procent av vår bruttonationalprodukt och visar en kraftig tendens att stiga. De direkta statliga anslagen till forskning och utveckling under budgetåret 1962/63 har i stort sett fördelat sig på följande poster: Milj. kr. Forskningsråd inkl. Malmfonden och Norrlandsfonden .......................... 62 Statliga institutioner, branschinstitut, akademier m. m........................... 135 Försvarets forskningsanstalt............... 51 Atomforskning exkl. medel från Atomforskningsrådet........................ 74 Universitet och högskolor (en tredjedel av totala anslaget till dessa) 100 Summa 422 Staten bidrar utöver detta troligtvis med över 300 milj, kronor för forsknings- och utvecklingsarbete, som på dess uppdrag utföres inom industrien. Industrien själv bedriver forsknings- och utvecklingsarbeten till en kostnad, som är av samma storleksordning som de sammanlagda statliga kostnaderna. Statistiken är här osäker, men vid Statistiska Centralbyrån pågår förberedelser för en förbättrad statistik i detta avseende. Exploatering av forskningsresultat och uppfinningar har varit ett eftersatt kapitel inom industrien och detta har under de senaste åren föranlett en livlig diskussion. Inför den hårdnande internationella konkurrensen har detta förhållande alltmer aktualiserats. Statens Tekniska Forskningsråd och Malmfonden har gemensamt bildat en stiftelse för exploatering av forskningsresultat, Efor, som under den första femårsperioden kommer att förfoga över 1,5 milj. kr. Efor skall göra kompletterande undersökningar och utvecklingsarbeten samt bedöma de ekonomiska problemen i samband med exploatering av forskningsresultat inom rådets och fondens områden. Efor kommer givetvis inte att begränsa forskarnas frihet att, om de så önskar, själva ombesörja att deras resultat nyttiggöres. Även privata initiativ har tagits för att utveckla tekniska forskningsresultat. A.-b. Incen-tive, som förvärvat en rad kända företag, har bl. a. till uppgift att bidra till att vetenskapliga och tekniska uppslag och framsteg exploateras. För denna verksamhet bildade Incentive under våren ett vetenskapligt råd. Ett annat privat initiativ är inrättandet inom Johnsonkoncernen av Axel Johnsons Institut för industriforskning med en industriforskningsnämnd i spetsen. I institutet ingår John-sonkoncernens atomkraftgrupp, vars resurser står till institutets förfogande liksom det metallurgiska laboratoriet i Nynäshamn. Verksamheten omspänner följande fem ämnesområden: automation, konstruktion, metallurgi, geovetenskap och kraftekonomi. Institutet kan utnyttjas inte bara av Johnsonkoncernens företag utan även av andra svenska industrier. Forskningsstationen i Studsvik har i det närmaste nått en avslutad utbyggnad och representerar nu landets största lokalt samlade forskningsenhet med resurser som spänner över många områden: reaktorfysik, reaktorteknologi, materialforskning, kemi, fysik, elektronik etc. I Studsvik arbetar nu c:a 830 personer. Den största anläggningen där — reaktorn R 2 — körs vid full effekt, 30 MW. Ingeniörsvetenskapsakademien har erhållit ett anslag för 3 år på 900 000 kr. ur Malmfonden för inrättande av ett ytkemiskt laboratorium. Laboratoriet, som har fått lokaler i 158