”Moderna klassiker” (Stravinskij, Schönberg och Webern) spelades i april och Stockholms festspel inleddes med en stor svensk konsert, varvid Bo Nilssons orkesterverk ”Entrée” uruppfördes. Sopranen Cathy Berberian framträdde i avancerat moderna verk i mars (kammarmusik) och i oktober (orkestermusik). Vid den sistnämnda konserten uruppfördes också Gunnar Buchts ”La fine della diaspora” för kör och orkester. Ännu en svensk premiär — Allan Petterssons femte symfoni — kom i november och samma månad introducerades ”musikalisk teater” i stort format med Mauricio Kägels ”Sur scène” på Stockholms stadsteater. Sveriges radio arrangerade, utöver Nutida musik, ett stort antal offentliga konserter. Radioorkestern, vars ordinarie ledare är Stig Westerberg men som även dirigerats av en rad namnkunniga gästdirigenter, svarade för femton av dessa konserter och uruppförde därvid bland annat nya verk av Ingvar Wieslander, Lars-Erik Larsson, Erland von Koch och Sten Broman. Uppmärksammade evenemang var två program inom ramen för Stockholms festspel, det ena dirigerat av Igor Markevitj, det andra delvis av Igor Stravinskij (vars kompositioner fyllde konserten). Under två höstveckor drillades orkestern av Sergiu Celibi-dache med lysande resultat. Tillsammans med Radiokören, Kammarkören och en förnämlig solistkvartett medverkade orkestern i februari till ett mönsterframförande av Bachs ”Matteuspassionen” under ledning av Eric Ericson. Också radions offentliga kammarkonserter höll genomgående mycket hög klass. Särskild framgång hade en rad okonventionella program i Moderna museet. Fyra olika institutioner svarade i övrigt för kammarmusikserierna i Stockholm. Den radikala nya musiken företräddes som vanligt av Fylkin-g e n och särskild betydelse hade en ”elektronisk festival” (i mars) och återkommande inslag av experimentell musikutövning (t. ex. musikalisk teater). Norska, finska och belgiska ensembler gästade Fyl-kingen med egna program. Fylkingens konsertverksamhet var under hösten av ringa omfattning. Ny musik av mindre avantgardistisk karaktär utfördes inom Samtida musik och programmen innehöll bl. a. ett stort antal svenska urupp-föranden och utblickar mot nutida ryskt, amerikanskt, tjeckiskt, tyskt och engelskt musikliv. Den klassiska delen av kammarmusikrepertoaren odlades av Intim musik. Under hösten gjorde man ett avsteg från sin traditionella programpolitik genom att presentera uteslutande en serie med Beethovens samtliga pianosonater, tolkade av Hans Richter-Haaser. Äldre musik, främst från epoker före wien-klassicismen, spelades — med stor vikt lagd vid stiltrohet och pedagogiskt disponerade introduktioner — av Musikhistoriska museet. Museets konserter, som under flera år har utförts i Statens Historiska museum, återfördes till ”hemmaplan” i och med att Musikhistoriska museet i maj återinvigde sin ordinarie utställning (med en liten tillhörande konsertlokal) efter lyckosamt ombyggnadsarbete enligt modernaste museiteknik. Återstående, mera sporadiska eller icke seriebundna konserter i Stockholm arrangerades av ett flertal olika institutioner och företag. ABF hade framgång med några väl disponerade romansprogram. Anmärkningsvärt hög klass höll Italienska institutets okonventionella konsertarrangemang. Konsertbyråernas soloaftnar hade som vanligt grotesk övervikt för pianister och genomsnittskvaliteten var tämligen låg. Ett initiativ av stor betydelse togs av Stockholms stad i samarbete med olika institutioner (med Stockholms musikbildningskommitté som samordnande organ) då man på prov började ge ytterstadskonserter av vitt skiftande karaktär. Och som vanligt var den kyrkomusikaliska verksamheten mycket omfattande. Jazzen har under året intagit en betydande position i det offentliga musiklivet, främst genom restaurangen Gyllene Cirkelns ambitiöst arrangerade följd av jazzgästspel och (under hösten) offentliga jazzkonserter i Moderna museet, anordnade av föreningen E m a n o n. Konsertverksamheten i andra städer Kolbjörn Höiseth som Parsifal. Konsertlivet i GÖTEBORG har, som förut, nästan helt dominerats av orkestermusiken. De fåtaliga kammarmusikaliska evenemangen har skett inom Kammarmusikföreningen (som företräder den klassiska repertoaren) och föreningen Levande musik (med modernt modernistisk programpolitik). Några av dessa kammarkonserter arrangerades i samarbete med Sveriges radio. I Göteborgs orkesterförening har Sten Frykberg under året varit orkesterchef och programrådets ordförande. Sin vana trogen har han lagt stor vikt vid svensk musik i sina egna program. Anmärkningsvärd i Orkesterföreningens programpolitik under året har också varit ambitionen att föra fram unga svenska musiker; i det sammanhanget bör nämnas dirigenterna Anders Jansson och Ulf Björlin, violinisten Nilla Perrou och pianisten Ingemar Hedvall. Gästdirigenter under året har varit bl. a. Albert Wolff, Sixten Eckerberg, Dean Dixon, Carl Garaguly, Sixten Ehrling, Bogo Lescovic och Charles Mackerras. En symfoni av Hilding Hallnäs uruppfördes i januari, Stuttgarts kammarorkester gästspelade i mars, Sixten Ehrling ledde ett framförande av Beethovens nionde sym- 190