reta Hallin från Kungliga teatern som gästprimadonna och Herbert Sandberg att leda orkestern skapades den erforderliga musikaliska grundvalen för en tillfredsställande föreställning. På denna grund byggde Folke Abenius en regi som torde få räknas till årets främsta operaprestationer — självständig, nyanserad och dramatiskt livfull. Malmös ”La Traviata” väckte livliga förhoppningar om en operaverksamhet i Sydsverige av sådan klass att den kan utöva befruktande konkurrens med natio-nalscenen i Stockholm. En klar besvikelse blev däremot Svend S. Schultz kammaropera ”Bröllopsresan”, som utgjorde ena halvan av en lyrisk-dramatisk föreställning på stadsteaterns lilla scen, ”Intiman”. En väl genomarbetad uppsättning kunde inte dölja att verket var alltför svagt för att förtjäna att spelas av en svensk operateater med ambitiös syftning. ”Bröllopsresan” sändes även i TV, utan att intrycken förändrades. Drottningholmsteatern spelade under sommarhalvåret en rad verk ur de föregående säsongernas repertoar: Glucks ”Orfeus och Eury-dike” (under Stockholms festspel), Mozarts ”Cosi fan tutte”, Pergolesis ”11 maestro di musica”, Paisiellos ”11 barbiere di Siviglia” och Haydns ”L’infedelta delusa”. Till dessa fogades i nyinstu-dering Domenico Cimarosas lilla operabuffa ”Theater-Directeuren” med Folke Abenius som regissör och Bertil Bokstedt som dirigent. Beträffande ytterligare detaljer och fullständiga repertoarlistor för de lyriska scenerna hänvisas till förteckningar på sid. 201—204. Stockholms festspel sträckte sig från 28 maj till 19 juni. På programmet stod dels Kungliga teaterns och Drottning-holmsteaterns aktuella repertoar, dels en rad specialarrangemang. Den inledande konserten, som ingick i Nutida Musik, bestod uteslutande av svensk musik (dirigent: Sixten Ehrling) — Bo Nilssons ”Entrée” och Sven-Erik Bäcks tredje stråkkvartett uruppfördes därvid. Uppmärksammade gästspel gjordes av Cappella Coloniensis, Hallé-orkes- tern, Igor Stravinskij och hans assistent Robert Craft (vid en Stravinskijkonsert med Radioorkestern), de två avantgardistiska musikerna John Cage och David Tudor (i Fylkingen) och pianisten Van Cliburn (vid en soloafton). Svenska operastjärnor med internationell ryktbarhet, t. ex. Birgit Nilsson, Nicolai Gedda, Kerstin Meyer, Elisabeth Söderström och Sigurd Björling, medverkade i operaföreställningarna. Från grannländerna bör nämnas de sedvanliga festspelen i Danmark, Norge (Bergen) och Finland (Helsingfors). Den kraftfulla modernistiska upprustningen i finländskt musikliv fick under hösten sin accent genom finska radions vecka för ny musik. Som en positiv detalj i det eljest fortfarande mycket bristfälliga nordiska musiksamarbetet framstod de nordiska ISCM-sek-tionernas (i Stockholm: Fylkingen) gemensamma turneer med ny kammarmusik från respektive länder. Ur den internationella krönikan Inte bara (som tidigare) operasångare utan också en rad andra svenska musiker har under året haft stora internationella framgångar. Av dirigenter har Sixten Ehrling utnämnts till huvuddirigent vid Detroits symfoniorkester (USA), Herbert Blom-stedt stått som en av de två huvuddirigenterna vid Filharmonisk selskab i Oslo och Gunnar Stern gjort vidsträckta turneer på den europeiska kontinenten. Inger Wikström debuterade med stor framgång i New York med en pianoafton. I S C M (International Society for Contemporary Music) höll sin årliga konsertvecka i Amsterdam. Nordisk musik representerades starkt och framgångsrikt, bl. a. genom svenskarna Bengt Hambraeus (som spelade sitt eget orgelverk ”Konstellationer III”) och Sven-Erik Bäck (som ledde framförandet av sitt kammarverk ”Favola”). Ur den internationella repertoaren uppmärksammades särskilt bl. a. Karl Amadeus Hartmanns åttonde symfoni, Yoritsune Matsudairas orkesterverk ”Bogaku”, Bernd Alois Zimmermanns sonat för solovioloncell och Krzystof Pendereckis orkesterverk ”Klagosång över Hiroshimas offer”. I Tyskland invigdes under året bl. a. två nya musiklokaler under stora festligheter. Berlin fick i oktober ett nytt konserthus och i München invigdes i december den återuppbyggda ”National-theater”, tillhörig Bayerische Staatsoper. Flera tyska operapremiärer var av internationellt intresse, t. ex. Sjostakovitjs tidiga opera ”Näsan” i Düsseldorf i juni, Giselher Klebes ”Figaro lässt sich scheiden” som fick sin urpremiär i Hamburg i juni och framför allt den sceniska urpremiären på Igor Stravinskijs ”bibliska allegori” ”Syndafloden” i Hamburg i april. De engelska musikfestivalerna i Edinburgh, Glyndebourne, Bath och Aldeburgh tilldrog sig stort intresse och på Covent Garden-operan i London presenterade man bl. a. Dmitrij Sjostakovitjs bearbetning av Musorgskijs ”Chovansjtjina”. Allmänt kan konstateras att musiklivets tyngdpunkter allt tydligare förskjuts i riktning mot de stora festspelen under sommarhalvåret. Inom dem utspelas flertalet av de evenemang som ej endast har lokalt intresse. Kvantitativt och till stor del också kvalitativt domineras festspelsnätet av de stora arrangemangen i Wien (Wiener Festwochen), Edinburgh, Salzburg, Holland (Holland festival), Berlin och Florens (Maggio musicale) varjämte några mindre men mera specialiserade evenemang också spelar en betydande roll, t. ex. Venedig-festspelen för ny musik, ISCM-festerna, Wagner-festspelen i Bayreuth och de musikdramatiska uppsättningarna på de två teatrarna i Spoleto (Italien). ❖ BORTGÅNGNA UNDER ÅRET I Sverige: tonsättaren Ingvar Wieslander. I utlandet: tonsättarna Karl Amadeus Hart-mann, Paul Hindemith och Frangois Poulenc, dirigenten Ferenc Fricsay. 13 193