Den 19 juni, dagen före Wennerströms gripande, fann fru Rosén fyra filmrullar inslagna i ett litet paket och gömda under en blomkruka uppe på vinden. Efter tillstånd av säkerhetspolisen tog hon rullarna och överlämnade dem till polisen som därmed i sin hand hade de bevis som behövdes för ett direkt ingripande mot den misstänkte. I oktober fick fru Rosén av regeringen, efter framställning från säkerhetspolisen, en belöning på 25 000 kr. för sina värdefulla insatser i samband med överstens avslöjande. Beslutet om belöningen fattades redan den 4 juli, medan utbetalningen av olika skäl fick anstå några månader. Belöningen är den största som någonsin utbetalats till en enskild person för hjälp till polisen. Utredningen om det Wennerströmska spioneriet rullade vidare. Åklagaren fick undan för undan begära anstånd i åtalsfrågan. Förhör och utredning sköttes av tre arbetsgrupper inom säkerhetstjänsten på minst sex man i varje under ledning av var sin kriminalkommissarie. Klart stod att utredningen inte skulle kunna slutföras förrän under första kvartalet 1964. I början av oktober lades personundersökningen om Stig Wennerström fram i rådhusrätten. Den var synnerligen omfattande och innehöll mängder av uppgifter till belysning av den psykologiska gåtan Stig Wennerström. Stig Wennerström på väg in i rättssalen den 16 oktober. Av dessa handlingar framgick bl. a. att Wennerström, medan han tjänstgjorde som flygattaché vid svenska ambassaden i Washington 1953—1957 nådde sådan ställning inom det sovjetryska underrättelseväsendet att han hade fri utkvitteringsrätt av ryska medel. Denna oerhörda ekonomiska förmån, en karriärlystnad som betecknades såsom ”demonisk”, tillfredsställelsen att få spela en viktig roll i världspolitiken anses tillsammans utgöra de viktigaste bidragen till frågan om motivet för det Wennerströmska landsförräderiet. De allra sista årens spioneri skulle, enligt Wennerströms egen berättelse, endast utgöra ett mellanspel, innan han om något år skulle bosätta sig utomlands för att där fortsätta som sovjetrysk agent på det internationella planet. Wennerström säger att han haft en socialistisk grundåskådning, som han hemlighållit för omvärlden och som bidragit till hans uppfattning av Sovjetunionen. Wennerström hade blivit så fångad av det internationella spelet i det kalla kriget att hans respekt för det egna landet rubbats. Han ångrade att han saknat styrka att dra sig undan då det gällde spioneri mot Sverige, men han hade känt sig hotad till livet från rysk sida. Överbefälhavaren ifrågasätter om inte Wennerströms uppdragsgivare haft någon tumskruv på översten. En gång hade Wennerström, medan han var anställd hos UD, varit så fräck att han kommit upp till överbefälhavaren på dennes tjänsterum och bett att få ta del av några hemliga handlingar. Givetvis fick han inte det, förklarar ÖB. Parallellt med polisutredningen fortsatte också juristkommissionen sitt arbete. Ny ordförande blev lagman Lännergren efter justitierådet Dahlman, som avsade sig uppdraget av hälsoskäl. Samtidigt återinträdde häradshövding Berglund efter sin sjukdom i kommissionen. Spionåklagaren hade hos rådhusrätten begärt kvarstad på Wennerström tillhörig lös egendom till ett värde av 100 000 kr. Vid förhandlingen, där yrkandet bifölls, kom det till ett utbrott från Wennerströms sida. När hans begäran om öppen förhandling avvisades av rätten, reste sig Wennerström, vände sig till pressen och ropade med en officers kommandoton: — Jag vädjar till pressens representanter att bidraga till att hemliga rättegångar avskaffas i det här landet! I slutet av oktober inträffade en högst uppseendeväckande händelse i spionaffären: Wennerström måste plötsligt föras till sjukhus för akut sömnmedelsförgiftning efter ett självmordsförsök som han lyckats iscensätta trots den rigorösa bevakning som förekom i de spe- 212