förmodligen på grund av överhettning av hjulen vid kraftig taxikörning. Den 11 september: Franska charterbolaget Airnautic, Vickers Viking, i Pyreneerna, nära Perpignan, 36 dödade. Kollision med berg. Den 8 november: Finska Finnair O/Y, DC-3, vid Mariehamn, Åland, 19 dödade. Planet störtade i stark dimma sedan, enligt förmodan, piloten förlorat kursen. Den 20 november: Kanadensiska TCA, DC-8 F, vid S:t Therèse, 30 km norr om Montreal, 111 dödade. Planet störtade strax efter starten utan att ha vunnit höjd. Årets största flygkatastrof. Den 8 december: Amerikanska PAA, Boeing 707, under flygning Baltimore—Philadelphia, 72 dödade. Förmodligen träffades planet av blixtnedslag under åskväder. Ett olyckstillbud för SAS den 5 oktober över Kastrup med en Caravelie blev livligt uppmärksammat. Strax före landningen upptäckte piloten att rodret låst sig. Besättningen kämpade under flera minuter på 500 meters höjd med att komma till rätta med felet. Tra-fikledartornet fick nödanrop och man beredde sig på kraschlandning. Tredjepiloten lyckades dock slutligen genom ett grepp i den s. k. feel handle, en spak som reglerar rodrens känslighet, bringa allt till rätta, och landningen gick lyckligt. Händelsen utlöste emellertid en stor aktivitet, planet togs ur trafik och överfördes till Sud-Aviation i Toulouse, kontroller företogs på samtliga SAS-Caraveller, protestinlagor ingavs från pilotföreningen, nya instruktioner Ett urval rubriker ur den svenska pressen, när nyheten kom om SAS lyckade bokslut. utfärdades för piloterna, expertgrupper tillsattes för utredning etc. Pressen frågade om en liknande roderlåsning orsakat Ankaraolyckan i januari 1960, då en SAS-Caravelie störtade och 42 liv förlorades. Tre veckor efter tillbudet hade man dock funnit felet, dessbättre en isolerad företeelse. En linsträckare var felmonterad och en mindre störning kunde konstateras i rodermaskineriet. Felen var lätt avhjälpta och den flygande allmänheten i Skandinavien drog en suck av lättnad. Förtroendet för Caravellen var återställt. KARLBERGS SLOTT I NY UTSTYRSEL Under 1963 började Karlbergs gamla slott, där numera krigsskolan har sina lokaler, återfå en del av sin gamla klassiska form. Krigsskolans chef, överste Anders Grafström, har tagit initiativet, och arbetet har letts av stadsantikvarie Karl Nordberg, gammal kännare av slottet och dess historia. Som medhjälpare har de haft två fackmän, konstsnickarna Torsten och Bengt Sylvén, och kostnaderna har bestritts av Gamla Karlbergare. Karlbergs slott uppfördes av Gustav II Adolfs halvbror, riksamiralen Karl Karlsson Gyllenhielm. Sedan ägdes det av rikskanslern Magnus Gabriel De la Gardie och av riksmarskalken Johan Gabriel Stenbock. Därefter kom reduktionen och Karlberg blev kungligt lustslott. Ulrika Eleonora d. y. och Fredrik I var de sista kungliga som bodde på slottet. Mot slutet av 1700-talet började slottet förfalla. Men fortfarande finns där ett antal magnifika stucktak, plafond- och väggmålningar samt ett stort antal porträtt och bataljmålningar. Vad som numera saknas är stilenliga möbler. Det är sådana som nu börjar komma till Karlberg, huvudparten från slottets glanstid, den karolinska, och en del från slottets sista tid som kungligt slott, den gustavianska. Att skaffa autentiska gamla möbler skulle ha varit alldeles för dyrbart och dessutom kanske omöjligt att åstadkomma. I stället får de engagerade konstsnickarna tillverka stilenliga möbler, som placeras ut i en del vackra utrymmen. Dit hör ”chefens rum”, som en gång på De la Gardies tid var ”furstinnans dagligkammare”, och rikssalen med dess pampiga stucktak, gjort i slutet av 1770-talet av den svenske kyrkoherdesonen Erik Njure. Hans verk är överväldigande i sitt utförande, om också enligt sakkunskapen inte så förnämligt i stilen som de övriga taken i slottets stora salar. Möbleringen beräknas vara avslutad våren 1964. 231