Efter Nassaumötet följde postomröstning bland lATA-bolagen. Även om denna kring nyåret 1964 indikerade att man var på väg mot enighet återstod många problem att lösa före en slutlig överenskommelse. Så förlöpte alltså i stora drag ”taxekriget” på Nordatlanten under 1963. Tyngdpunkten i det luftfartspolitiska spelet hade flyttats över till taxefronten — på gott och ont för berörda flygbolag, men under alla omständigheter till fördel för den resande allmänheten. Skulle de lägre taxorna lösa huvudproblemet — överkapaciteten? I detta sammanhang bör nämnas, att SAS fr. o. m. oktober 1963 planenligt påbörjade trafik till den av IATA i januari godkända lägre tariffen för DC-7-trafik över Nordatlanten i syfte att möta konkurrensen från Loftlei-dir. Vid nyåret 1964 var det ännu för tidigt att yttra sig om lönsamheten därav, men beläggningen rapporterades dock inledningsvis ha varit svag. Flygsäkerhet och flygolyckor Flygsäkerheten var under 1963 — enligt en preliminär beräkning av den kända engelska flygtidskriften Flight vid årsskiftet — 20 procent högre än 1962. Under året dödades i regelbunden trafik 678 personer i totalt 27 olyckshändelser. Detta svarade mot 765 respektive 28 år 1962. Trenden måste anses som mycket tillfredsställande, framför allt om man tar i beaktande att trafikökningen var 11 procent. För den icke-regelbundna luftfarten (charterflyget) hade 1962 varit ett svart år med över 400 dödade. Förbättringen under 1963 var påtaglig: 150 passagerare omkom. Allmänt sett Kommunikationsminister Gösta Skoglund framför invigningsbandet den 30 oktober på nya motorvägen till Arlandaflygfältet. är dock säkerheten på denna sektor otillfredsställande — charterflygets omfattning utgör endast 10—15 procent av linjeflygets. De skandinaviska charterflygbolagen gick dessbättre fria från katastrofer. Följande flygkatastrofer med 20 eller flera dödade under 1963 kastade en svart skugga över den civila luftfarten: Den 12 februari: Det amerikanska flygbolaget Northwest, Boeing 720 B, vid Miami, 35 dödade. Planet bröts upp vid stigning under åskväder. Den 2 mars: Filippinska PAL, DC-3, vid Mindanao, 24 dödade. Störtade under dåliga siktförhållanden. Den 15 mars: Bolivianska Lloyd Aero, DC-6 B, vid Tacora längs järnvägen Arica—La Paz, 36 dödade. Kollision med bergtopp på 4 000 meter. Den 4 maj: Brasilianska Cruzeirio du Sul, Convair 440, vid Sao Paulo, 28 dödade. Störtade 15 minuter efter starten på grund av motorfel. Den 4 maj: Västafrikanska Air Afrique, DC-6, vid Kamerun, nära Douala, 46 dödade. Kollision med bergtopp på 2 000 meter. Den 12 maj: Egyptiska UAA, DC-3, vid Ayayda på rutten Kairo—Alexandria, 30 dödade. Fattade eld och störtade efter starten. Den 4 juni: Indian Airlines Corp, DC-3, vid Pathankot, 25 dödade. Planet förmodas ha exploderat. Den 4 juni: Amerikanska Northwest, DC-7 i chartertrafik, över Alaskabukten, 95 dödade. Planet störtade i havet. Den 3 juli: NZNAZ, Nya Zeeland, DC-3, på linjen Auckland—Tauranga, 20 dödade. Kollision med berg under nedstigning. Den 28 juli: Egyptiska UAA, Comet 4 C, vid ön Madh nära Bombay, 54 dödade. Störtade i havet under nedstigning i dåligt väder. Den 4 september: Schweiziska Swissair, Caravelle, Dürrenach, nära Zürich, 74 dödade. Explosion efter eld i det hydrauliska systemet, 230