U trikeshandel och valutareserv Export- och importvärdena fortsatte att utvecklas ungefär parallellt också under 1963. Exportvärdet steg enligt preliminära beräkningar till 16,5 miljarder kr. eller med c:a 8 procent mot 6,5 resp. 7 procent under de båda föregående åren. Ökningen, som i hög grad avsåg massa, papper samt järn och stål inträffade huvudsakligen under andra halvåret. Värdet av den totala importen ökades likaledes med omkring 8 procent till 17,5 miljarder kr. jämfört med en värdemässig ökning om 6,4 procent mellan 1961 och 1962 och endast 1 procent 1960—61. De största importökningarna hänförde sig till flytande bränslen, textilier och bilar. Ur geografisk synpunkt kunde för första gången på länge noteras en kraftigare ökning i förhållande till Efta än EEC på såväl export- som importsidan. Under januari—november uppgick exporten till Eftaländerna till 5 988 milj. kr. mot 5 372 milj. kr. under motsvarande tid 1962 och importen till 4 850 milj, kr. mot 4 256 milj. kr. Handeln med Storbritannien ökade samtidigt med 120 milj. kr. på exportsidan och 300 milj. kr. på importsidan. I varuutbytet med EEC-länderna uppgick exporten under de första elva månaderna till 4 835 milj. kr. (mot 4 488 föregående år) och importen till 6 202 milj. kr. (mot 5 982 milj, kr). Exportökningen på Västtyskland — med vilket land handelsbalansunderskotttet under 1963 steg till 1 314 jämfört med 1 154 under 1962 — stannade vid 41 milj, kr., medan importen ökade med 201 milj. kr. Exporten till Frank rike och Italien steg å andra sidan med vardera c:a 100 milj. kr. Exporten till USA uppgick till 812 milj. kr. (mot 755) och importen till 1 620 milj. kr. (mot 1 512). Relationerna mellan de genomsnittliga export- och importpriserna, terms of trade, har sedan början av 1961 visat en svag men kontinuerlig försämring. Under senare delen av 1963 bröts dock den nedåtgående tendensen. Orsaken härtill var främst förbättrade priser på verkstadsprodukter och massa. Däremot fortsatte priserna på järnmalm samt järn- och stålprodukter att sjunka. Under 1963 skedde en ganska markerad uppgång i fraktsatserna. Denna hann emellertid inte få någon större effekt på bytesbalansen då den svenska sjöfarten i relativt hög grad är kontraktbunden. Till följd av en ytterligare uppgång i svenskarnas turistutgifter utomlands beräknas i stället underskottet i bytesbalansen ha ökat med 150 milj. kr. under 1963 till drygt 300 milj. kr. Valutareserven minskade under året med 147 milj. kr. jämfört med en ökning på 571 milj, kr. under 1962. Denna omsvängning är som synes mycket större än den beräknade försämringen i bytesbalansen. Då samtidigt de kända kapitaltransaktionerna var begränsade måste förändringen i valutautvecklingen återspegla en kraftig förändring i den s. k. förskjutnings-posten. Medan denna under 1962 medförde ett nettotillskott till valutareserven om 730 milj, kr. var tydligen detta under 1963 i storleksordningen 100—200 milj. kr. Måttliga prishöjningar Den totala lönesumman ökade under 1963 med 7,5 procent. Av denna ökning beräknas 5,0 procent ha hänfört sig till avtalsmässiga höjningar, 1,5 procent till löneglidning och 1 procent till ökningen av antalet löntagare. Konsumentpriserna ökade ganska måttligt eller med drygt 3 procent jämfört med en upp gång på 4,6 procent, varav 1,8 procent orsakades av ökad omsättningsskatt, mellan 1961 och 1962. Prisstegringen under fjolåret var nästan helt koncentrerad till livsmedel, för vilka en prisuppgång på 5,5 procent noterades. Övriga delposter i konsumentprisindex steg med endast 1,0 procent. Kreditmarknaden Som nämnts i det föregående omlades penningpolitiken i restriktiv riktning under 1963, främst genom en höjning den 14 juni av diskontot med Va procent till 4 procent och Riksbankens därpå följande uppmaningar till affärsbankerna att iaktta restriktivitet i utlåningen. Härutöver åstadkoms en likviditetsåtstramande effekt genom statsskuldsoperationerna. Valuta utflödet bidrog också till att skärpa likviditets-åtstramningen i banksystemet, medan budgetutfallet mot slutet av året i viss utsträckning kom att verka i motsatt riktning. Affärsbankernas utlåningspolitik blev i överensstämmelse med Riksbankens önskan alltmer återhållsam, även om effekten härav först efter hand kom till synes i den utestående kredit- 239