Av antalet uppflyttade tjänster kom c:a 3 500 på det område inom vilket Sveriges akademikers centralorganisation arbetar, c:a 11 000 inom TCO:s område samt de resterande 9 000 tjänsterna inom den LO-anslutna statstjänarkar-tellens område. Ett par vilda strejker i Göteborgs och Malmös hamnar bilades snabbt. Den 11 veckor långa strejken vid Vin- & spritcentralen tilldrog sig ett mycket stort intresse från allmänhetens sida — främst på grund av den brist på spritdrycker som den förde med sig. I hela landet ransonerades inköpen av sprit och vin från strejkens början. Redan omkring den 10 mars började brännvin och whisky ta slut i Stockholm. I början av april var 50 procent av landets 275 systembutiker stängda. Och de som höll öppet hade i regel endast starköl att sälja — ibland också dyra sorter av rödvin och champagne. Efter uppgörelsen med industri tjänstemännen den 17 april kunde sprittillverkningen i viss utsträckning återupptagas, men full fart i spritfabrikerna blev det inte förrän efter den 13 maj, sedan också arbetsledarna återvänt till arbetet. Ransoneringen i butikerna fortsatte emellertid — men mjukades upp efter hand som tillgången ökade. Inte förrän i slutet av juli hade systembutikerna emellertid åter full sortering att bjuda sina kunder. Däremot gick arbetsledarnas strejk vid Tobaksbolaget mera spårlöst förbi ur allmänhetens synpunkt sett. Bolaget kunde sålunda hela tiden hålla sin produktion i gång. Någon brist på rökvaror uppstod därför inte ute i butikerna. Till sina verkningar blev strejken ganska egendomlig. De strejkande 580 tjänstemännen och arbetsledarna fick nämligen så stora bidrag från sina organisationer att de under strejkveckorna hade ungefär samma nettolön som tidigare (d. v. s. behållen lön efter avdrag för preliminärskatt. Strejkunderstöden är skattefria). Däremot tvingades Vin- & spritcentralen genom tjänstemännens strejk att permittera c:a 600 arbetare vid sina fabriker, och fr. o. m. den 25 mars permitterades den deltidsanställda personalen i systembolagsbutikerna. Under de två första veckorna såldes inneliggande spritlager slut och statens skatteinkomster ökade. Sedan sjönk de — men steg på nytt kraftigt, när strejkens verkningar väl var övervunna. Mest lidande på strejken blev sålunda tredje man — spritfabrikernas arbetare, systembutikernas deltidsanställda personal samt den köpande allmänheten. Under de spritfria veckorna minskade antalet omhändertagna fyllerister i Stockholm med två tredjedelar och ungefär på samma sätt var det ute i landet. Men efter strejken återgick läget även här snabbt till det ”normala”. Finansminister Sträng utnyttjade strejken till att lägga förslag i riksdagen om höjda spritpriser och om fri prissättning av spriten på restaurangerna. Den 10 april hade restaurangerna premiär på den nya ordningen. Spriten gick upp 25 å 30 procent, medan vin, öl, kaffe och bordsvatten blev billigare. Redan i början av mars hade restaurangerna tvingats ransonera sin spritservering och när uppgörelse omsider träffades, var hotet om ett totalstopp i spritserveringen överhängande. Stockholms taxiförare rapporterade att åkfrekvensen under spritstrejken gick ner med 25 procent. Folk gick nyktra från sina fester och kunde köra egen bil. Under höstmånaderna började upptakten till 1964 års avtalsrörelse. Alla var överens om att vi stod inför en mycket besvärlig och komplicerad förhandling. Den 26 november möttes Svenska arbetsgivareföreningens och landsorganisationens stora delegationer till en första överläggning och tre dagar senare kom turen till delegationerna från Sveriges arbetsledareförbund och Svenska industritjänstemannaför-bundet. När detta i slutet av januari 1964 skrivs är ingenting utåt känt om förhandlingarnas förlopp än att föret i portgången visat sig vara precis så trögt och besvärligt som man från början räknade med. UNGDOMLIGA STATSRÅD Hur gammal, eller rättare sagt hur ung, får ett nyutnämnt statsråd vara? Den frågan ställde många när det meddelades att Olof Palme var 36 år när han inträdde i regeringen. I själva verket har vi haft ministrar, som varit ännu yngre. Per Albin Hansson var sålunda 34 år när han en gång i tiden blev försvarsminister. Samma ålder hade också Gunnar Hägglöf när han utnämndes till konsultativt statsråd. Och Östen Undén var inte mer än 31 år, när han första gången kallades till konseljen. Dessutom kan man nämna fyra, som var 36 år fyllda men ändå inte så gamla som Palme, när de inträdde i sina regeringar. Det var Rickard Sandler, Torsten Nothin, Thorvald Bergquist och Tage Gynnerstedt. Så ligger det till i själva verket med åldern för dem som har hand om rikets angelägenheter. 243