Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Arbetsmarknaden. Av redaktör Sten Natt och Dag
- Ungdomliga statsråd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread.
/ Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Av antalet uppflyttade tjänster kom c:a 3 500
på det område inom vilket Sveriges
akademikers centralorganisation arbetar, c:a 11 000
inom TCO:s område samt de resterande 9 000
tjänsterna inom den LO-anslutna
statstjänarkar-tellens område.
Ett par vilda strejker i Göteborgs och
Malmös hamnar bilades snabbt.
Den 11 veckor långa strejken vid Vin- &
spritcentralen tilldrog sig ett mycket stort
intresse från allmänhetens sida — främst på
grund av den brist på spritdrycker som den
förde med sig. I hela landet ransonerades
inköpen av sprit och vin från strejkens början.
Redan omkring den 10 mars började brännvin
och whisky ta slut i Stockholm. I början av
april var 50 procent av landets 275
systembutiker stängda. Och de som höll öppet hade i
regel endast starköl att sälja — ibland också
dyra sorter av rödvin och champagne.
Efter uppgörelsen med industri tjänstemännen
den 17 april kunde sprittillverkningen i viss
utsträckning återupptagas, men full fart i
spritfabrikerna blev det inte förrän efter den 13
maj, sedan också arbetsledarna återvänt till
arbetet. Ransoneringen i butikerna fortsatte
emellertid — men mjukades upp efter hand
som tillgången ökade. Inte förrän i slutet av
juli hade systembutikerna emellertid åter full
sortering att bjuda sina kunder.
Däremot gick arbetsledarnas strejk vid
Tobaksbolaget mera spårlöst förbi ur
allmänhetens synpunkt sett. Bolaget kunde sålunda hela
tiden hålla sin produktion i gång. Någon brist
på rökvaror uppstod därför inte ute i
butikerna.
Till sina verkningar blev strejken ganska
egendomlig. De strejkande 580 tjänstemännen
och arbetsledarna fick nämligen så stora bidrag
från sina organisationer att de under
strejkveckorna hade ungefär samma nettolön som
tidigare (d. v. s. behållen lön efter avdrag för
preliminärskatt. Strejkunderstöden är
skattefria). Däremot tvingades Vin- & spritcentralen
genom tjänstemännens strejk att permittera c:a
600 arbetare vid sina fabriker, och fr. o. m. den
25 mars permitterades den deltidsanställda
personalen i systembolagsbutikerna.
Under de två första veckorna såldes
inneliggande spritlager slut och statens
skatteinkomster ökade. Sedan sjönk de — men steg
på nytt kraftigt, när strejkens verkningar väl
var övervunna. Mest lidande på strejken blev
sålunda tredje man — spritfabrikernas
arbetare, systembutikernas deltidsanställda personal
samt den köpande allmänheten.
Under de spritfria veckorna minskade antalet
omhändertagna fyllerister i Stockholm med två
tredjedelar och ungefär på samma sätt var det
ute i landet. Men efter strejken återgick läget
även här snabbt till det ”normala”.
Finansminister Sträng utnyttjade strejken till
att lägga förslag i riksdagen om höjda
spritpriser och om fri prissättning av spriten på
restaurangerna. Den 10 april hade restaurangerna
premiär på den nya ordningen. Spriten gick
upp 25 å 30 procent, medan vin, öl, kaffe och
bordsvatten blev billigare.
Redan i början av mars hade restaurangerna
tvingats ransonera sin spritservering och när
uppgörelse omsider träffades, var hotet om ett
totalstopp i spritserveringen överhängande.
Stockholms taxiförare rapporterade att
åkfrekvensen under spritstrejken gick ner med 25
procent. Folk gick nyktra från sina fester och
kunde köra egen bil.
Under höstmånaderna började upptakten till
1964 års avtalsrörelse. Alla var överens om att
vi stod inför en mycket besvärlig och
komplicerad förhandling. Den 26 november möttes
Svenska arbetsgivareföreningens och
landsorganisationens stora delegationer till en första
överläggning och tre dagar senare kom turen
till delegationerna från Sveriges
arbetsledareförbund och Svenska
industritjänstemannaför-bundet. När detta i slutet av januari 1964
skrivs är ingenting utåt känt om
förhandlingarnas förlopp än att föret i portgången visat sig
vara precis så trögt och besvärligt som man
från början räknade med.
UNGDOMLIGA STATSRÅD
Hur gammal, eller rättare sagt hur ung, får
ett nyutnämnt statsråd vara? Den frågan ställde
många när det meddelades att Olof Palme var
36 år när han inträdde i regeringen. I själva
verket har vi haft ministrar, som varit ännu
yngre. Per Albin Hansson var sålunda 34 år
när han en gång i tiden blev försvarsminister.
Samma ålder hade också Gunnar Hägglöf när
han utnämndes till konsultativt statsråd. Och
Östen Undén var inte mer än 31 år, när han
första gången kallades till konseljen. Dessutom
kan man nämna fyra, som var 36 år fyllda
men ändå inte så gamla som Palme, när de
inträdde i sina regeringar. Det var Rickard
Sandler, Torsten Nothin, Thorvald Bergquist och
Tage Gynnerstedt. Så ligger det till i själva
verket med åldern för dem som har hand om
rikets angelägenheter.
243
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 6 00:01:44 2025
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svda/1963/0243.html