SEGLING Av JAN GEORGII Bankappseglarna gjorde i den alltmer tillspetsade internationella konkurrensen sådana resultat att det finns all anledning att med stora förhoppningar emotse de olympiska tävlingarna 1964. Årets bästa insats gjordes av en av de många skickliga finnjolleseglarna, Boris Jacobson, 26-årig Uppsalapojke och svensk mästare i klassen. Han upprepade sin fjolårsprestation och blev tvåa efter tysken Kuhweide i ett mycket chansigt VM med 160 deltagare, där tävlingarna fick avbrytas innan hela serien var genomförd på grund av för litet vind. Sedan försvarade han sitt Europamästerskap i ett verkligt elitfält där för övrigt den andra deltagande svensken, Karlstads unge Bernt Andersson, gladde med en bronsmedalj. Genom sin enastående förmåga att alltid, oberoende av omständigheterna, ligga på toppen i de stora internationella mästerskapen anses Boris Jacobson av en enhällig utländsk expertis som världens för närvarande främste finnjolle-seglare. Lasse Thörn, gammal och rutinerad, visade att han på intet sätt förlorat skärpan utan fortfarande tillhör den yppersta världseliten i 5,5-metersklassen. Med minsta möjliga marginal fick han ge sig för amerikanen Ernie Fay i seglingarna om Guldpokalen, som gick på dennes hemmabana utanför Galveston, Texas. Någon månad senare tog han emellertid klar revansch och slog Fay och hela den församlade världseliten i de öppna amerikanska mästerskapen på Long Island Sound utanför New York. Därefter följde världsmästerskapen och här gick det inte så bra för Rush VII i början av serien, men Lasse Thörn och hans skickliga besättning, Sture Stork och Arne Karlsson, kom starkt tillbaka, och när det sedan började blåsa på allvar fanns det, som de sportiga amerikanerna var de första att erkänna, bara en båt på banan. Rush VII gick genom sin starka spurt från mitten av det 38 båtar starka fältet upp till silvermedaljen efter den finska båten Chaje II, seglad av sin amerikanske konstruktör Ray Hunt. Drakarnas stora evenemang, tävlingen om Gold Cup och VM, gick med absolut rekordanslutning i Marstrand där inte mindre än 80 båtar trängdes på startlinjen. Bosse Kaiser med Kuling II seglade fram de svenska färgerna till ytterligare en silvermedalj efter den rutinerade dansken Aage Birch på Chok. Det var bara en placering som skilde Bosse Kaiser från mästerskapet i ett fält där det vimlade av olympiska medaljörer och världsmästare. I starklassen fick Sverige också för första gången på många, många år tätkänning, när årets svenske mästare Pelle Pettersson med Humbug V och Stig Wennerström med Blott VI dubbelsegrade i den stora Kielregattan. Starklassen är verkligen på stark frammarsch både på öst- och västkusten och att de goda resultaten i Kiel inte var någon tillfällighet har man visat vid flera av säsongens storseglingar. Havskappseglingarna hade också ett mycket framgångsrikt år, stimulerade av välordnade seglingar och en effektiv organisation under ledning av ordföranden Ola Wettergren i spetsen för en stab av sakkunniga entusiaster. Världens snabbaste havskryssare, den berömda holländska Stormvogel, gjorde 1963 en turné i våra nordliga farvatten men fick se sig ordentligt slagen av de svenska båtarna. Jacob Wallenbergs suveräna Refanut vann för andra året i följd Kungakannan i Gotland Runt, och trots att den mycket större Stormvogel skulle ge henne respit, var Refanut först till målet i Sandhamn. Einar Hansens Caprida, den största havskryssare soni byggdes i världen 1963, mäter 48 ton, är 22,5 meter lång och fem meter bred och har ett kryss-ställ på cirka 24 kvm. På bilden för hon en spinnaker på cirka 360 kvm. 219