John Björkhem Ragnar Blomquist Gunnar Bohman A. E. Bolling Ragnar Blomquist, f. 1878, överste, direktör. Född på Lovön inträdde han i väg- och vattenbyggnadskåren, där han blev löjtnant 1907 och avancerade till överste 1943. År 1899 tog han anställning vid Stockholms stads gas- och elverk, vars nybyggnadsarbeten han ledde 1908—1911. Han var därefter överingenjör vid gasverket till 1925, då han kallades till chef för Höganäsbolaget. Under åren 1934—1947 var han chef för Liv-Thule. Han har samtidigt under några år varit chef för industrikommissionens krigsindustriavdelning. Död 10 augusti. Harry Blomström, f. 1896, f. överläkare. Född stockholmare fullgjorde han efter avlagd läkarexamen en mångårig lasarettsläkartjänstgöring vid Stockholmssjukhusen, bl. a. även öron- och röntgenpraktik. Hans vetenskapliga verksamhet inriktades först på leversjukdomarna, och han var en av föregångarna i behandlingen av blödande magsår med blodtransfusioner. Mesta delen av sitt intresse ägnade han dock åt hjärt- och kärlsjukdomarna och deras behandling med moderna metoder. Hans resultat var goda och bestående, och han ansågs som en särskilt värdefull medarbetare på denna viktiga plats i läkarkåren. Död 5 april. Gunnar Bohman, f. 1882, författare och lutsångare. Född i Göteborg ägnade han sig först åt teatern, debuterade i Uppsala och var ett par år vid Lilla teatern i Stockholm. Mer och mer började han övergå till Bellmanssånger och sjöng även egna och andras visor. Under ett par år var han ledare för kabarén Läderlappen, och på 1920-talet turnerade han i USA och gjorde sedan många och långa konsertresor hemma och i grannländerna. År 1927 gjorde han en kort återvisit på scenen som operettsångare i ökensången på Oscars. Året därpå kom författardebuten i bokform med dikt samlingen ”Det bor en längtan i hjärterot”, och sedermera följde två samlingar Kalle och Ada-visor. År 1940 startade han ett korrespondensinstitut för gitarrspelning och drev detta i 20 år. Död 6 januari. A, E. Bolling, f. 1876, fabrikör. Han var född i Gränna och har i mer än ett halvsekel tillhört det offentliga livet i sin hemstad. Redan innan han var myndig startade han en rörelse inom gelb-gjuteri- och belysningsbranschen, som han drev ända till slutet av 50-talet. Han tog initiativ till bildandet av Gränna hantverksförening, vars ordförande han länge var. Inom den kommunala verksamheten var han en förgrundsfigur, bl. a. som ordförande i stadsfullmäktige i flera perioder. Mest känd var han dock som hembygds- och turistman. I ett 30-tal år var han ordförande i Gränna hembygdsförening, i 40 år stod han som ledare för de årliga hembygdsfesterna, och Andrée-, Vätter- och Vitömuseerna var till största delen hans verk. Han tog även initiativet till STF:s vandrarhem i Gränna, det första i landet. Som ordförande i Gränna lokalavdelning av Friluftsfrämjandet har han även medverkat till skapandet av friluftsgården Dottemålen. Det är icke att undra på att han fick namnet ”Grännakungen”. Död 23 maj. Elin Brandell, f. 1882, journalist. Hon var född i Stockholm, dotter till professor Pontus Henri-ques och hans maka och sedan 1925 änka efter fil. lic. Simon Brandell. Hon blev fil. kand, i Uppsala 1906 och var medarbetare i Dagens Nyheter 1906—1937. Hon hade en stor förmåga att sätta sig in i tidens problem, särskilt riksdagsfrå-goma. Hon har utgivit en skildring av Kerstin Hesselgrens liv av sådant värde att den genast blev läst och spridd och mycket hastigt slutsåld. Död 27 juni. Elin Brandell Seth Bremberg 19 289