Gunnar Carlquist Wilhelm Carlgren Axel Dahlberg Gunnar Dahlman Seth Bremberg, f. 1899, redaktör. Han borde vara känd över hela landet. Han var nämligen redaktör för Grönköpings Veckoblad, där han började medarbeta år 1924. Man känner till hans egenartade personliga skrivstil, där varje främmande lånord presenterades med förvänd stavning, mening och syftning. Hans tidning blev rolig och lättläst och omtyckt över hela landet. Men den var icke enbart byggd på skämt. Bakom de lustiga vändningarna såg man ofta en ganska besk kritik av rådande regim, och hans anmärkningar spände över hela skalan. Han var en stor humorist men som alla sådana fylld av djupt allvar. Man saknar honom i verkligheten som en djupt tänkande och skicklig journalist. Död 25 november. Otto Bröndum, f. 1895, direktör. Han var född i Aarhus och började sin bana i det danska Ford-bolaget, utsågs senare till direktör för firmans finländska företag och var åren 1939—1959 chef för det svenska bolaget. Han var länge en av de ledande i bilismens olika organisationer i Norden. Död 15 juli. Wilhelm Carlgren, f. 1879, lektor. Son till en berömd historielektor vid Härnösands läroverk, valde han samma levnadsbana som fadern. I Uppsala leddes hans utbildning av Harald Hjärne och Simon Boethius. Åren 1913—1919 tjänstgjorde han som lektor vid Gävle läroverk och var sedan till sin pensionsålder lektor i historia och svenska vid Norra latin. Sin hembygds historia har han ägnat flera värdefulla arbeten och vid Norra latins 50-årsjubileum 1930 utgav han skolans historia. Han ställde stora krav på sina elever men också på sig själv. Hans intresse för de gamla eleverna var praktiskt taget utan gränser. Död 27 januari. Sven Carlman, f. 1901, hovjuvelerare. Han tillhörde den tredje generationen av en känd guld-smedssläkt. Hans farfar startade 1885 det kända företaget, som alla år varit förlagt till Regeringsgatan i Stockholm. Hans far trädde till 1889, och 1928 blev Sven Carlman ledare för firman. Han hade då fått sin utbildning i Tyskland, där han lärt sig alla finesser vid tillverkande av ordnar. Detta blev också det Carlmanska företagets specialitet. Som skicklig tecknare gjorde han själv utkast till många konstnärliga smycken. Handsmitt silver var också ett av hans stora intressen. Död i Lau-sanne 11 oktober. Gunnar Carlquist, f. 1889, överbibliotekarie. Redan som trettioåring var han förste bibliotekarie vid universitetsbiblioteket i Lund, och han lyckades där svara för den ökade arbetsbelastning som krigsutbrottet med därav följande isolering och skadegö relserna på kontinentens lärda boksamlingar medförde. Den pågående akademiska upprustningen ställde stora krav på våra egna vetenskapliga bibliotek. Carlquist har vidare sedan starten varit huvudredaktör för Svensk Uppslagsbok, och han har också fullbordat ett nytt Lunds stifts herdaminne. Död 19 november. Axel Dahlberg, f. 1882, fastighetsdirektör. Han var allmänt känd för sitt outtröttliga arbete i Stockholms bostadsfrågor. Det som intresserade honom mest var uppgiften att skaffa så många som möjligt ett eget hem och helst en egen täppa. På stadens lantegendomar öppnade han område efter område för sådan bebyggelse. I anslutning till en stadsfullmäktigemotion 1927 fick han tillfälle att särskilt syssla med småstugeverksamheten. I de-småhus som tillkom under hans tid bor upp emot 10 000 familjer. Alla är tacksamma för den insats, han gjorde och för den bestående nytta och glädje de har haft av hans arbete. Död 18 november. Gunnar Dahlman, f. 1895, justitieråd. Han var född i Malmö 1895, ägnade sig från sin ungdom åt juridiken, var assessor och senare hovrättsråd i Skånska hovrätten, men blev senare lagbyråchef,, expeditionschef och statssekreterare i justitiedepartementet. År 1939 blev han justitieråd och var sedan 1949 ordförande i arbetsdomstolen. Han har vidare varit ordförande i styrelsen för statens polisskola, i 1956 års polisverksamhetsutredning, i näringslivets opinionsnämnd, i Stockholms handelskammares skiljedomsinstitut, i 1957 års folkomröst-ningsnämnd (pensionsfrågan) och i direktionen för Drottninghuset. Förra året utnämndes han till ordförande i den juristkommission, som granskar säkerhetsfrågor i samband med den s. k. Wennerströmaffären, ett uppdrag som han dock i mitten av oktober på grund av sjukdom måste lämna.. Död 14 december. Osborn Dunér, f. 1899, radiokommissarie. Han var född i Båstad och blev 1937 radioföreståndare i Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut och 1953 radiokommissarie där. Han var en av vårt lands kortvågspionjärer och var med om att bilda föreningen Sveriges sändaramatörer. Han har varit ombud vid flera internationella konferenser. Åren 1925—1929 var han medarbetare i Svenska Dagbladet, där han skötte radioförbindelserna framför allt med England. Död 13 juni. Karl Fredriksson, f. 1895, redaktör. Han var född i Östergötland men började sin journalistiska bana i Värmland, där hans första redaktion var Värmlands Folkblad. Redan där odlade han sina båda livslånga intressen, den ekonomiska politiken 290